Perhaps you’re curious about what the priest says in church on Sunday
Förlåtelse och försoning – Vägen till gudomlig frid
I Faderns, Sonens och den Helige Andes namn.
Älskade församling, denna heliga söndag samlas vi i Guds hus för att reflektera över en av de största gåvorna i vår tro: Förlåtelse och försoning. Dessa två dygder ligger i hjärtat av Kristi läror och leder oss mot frid med Gud, oss själva och varandra. Livet, likt en vindlande resa, är ofta fyllt av smärta, missförstånd och känslomässiga sår. Men Gud kallar oss att läka dessa sår genom förlåtelse och att bygga broar av kärlek genom försoning.
Förlåtelse i Guds ord
I Matteusevangeliet 18:21–22 frågar Petrus Jesus: ”Herre, hur många gånger ska jag förlåta min broder eller syster som syndar mot mig? Upp till sju gånger?” Jesus svarar: ”Jag säger dig, inte sju gånger, utan sjuttio gånger sju.” Denna undervisning visar att förlåtelse inte är en engångshandling utan ett sätt att leva. Gud, som förlåter oss utan villkor, kallar oss att visa samma nåd mot andra.
Förlåtelse handlar inte om att ignorera fel eller låtsas att de aldrig hänt. Det handlar om att befria våra hjärtan från ilska och bitterhet. När någon sårar oss är det naturligt att känna smärta eller förräderi. Men att hålla fast vid bitterhet är som att bära en tung sten i hjärtat, som tynger oss och stjäl vår glädje. Förlåtelse lyfter denna börda och låter oss vandra lätt i Guds nåd.
Berättelser om förlåtelse
För att förstå förlåtelsens omvandlande kraft, låt oss vända oss till liknelsen om den förlorade sonen i Lukas 15:11–32. En far välkomnar tillbaka sin son, som slösat bort sitt arv och strövat långt hemifrån, med öppna armar och gränslös kärlek. Denna berättelse speglar Guds villkorslösa förlåtelse mot oss, även när våra synder skiljer oss från Honom. Precis som Gud förlåter oss, är vi kallade att förlåta andra, även när de verkar ovärdiga.
I verkligheten finner vi inspirerande exempel på förlåtelse. För några år sedan, i en liten gemenskap, förlorade en kvinna vid namn Anna sin syster i en tragisk olycka orsakad av en vårdslös förare. Istället för att hysa hat valde Anna att förlåta föraren och träffade honom till och med för att erbjuda tröst. Hennes förlåtelse läkte inte bara hennes eget hjärta utan hjälpte också föraren att finna försoning. Denna berättelse påminner oss om att förlåtelse kan bryta smärtans cirkel och skapa helande.
Försoning: Bygga broar
Förlåtelse är bara halva resan; försoning är nästa steg. Försoning handlar om att återställa trasiga relationer och främja fred mellan människor. I Efesierbrevet 4:32 skriver Paulus: ”Var vänliga och medlidsamma mot varandra, förlåt varandra, såsom Gud i Kristus har förlåtit er.” Försoning kräver ödmjukhet, mod och kärlek. Ibland innebär det att ta det första steget, även när vi känner att vi har rätt.
I vårt samhälle, vare sig det är inom familjer, bland vänner eller i vår församling, är konflikter och missförstånd oundvikliga. Men Gud kallar oss till försoning. Finns det en vän du har glidit isär från? En familjemedlem du inte har talat med på åratal? Idag är dagen att ta kontakt – med ett samtal, ett meddelande eller ett besök – och börja bygga broar.
Att leva förlåtelse och försoning
För att leva ett liv av förlåtelse och försoning måste vi först vända oss till Gud i bön. Be Honom att mjuka upp ditt hjärta och ge dig mod att förlåta. Var sedan ärlig med dig själv. Vilka agg bär du i ditt hjärta? Överlämna dem till Gud. Slutligen, ta steg mot andra. En enkel ursäkt eller ett uppriktigt samtal kan läka år av smärta.
I vår församling, låt oss skapa ett rum där förlåtelse och försoning blomstrar. Om du ser någon i vår gemenskap som lider, sträck ut en hand. Om du vet om en konflikt mellan två personer, erbjud att medla med kärlek och visdom. Låt oss vara en familj förenad i Kristi kärlek.
Avslutande bön
Himmelske Fader, Du som förlåter oss med gränslös kärlek, ge oss hjärtan som förlåter andra. Ge oss mod att bygga broar av försoning och att sprida Din frid i världen. Led oss på denna resa så att vi kan återspegla Din kärlek till alla. I Jesu Kristi namn, Amen.
Forgiveness and Reconciliation – A Path to Divine Peace
In the name of the Father, the Son, and the Holy Spirit.
Beloved congregation, on this sacred Sunday, we gather in the house of God to reflect on one of the greatest gifts of our faith: Forgiveness and Reconciliation. These twin virtues lie at the heart of Christ’s teachings, guiding us toward peace with God, ourselves, and one another. Life, like a winding journey, is often marked by pain, misunderstandings, and emotional wounds. Yet, God calls us to heal these wounds through forgiveness and to build bridges of love through reconciliation.
Forgiveness in God’s Word
In the Gospel of Matthew 18:21–22, Peter asks Jesus, “Lord, how many times shall I forgive my brother or sister who sins against me? Up to seven times?” Jesus replies, “I tell you, not seven times, but seventy-seven times.” This teaching reveals that forgiveness is not a one-time act but a way of life. God, who forgives us unconditionally, calls us to extend that same grace to others.
Forgiveness does not mean ignoring wrongs or pretending they never happened. Rather, it is about freeing our hearts from the chains of anger and resentment. When someone hurts us, it’s natural to feel pain or betrayal. But holding onto bitterness is like carrying a heavy stone in our hearts, weighing us down and robbing us of joy. Forgiveness lifts that burden, allowing us to walk lightly in God’s grace.
Stories of Forgiveness
To understand the transformative power of forgiveness, let us turn to the Parable of the Prodigal Son in Luke 15:11–32. A father welcomes back his wayward son, who squandered his inheritance and strayed far from home, with open arms and boundless love. This story mirrors God’s unconditional forgiveness toward us, even when our sins distance us from Him. Just as God forgives us, we are called to forgive others, even when they seem unworthy.
In real life, we find inspiring examples of forgiveness. A few years ago, in a small community, a woman named Sarah lost her brother in a tragic accident caused by a reckless driver. Instead of harboring hatred, Sarah chose to forgive the driver and even met with him to offer words of comfort. Her forgiveness not only healed her own heart but also helped the driver find redemption. This story reminds us that forgiveness can break the cycle of pain and bring forth healing.
Reconciliation: Building Bridges
Forgiveness is only half the journey; reconciliation is the next step. Reconciliation is about restoring broken relationships and fostering peace between individuals. In Ephesians 4:32, Paul writes, “Be kind and compassionate to one another, forgiving each other, just as in Christ God forgave you.” Reconciliation requires humility, courage, and love. Sometimes, it means taking the first step, even when we feel we are in the right.
In our community, whether within families, among friends, or in our church, conflicts and misunderstandings are inevitable. But God calls us to reconciliation. Is there a friend you’ve grown distant from? A family member you haven’t spoken to in years? Today is the day to reach out—with a call, a message, or a visit—and begin rebuilding those bridges.
Living Forgiveness and Reconciliation
To live a life of forgiveness and reconciliation, we must first turn to God in prayer. Ask Him to soften your heart and grant you the courage to forgive. Next, be honest with yourself. What grudges linger in your heart? Surrender them to God. Finally, take action toward others. A simple apology or a heartfelt conversation can heal years of pain.
In our church, let us create a space where forgiveness and reconciliation flourish. If you see someone in our community struggling, reach out to them. If you know of a rift between two people, offer to mediate with love and wisdom. Let us be a family united in the love of Christ.
Closing Prayer
Heavenly Father, You who forgive us with boundless love, grant us hearts that forgive others. Give us the courage to build bridges of reconciliation and to spread Your peace in the world. Guide us on this journey so we may reflect Your love to all. In the name of Jesus Christ, Amen.
بخشش و آشتی – راهی به سوی صلح الهی
به نام پدر، پسر و روحالقدس
ایمانداران گرامی، در این روز یکشنبه مقدس، در کلیسایمان گرد هم آمدهایم تا درباره یکی از بزرگترین هدایای الهی سخن بگوییم: بخشش و آشتی. این دو گوهر گرانبها، قلب تعالیم مسیح را تشکیل میدهند و ما را به سوی صلحی عمیق با خداوند، خودمان و دیگران هدایت میکنند. زندگی ما، مانند سفری در مسیری ناهموار، پر از لحظات دردناک، سوءتفاهمها و زخمهای عاطفی است. اما خداوند از ما دعوت میکند که با بخشش، این زخمها را التیام دهیم و با آشتی، پلهایی برای عشق و اتحاد بسازیم.
بخشش در کلام خداوند
در انجیل متی، فصل 18، آیه 21–22، پطرس از عیسی میپرسد: «خداوندا، اگر برادرم به من خطا کند، چند بار باید او را ببخشم؟ تا هفت بار؟» عیسی پاسخ میدهد: «نه هفت بار، بلکه هفتاد بار هفت.» این کلام به ما میآموزد که بخشش، نه یک عمل محدود، بلکه راهی برای زندگی است. خداوند، که خود ما را بیقیدوشرط میبخشد، از ما میخواهد که همین لطف را به دیگران ارزانی داریم.
بخشش به معنای فراموش کردن خطاها نیست، بلکه به معنای آزاد کردن قلب از کینه و خشم است. وقتی کسی به ما صدمه میزند، طبیعی است که احساس خشم یا ناراحتی کنیم. اما نگه داشتن این خشم، مانند حمل سنگی سنگین در قلب است که ما را از شادی و آرامش محروم میکند. بخشش، این سنگ را از دوش ما برمیدارد و به ما اجازه میدهد تا با آزادی و سبکی به سوی خداوند گام برداریم.
داستانهای بخشش
برای درک قدرت بخشش، بیایید به داستان پسر گمشده در انجیل لوقا، فصل 15، آیات 11–32 نگاه کنیم. پدری پسرش را که اموالش را هدر داده و از او دور شده بود، با آغوش باز پذیرفت و بخشید. این داستان نشاندهنده عشق بیقیدوشرط خداوند به ماست، حتی زمانی که گناهانمان ما را از او جدا میکنند. همانطور که خداوند ما را میبخشد، ما نیز باید دیگران را ببخشیم، حتی اگر به نظرمان شایسته آن نباشند.
در زندگی واقعی، نمونههای بخشش نیز فراوان است. چند سال پیش، در جامعهای کوچک، زنی به نام مریم پس از از دست دادن فرزندش در یک حادثه رانندگی، با رانندهای که مسئول حادثه بود روبهرو شد. به جای نفرت، او تصمیم گرفت او را ببخشد و حتی با او در جلسات مشاوره شرکت کرد تا به او کمک کند با احساس گناه خود کنار بیاید. این بخشش نهتنها قلب مریم را التیام داد، بلکه راننده را نیز به سوی زندگی جدیدی هدایت کرد. این داستان به ما نشان میدهد که بخشش میتواند زنجیرههای درد را بشکند و صلح را به ارمغان بیاورد.
آشتی: پلی به سوی اتحاد
بخشش تنها نیمی از مسیر است؛ آشتی گام بعدی است. آشتی به معنای بازسازی روابط شکسته و ایجاد صلح بین افراد است. در رساله به افسسیان، فصل 4، آیه 32، پولس رسول مینویسد: «با یکدیگر مهربان باشید، دلرحم باشید و یکدیگر را ببخشید، همانگونه که خدا در مسیح شما را بخشیده است.» آشتی نیازمند فروتنی، شجاعت و عشق است. گاهی باید اولین قدم را برداریم، حتی اگر احساس کنیم که حق با ماست.
در جامعه ما، چه در خانوادهها، میان دوستان یا حتی در کلیسا، سوءتفاهمها و اختلافات اجتنابناپذیرند. اما خداوند ما را به آشتی فرا میخواند. آیا دوستی دارید که از او دور شدهاید؟ آیا عضوی از خانوادهتان هست که با او سخن نگفتهاید؟ امروز روزی است که میتوانید با یک تماس، یک پیام یا یک دیدار، پلی به سوی آشتی بسازید.
چگونه بخشش و آشتی را زندگی کنیم؟
برای زندگی با بخشش و آشتی، باید ابتدا با خداوند ارتباط برقرار کنیم. از طریق دعا، از او بخواهید که قلب شما را نرم کند و به شما شجاعت بخشش بدهد. سپس، با خود صادق باشید. چه کینههایی در قلب شما ریشه دواندهاند؟ آنها را به خداوند بسپارید. در نهایت، به سوی دیگران گام بردارید. گاهی یک عذرخواهی ساده یا یک گفتوگوی صمیمانه میتواند سالها درد را التیام دهد.
در کلیسایمان، بیایید فضایی بسازیم که بخشش و آشتی در آن شکوفا شود. اگر میبینید که یکی از اعضای جامعه در رنج است، به او نزدیک شوید. اگر میدانید که بین دو نفر اختلاف وجود دارد، میانجی باشید. بیایید مانند خانوادهای باشیم که در عشق مسیح متحد شده است.
دعای پایانی
خداوندا، تو که ما را با عشق بیپایان خود میبخشی، به ما قلبی عطا کن که بتواند دیگران را ببخشد. به ما شجاعت بده تا پلهای آشتی را بسازیم و صلح تو را در جهان گسترش دهیم. ما را در این مسیر هدایت کن تا بتوانیم نور عشق تو را به دیگران نشان دهیم. به نام عیسی مسیح، آمین.
