
The third section of the first chapter of Saadi’s Bostan, on showing mercy to the weak
بخش سه باب اول بوستان سعدی گفتار اندر بخشایش ضعیفان
Tredje delen av första kapitlet i Saadis Bostan, om barmhärtighet mot de svaga
men att spilla blod med fatwa är rätt.
Den som döms till döden av sharia,
döda honom, om du ej fruktar hans död.
Om han har släktingar, visa dem nåd,
ge dem tröst och låt dem vara i fred.
En förtryckare är skyldig till brott,
men varför ska hans kvinna och barn straffas?
men storma ej fiendens land i vrede.
Han flyr till en hög borg för skydd,
och oskyldiga i landet tar skada.
Se till fångarnas öde med omsorg,
ty bland dem kan oskyldiga finnas.
rör ej hans egendom, det är orätt.
Hans anhöriga gråter och säger sen:
”I främmande land dog han, hans gods togs.”
Tänk på det faderlösa barnet,
frukta dess moders smärta och suckar.
kan förstöras av en enda ond gärning.
De ärofulla, vars namn lever för evigt,
rånade aldrig folkets egendom.
Även om kungen härskar över världen,
blir han som en tiggare om han tar från de rika.
En fri man dog av fattigdom,
men han mättade ej sin hunger med de fattigas bröd.
-
Rättvisa i straff: Poeten säger att om en fatwa utfärdas för att döda någon, ska det göras utan rädsla, men onödigt dödande bör undvikas. Om den skyldige har släktingar, bör man visa dem nåd och inte skada dem.
-
Skydd för oskyldiga: Poeten betonar att en förtryckares brott inte får straffa hans oskyldiga fru eller barn. I krig bör man inte angripa fiendens land på ett sätt som skadar oskyldiga invånare.
-
Behandling av fångar och köpmän: Poeten uppmanar härskare att vara uppmärksamma på fångarnas situation, eftersom oskyldiga kan finnas bland dem. Om en köpman dör, får hans egendom inte beslagtas, eftersom det är orättvist och leder till dåligt rykte.
-
Omsorg om de svaga: Poeten varnar för att ignorera föräldralösa barn och lidande människor, eftersom deras smärta kan få konsekvenser. En enda dålig handling kan förstöra ett gott rykte som byggts upp under decennier.
-
Undvika girighet och orättvisa: Poeten framhåller att de med gott rykte aldrig stal från folket. Även en kung som tar från de rika ses som en tiggare. En fri man kan dö i fattigdom, men han utnyttjar inte de fattigas lidande.
وگر خون به فتوی بریزی رواست
که را شرع فتوی دهد بر هلاک
الا تا نداری ز کشتنش باک
وگر دانی اندر تبارش کسان
بر ایشان ببخشای و راحت رسان
گنه بود مرد ستمکاره را
چه تاوان زن و طفل بیچاره را؟
تنت زورمند است و لشکر گران
ولیکن در اقلیم دشمن مران
که وی بر حصاری گریزد بلند
رسد کشوری بی گنه را گزند
نظر کن در احوال زندانیان
که ممکن بود بیگنه در میان
چو بازارگان در دیارت بمرد
به مالش خساست بود دستبرد
کز آن پس که بر وی بگریند زار
به هم باز گویند خویش و تبار
که مسکین در اقلیم غربت بمرد
متاعی کز او ماند ظالم ببرد
بیندیش از آن طفلک بی پدر
وز آه دل دردمندش حذر
بسا نام نیکوی پنجاه سال
که یک نام زشتش کند پایمال
پسندیده کاران جاوید نام
تطاول نکردند بر مال عام
بر آفاق اگر سر به سر پادشاست
چو مال از توانگر ستاند گداست
بمرد از تهیدستی آزاد مرد
ز پهلوی مسکین شکم پر نکرد
به فارسی امروزی
ولی خون ریختن به فتوا رواست.
فتوا به کشتن که صادر شود،
مگر آنکه از کشتنش ترس نبود.
اگر خویشاوندانی دارد او،
به آنها ببخش و آرامش ده.
ستمگر گناهکار است، اما
چرا زن و کودک بیگناه تاوان دهند؟
ولی در سرزمین دشمن تاختوتاز مکن.
که او به دژی بلند پناه برد،
و بیگناهان آن دیار آسیب ببینند.
به حال زندانیان نظر کن،
شاید بیگناهی در بند باشد.
به مالش دستدرازی نکن، که ظلم است.
خویشانش که بر او گریه کنند،
به هم گویند: در غربت مُرد و مالش را بردند.
به آن کودک بیپدر بیندیش،
از آه دل پر دردش بترس.
که یک کار زشت آن را نابود کند.
بزرگان نیکنام جاودان،
به مال مردم دستدرازی نکردند.
اگر پادشاه بر جهان فرمانرواست،
گر از ثروتمند بستاند، گدا شمرده شود.
مرد آزاده از فقر جان داد،
ولی از رنج فقیر شکم پر نکرد.
-
عدالت در مجازات: شاعر میگوید اگر فتوایی برای کشتن کسی صادر میشود، باید بدون ترس و تردید باشد، اما باید از کشتن بیدلیل پرهیز کرد. همچنین، اگر فرد گناهکار خویشاوندانی دارد، باید به آنها رحم کرد و از آزارشان خودداری نمود.
-
حفاظت از بیگناهان: شاعر تأکید میکند که گناه یک فرد ستمگر نباید به زن و کودک بیگناه او سرایت کند. همچنین، در جنگ نباید به سرزمین دشمن یورش برد بهگونهای که مردم بیگناه آسیب ببینند.
-
رفتار با زندانیان و بازرگانان: شاعر از حاکمان میخواهد به حال زندانیان توجه کنند، زیرا ممکن است بیگناهانی در میان آنها باشند. همچنین، اگر بازرگانی در شهر فوت کند، نباید اموالش را مصادره کرد، زیرا این کار ظلم است و باعث بدنامی میشود.
-
توجه به ضعیفان: شاعر به حاکمان هشدار میدهد که به کودکان یتیم و افراد دردمند توجه کنند، زیرا آه مظلوم میتواند خطرناک باشد. یک عمل ناشایست میتواند شهرت نیک چندینساله را نابود کند.
-
پرهیز از حرص و ظلم: شاعر میگوید که افراد نیکنام هرگز به اموال مردم دستدرازی نکردند. حتی اگر پادشاهی بر جهان فرمانروایی کند، اگر از ثروتمندان بستاند، مانند گدا خواهد بود. انسان آزاده از فقر میمیرد، اما از رنج دیگران سود نمیبرد.
But shedding blood by fatwa is allowed.
If sharia decrees a man’s death,
Kill him, unless you fear his blood.
If he has kin, show them mercy,
Offer them peace and let them be.
A tyrant’s guilt is his alone—
Why should his wife and child pay the price?
Yet do not ravage the enemy’s land.
He’ll flee to a towering fortress,
And the innocent of that land will suffer.
Look to the plight of prisoners,
For among them may be the innocent.
Do not seize his wealth—that’s unjust.
His kin will weep and say to each other:
“He died in a strange land, his goods were taken.”
Think of the fatherless child,
Beware the cries of a wounded heart.
Can be ruined by one vile deed.
The noble, whose names live forever,
Never plundered the people’s wealth.
Though a king may rule the world,
He’s a beggar if he steals from the rich.
A free man died in poverty,
But never fed on the poor’s despair.
Explanation of the Poem’s Meaning :
-
Justice in Punishment: The poet states that if a fatwa permits killing, it should be done without hesitation, but unnecessary bloodshed must be avoided. If the guilty has relatives, they should be spared and treated with kindness.
-
Protecting the Innocent: The poet stresses that a tyrant’s crimes should not punish his innocent wife or children. In war, one must avoid attacking enemy lands in ways that harm innocent civilians.
-
Treatment of Prisoners and Merchants: The poet urges rulers to consider the condition of prisoners, as innocent people may be among them. If a merchant dies, his property should not be confiscated, as this is unjust and tarnishes one’s reputation.
-
Care for the Vulnerable: The poet warns against ignoring orphaned children or suffering individuals, as their pain can have consequences. A single wrongful act can destroy a good reputation built over decades.
-
Avoiding Greed and Injustice: The poet notes that those with honorable names never stole from the people. Even a king who takes from the wealthy is seen as a beggar. A noble man may die in poverty, but he does not profit from the suffering of the poor.