غزل شماره یک دیوان حافظ
Hafez dikt nummer ett
Ghazal Number 1 by Hafez
Hafez dikt nummer ett
O du, vinbärare, ge mig en bägare och räck den till mig
O du, vinbärare, ge mig en bägare och räck den till mig,
för kärleken verkade först lätt, men sedan kom svårigheterna.
Med doften av mysk som morgonvinden sprider från hennes lockar,
hur mycket blod har inte spillts i hjärtan av hennes mörka, lockiga hår!
I min älskades hem, hur kan jag finna frid och glädje,
när karavanens klocka ständigt ropar att vi måste packa och ge oss av?
Färga din bönematta med vin om den vise magiern råder dig,
för en resenär bör inte vara okunnig om resans väg och seder.
En mörk natt, med rädslan för vågor och en sådan fruktansvärd virvel,
hur kan de lättjefulla på stranden förstå vårt tillstånd?
Allt jag gjort av egen vilja ledde till sist till vanära,
hur kan ett hemligt förbli dolt när det blir samtalsämne i folks sammankomster?
Om du vill vara i Hans närvaro, var inte frånvarande, Hafez,
när du möter den du älskar, lämna världen och glöm den.
Förklaring:
Denna ghazal är den första i Hafez Divan och är fylld av romantiska och mystiska teman. Hafez talar om kärlek som först verkar enkel men sedan blir komplicerad. Han beskriver den älskades skönhet och dess påverkan på älskarens hjärta, samtidigt som han pekar på världens obeständighet och livets svårigheter. Symboler som vinbäraren, vinet och bönemattan används för att uttrycka mystiska idéer, där vinet representerar gudomlig kärlek och bönemattan symboliserar tillbedjan. I de sista verserna betonar Hafez världens flyktighet och vikten av att vara i den älskades närvaro (både jordisk och gudomlig), och råder att man ska överge världen för att nå den älskade.
O du, vinbärare, ge mig en bägare och räck den till mig,
för kärleken verkade först lätt, men sedan kom svårigheterna.
Med doften av mysk som morgonvinden sprider från hennes lockar,
hur mycket blod har inte spillts i hjärtan av hennes mörka, lockiga hår!
I min älskades hem, hur kan jag finna frid och glädje,
när karavanens klocka ständigt ropar att vi måste packa och ge oss av?
Färga din bönematta med vin om den vise magiern råder dig,
för en resenär bör inte vara okunnig om resans väg och seder.
En mörk natt, med rädslan för vågor och en sådan fruktansvärd virvel,
hur kan de lättjefulla på stranden förstå vårt tillstånd?
Allt jag gjort av egen vilja ledde till sist till vanära,
hur kan ett hemligt förbli dolt när det blir samtalsämne i folks sammankomster?
Om du vill vara i Hans närvaro, var inte frånvarande, Hafez,
när du möter den du älskar, lämna världen och glöm den.
Förklaring:
Denna ghazal är den första i Hafez Divan och är fylld av romantiska och mystiska teman. Hafez talar om kärlek som först verkar enkel men sedan blir komplicerad. Han beskriver den älskades skönhet och dess påverkan på älskarens hjärta, samtidigt som han pekar på världens obeständighet och livets svårigheter. Symboler som vinbäraren, vinet och bönemattan används för att uttrycka mystiska idéer, där vinet representerar gudomlig kärlek och bönemattan symboliserar tillbedjan. I de sista verserna betonar Hafez världens flyktighet och vikten av att vara i den älskades närvaro (både jordisk och gudomlig), och råder att man ska överge världen för att nå den älskade.
O cupbearer, bring the cup and pass it to me
O cupbearer, bring the cup and pass it to me,
for love seemed easy at first, but then came the difficulties.
With the scent of musk that the morning breeze carries from her tresses,
how much blood has been shed in hearts by her dark, curly locks!
In my beloved’s abode, how can I find peace and joy,
when the caravan’s bell constantly cries out to pack and depart?
Stain your prayer mat with wine if the wise Magian advises you,
for a traveler should not be unaware of the path and customs of the journey.
A dark night, with the fear of waves and such a terrifying whirlpool,
how can the carefree on the shore understand our plight?
All my actions, driven by self-will, led to disgrace in the end,
how can a secret remain hidden when it becomes the topic of gatherings?
If you seek His presence, do not be absent from Him, Hafez,
when you meet the one you love, abandon the world and neglect it.
Explanation:
This ghazal, the first in Hafez’s Divan, blends romantic and mystical themes. Hafez speaks of love, which initially seems easy but later becomes challenging. He describes the beloved’s beauty and its effect on the lover’s heart, while also pointing to the transience of the world and the hardships of life’s journey. Symbols like the cupbearer, wine, and prayer mat convey mystical ideas, with wine representing divine love and the prayer mat symbolizing worship. In the final verses, Hafez emphasizes the fleeting nature of the world and the importance of being in the presence of the beloved (whether earthly or divine), advising to abandon the world to reach the beloved.
O cupbearer, bring the cup and pass it to me,
for love seemed easy at first, but then came the difficulties.
With the scent of musk that the morning breeze carries from her tresses,
how much blood has been shed in hearts by her dark, curly locks!
In my beloved’s abode, how can I find peace and joy,
when the caravan’s bell constantly cries out to pack and depart?
Stain your prayer mat with wine if the wise Magian advises you,
for a traveler should not be unaware of the path and customs of the journey.
A dark night, with the fear of waves and such a terrifying whirlpool,
how can the carefree on the shore understand our plight?
All my actions, driven by self-will, led to disgrace in the end,
how can a secret remain hidden when it becomes the topic of gatherings?
If you seek His presence, do not be absent from Him, Hafez,
when you meet the one you love, abandon the world and neglect it.
Explanation:
This ghazal, the first in Hafez’s Divan, blends romantic and mystical themes. Hafez speaks of love, which initially seems easy but later becomes challenging. He describes the beloved’s beauty and its effect on the lover’s heart, while also pointing to the transience of the world and the hardships of life’s journey. Symbols like the cupbearer, wine, and prayer mat convey mystical ideas, with wine representing divine love and the prayer mat symbolizing worship. In the final verses, Hafez emphasizes the fleeting nature of the world and the importance of being in the presence of the beloved (whether earthly or divine), advising to abandon the world to reach the beloved.
غزل شماره یک حافظ
اَلا یا اَیُّهَا السّاقی اَدِرْ کَأسَاً و ناوِلْها
که عشق آسان نمود اوّل ولی افتاد مشکلها
به بویِ نافهای کآخِر صبا زان طُرّه بُگشاید
ز تابِ جَعدِ مشکینش چه خون افتاد در دلها
مرا در منزلِ جانان چه امنِ عیش، چون هر دَم
جَرَس فریاد میدارد که بَربندید مَحمِلها
به مِی سجّاده رنگین کُن گَرَت پیرِ مُغان گوید
که سالِک بیخبر نَبْوَد ز راه و رسمِ منزلها
شبِ تاریک و بیمِ موج و گِردابی چنین هایل
کجا دانند حالِ ما سبکبارانِ ساحلها؟
همهْ کارم ز خودکامی به بدنامی کشید آخر
نهان کِی مانَد آن رازی کَزو سازند مَحفلها؟
حضوری گر همی خواهی از او غایب مشو حافظ
مَتیٰ ما تَلْقَ مَنْ تَهْویٰ دَعِ الدُّنْیا وَ اَهْمِلْها
که عشق آسان نمود اوّل ولی افتاد مشکلها
به بویِ نافهای کآخِر صبا زان طُرّه بُگشاید
ز تابِ جَعدِ مشکینش چه خون افتاد در دلها
مرا در منزلِ جانان چه امنِ عیش، چون هر دَم
جَرَس فریاد میدارد که بَربندید مَحمِلها
به مِی سجّاده رنگین کُن گَرَت پیرِ مُغان گوید
که سالِک بیخبر نَبْوَد ز راه و رسمِ منزلها
شبِ تاریک و بیمِ موج و گِردابی چنین هایل
کجا دانند حالِ ما سبکبارانِ ساحلها؟
همهْ کارم ز خودکامی به بدنامی کشید آخر
نهان کِی مانَد آن رازی کَزو سازند مَحفلها؟
حضوری گر همی خواهی از او غایب مشو حافظ
مَتیٰ ما تَلْقَ مَنْ تَهْویٰ دَعِ الدُّنْیا وَ اَهْمِلْها
ای ساقی، جام را بیاور و به من بده، چون عشق در ابتدا آسان به نظر میآمد، اما مشکلات زیادی پیش آمد. بوی عطر موهای معشوق که با نسیم صبحگاهی میآید، دلها را پر از درد کرده است. در خانه معشوق، چگونه میتوانم آرامش داشته باشم وقتی هر لحظه صدای زنگ کاروان میگوید که باید آماده رفتن شویم؟ اگر پیر مغان به تو گفت، سجادهات را با شراب رنگ کن، زیرا کسی که در مسیر عرفان است، نباید از آداب راه بیخبر باشد. شب تاریک است و ترس از امواج و گردابی وحشتناک وجود دارد، کسانی که در ساحل بیخیالاند، چگونه حال ما را درک کنند؟ تمام کارهایم به خاطر خودخواهیام به بدنامی کشیده شد، چگونه میتوان رازی را پنهان نگه داشت وقتی در جمعها دربارهاش حرف میزنند؟ حافظ، اگر میخواهی در حضور معشوق باشی، از او دور نشو، وقتی او را که دوست داری ملاقات کردی، دنیا را رها کن و به آن بیتوجه باش.
توضیحات :
این غزل، اولین غزل دیوان حافظ است و با مضامین عاشقانه و عارفانه سروده شده است. حافظ در این غزل از عشق سخن میگوید که ابتدا ساده به نظر میرسد اما در ادامه دشوار میشود. او از زیبایی معشوق و تأثیر آن بر دل عاشق حرف میزند و در عین حال، به بیثباتی دنیا و سختیهای مسیر زندگی اشاره میکند. نمادهایی مثل ساقی، شراب و سجاده نشاندهنده نگاه عارفانه حافظ است که در آن، شراب نماد عشق الهی و سجاده نماد عبادت است. در ابیات پایانی، حافظ به گذرا بودن دنیا و اهمیت حضور در محضر معشوق (چه معشوق زمینی و چه الهی) تأکید میکند و توصیه میکند که برای رسیدن به معشوق، باید دنیا را کنار گذاشت.
این غزل، اولین غزل دیوان حافظ است و با مضامین عاشقانه و عارفانه سروده شده است. حافظ در این غزل از عشق سخن میگوید که ابتدا ساده به نظر میرسد اما در ادامه دشوار میشود. او از زیبایی معشوق و تأثیر آن بر دل عاشق حرف میزند و در عین حال، به بیثباتی دنیا و سختیهای مسیر زندگی اشاره میکند. نمادهایی مثل ساقی، شراب و سجاده نشاندهنده نگاه عارفانه حافظ است که در آن، شراب نماد عشق الهی و سجاده نماد عبادت است. در ابیات پایانی، حافظ به گذرا بودن دنیا و اهمیت حضور در محضر معشوق (چه معشوق زمینی و چه الهی) تأکید میکند و توصیه میکند که برای رسیدن به معشوق، باید دنیا را کنار گذاشت.
