https://www.youtube.com/watch?v=2TlZsebziFs
Ett utdrag från en hjärtlig och känslosam intervju med Dr. Samira Majlesi, en iransk läkare bosatt i Österrike, som delar med sig av sitt liv, migration, kulturella utmaningar och personliga erfarenheter. Hon berättar om sin största risk i livet – äktenskapet med sin österrikiske make – och beskriver kulturella skillnader som en stor men givande utmaning. Dr. Majlesi talar om sin migration som tonåring på grund av kriget i Iran 1983, flytten till Wien istället för London, och anpassningen till en ny miljö. Trots svårigheter som diskriminering och kulturella skillnader har hon byggt sitt liv med en positiv inställning och acceptans av livets realiteter. Hon nämner sina föräldrars påverkan på hennes uppväxt, hennes intresse för sport, hälsa och akupunktur, och betonar den djupa betydelsen av sitt iranska arv. Hon framhåller också vikten av tacksamhet, att leva i nuet och att balansera iransk och europeisk kultur i sina barns liv. Samtalet visar på hennes inre styrka, flexibilitet och kärlek till den iranska kulturen samtidigt som hon omfamnar en ny kultur.
Värd: Vad var din största risk?
Dr. Samira Majlesi: Att gifta mig med min österrikiske man! Kulturella skillnader var en stor utmaning, men det var värt det.
Värd: På riktigt? Hur hanterade du det?
Samira: Jag säger alltid: ”Blir det, så blir det. Blir det inte, strunt samma!” Man måste acceptera livets realiteter. Allt kan inte ändras.
Värd: Välkommen, Dr. Majlesi! Tack för att du är här. Hur hamnade du i Österrike?
Samira: 1983 flydde vi från Iran på grund av kriget. Planen var London, men vi hamnade i Wien. Det skulle vara tillfälligt, men vi blev kvar. Jag tog gymnasieexamen här och började på universitetet.
Värd: Och sen träffade du din man?
Samira: Ja, precis innan jag skulle flytta till London träffade jag honom. Han fick mig att stanna! Han är fantastisk, även om våra olikheter ibland får mig att undra varför jag valde så (skrattar). Men ödet gav mig en bra väg. Jag har två barn, mitt livs största gåva.
Värd: Om 12-åriga Samira satt framför dig, vad skulle du säga till henne?
Samira: Den busiga tjejen finns kvar i mig! Jag har alltid försökt vara mitt bästa jag. Sport och hälsa var viktigt redan som barn, tack vare mina föräldrar. Min mamma sa: ”Ren hud är din bästa klädsel, och välskötta tänder din bästa smycke.” Jag börjar varje dag med kärlek.
Värd: Hur anpassade du dig till Österrikes kultur?
Samira: Det var tufft. Som tonåring mötte jag mycket diskriminering. Folk sa saker som: ”Åk hem!” eller ”Hitler hade rätt som brände utlänningar.” Men nu har jag starka rötter. Den här världen tillhör alla. Vi har byggt det här landet.
Värd: Hur hanterar dina barn två kulturer?
Samira: De plockar det bästa från båda! De älskar både Nouruz och jul. Min dotter lyssnar till och med på Moein!
Värd: Hur har persisk poesi påverkat dig?
Samira: Att läsa poesi är som sport – det minskar stress. En halvtimme med Hafez eller Rumi förändrar ditt humör.
Värd: Hur fyller du det kulturella tomrummet?
Samira: I Wien finns många iranier. Konserter, fester och evenemang lyfter humöret. Var dig själv och låt ingen släcka din inre glöd.
Värd: Påverkar tacksamhet hälsan?
Samira: Absolut! Glada patienter tillfrisknar snabbare. Kropp och själ hänger ihop. Psykisk ohälsa kan göra kroppen sjuk.
Värd: Är din vänlighet en styrka eller svaghet?
Samira: Vänlighet är bra, men det gäller att sätta gränser. För mycket vänlighet kan skada dig.
Host: What’s been your biggest risk?
Dr. Samira Majlesi: Marrying my Austrian husband! Cultural differences were a huge challenge, but worth it.
Host: Seriously? How did you deal with that?
Samira: I always say, “If it works, it works. If not, let it go!” You have to accept life’s realities. You can’t change everything.
Host: Welcome, Dr. Majlesi! Thanks for being here. How did you end up in Austria?
Samira: In 1983, we fled Iran because of the war. The plan was London, but we ended up in Vienna. It was supposed to be temporary, but we stayed. I got my diploma here and started university.
Host: And then you met your husband?
Samira: Yes, right before I was set to move to London, I met him. He made me stay! He’s amazing, though our differences sometimes make me wonder why I chose this (laughs). But fate gave me a great path. I have two kids, my life’s greatest reward.
Host: If 12-year-old Samira was sitting across from you, what would you tell her?
Samira: That cheeky kid is still in me! I’ve always tried to be my best self. Sports and health mattered even as a kid, thanks to my parents. My mom said, “Clean skin is your best outfit, and well-kept teeth your best accessory.” I start every day with love.
Host: How did you adapt to Austrian culture?
Samira: It was tough. As a teen, I faced a lot of discrimination. People said things like, “Go home!” or “Hitler was right to burn foreigners.” But now my roots are strong. This world belongs to everyone. We’ve built this country.
Host: How do your kids handle two cultures?
Samira: They take the best from both! They love Nouruz and Christmas. My daughter even listens to Moein!
Host: How has Persian poetry impacted you?
Samira: Reading poetry is like exercise—it reduces stress. Half an hour of Hafez or Rumi changes your mood.
Host: How do you fill the cultural gap?
Samira: In Vienna, there are lots of Iranians. Concerts, parties, and events lift our spirits. Be yourself and don’t let anyone dim your inner fire.
Host: Does gratitude affect health?
Samira: Absolutely! Happy patients recover faster. Body and soul are connected. Mental stress can make the body sick.
Host: Is your kindness a strength or a weakness?
Samira: Kindness is good, but you need boundaries. Too much kindness can hurt you.
