Irans regim ”inget korthus som faller” رژیم ایران خانه ای ساخته شده از کارت نیست که فرو بریزد
Hur stadigt sitter Irans högste ledare Ali Khamenei?
USA:s attack mot Venezuela ger ny energi till det långvariga folkliga missnöjet i Iran. Men om mullaregimen i Teheran ska kollapsa gör den det av andra skäl, tror experter.
– Om man gör någon motsvarande manöver i Iran, så är det inget korthus som faller för att man går in och tar bort en ledare, säger Erika Holmquist, analytiker på FOI.
Att USA gripit Venezuelas ledare Nicolás Maduro utlöser fördömanden i regimtrogna medier i Iran. I gengäld väcker räden hopp bland de demonstranter som sedan någon vecka tillbaka startat en ny protestvåg mot det iranska islamiststyret.
Men den oberoende Mellanösternanalytikern Alexander Atarodi konstaterar att motståndet i Iran pågått länge och har många orsaker.
– Det som ligger i grunden där är en kombination av de misslyckanden som Iran har genomgått senaste två åren, inte minst kriget mot Israel som var förödande.
Kriget visade
Även Erika Holmquist vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) framhåller kriget i somras som en vattendelare.
– Det var kanske den sista grejen som befolkningen ändå trodde att de hade – vi har inte demokrati, vi har inte en fungerande ekonomi, men vi har i alla fall säkerhet.
– Men kriget visade ju att det kanske inte alls finns den säkerhet som de hade trott.
Alexander Atarodi påpekar att det gäller både i och utanför Iran.
– När den avskräckande förmågan försvinner, vilket den gjorde i samband med junikriget, då förlorar regimen legitimiteten. Inte bara gentemot den inhemska befolkningen, men också gentemot regionala aktörer.
– ”Vänta lite grann, vi trodde att Iran var så här starka, och nu visar sig att det var så här”. Det är ju i mycket en legitimitetskris.
”Nästan uteslutet”
Spekulationerna växer också kring ayatolla Ali Khamenei – kan han och andra i Irans statsledning röna samma öde som Maduro, eller Syriens tidigare diktator Bashar al-Assad, som flytt till Ryssland?
Varken Atarodi eller Holmquist tror dock att USA eller Israel skulle göra något i Teheran i stil med räden i Caracas.
– Israel har fortfarande kapaciteten att kunna slå från avstånd. Men inte den typen av operationer, kidnappa viktiga personer från Teheran. Det tror jag är nästan uteslutet, säger Atarodi.
Ligger skyddat
Det beror också på geografin. Den iranska huvudstaden ligger mycket mer skyddat än Caracas.
Och det iranska styret är väl etablerat.
– Missnöjet med regimen är utbrett i samhället, men samtidigt är regimens kontroll omfattande, förklarar Holmquist.
– Ett betydande antal inom eliten tjänar stora pengar på den rådande ordningen, och de släpper sannolikt inte ifrån sig makten utan strid.
Men eftersom Khamenei är 86 år gammal har det länge diskuterats vad som händer när han, oavsett anledning, försvinner ur bilden.
– Skulle det hända nu, mitt i allt det här, så är det väldigt svårt att säga hur hela apparaten skulle reagera, säger Holmquist.
ایستادگی رهبر عالی ایران، علی خامنهای، تا چه اندازه استوار است؟
حملهٔ آمریکا به ونزوئلا، به نارضایتی دیرینهٔ مردمی در ایران جان تازهای داده است. اما به باور کارشناسان، اگر قرار باشد حکومت ملاها در تهران فرو بپاشد، این فروپاشی به دلایل دیگری خواهد بود.
اریکا هولمکویست، تحلیلگر مؤسسهٔ پژوهشهای دفاعی سوئد (FOI)، میگوید:
«اگر کسی بخواهد کاری مشابه در ایران انجام دهد، اینطور نیست که با وارد شدن و برداشتن یک رهبر، همهچیز مثل خانهٔ کارتها فرو بریزد.»
بازداشت رهبر ونزوئلا، نیکولاس مادورو، توسط آمریکا، موجی از محکومیت را در رسانههای وفادار به حکومت ایران برانگیخته است. در مقابل، این عملیات در میان معترضان ایرانی که از چند هفته پیش موج تازهای از اعتراضها علیه حاکمیت اسلامگرای ایران را آغاز کردهاند، امید ایجاد کرده است.
اما الکساندر آتارودی، تحلیلگر مستقل خاورمیانه، تأکید میکند که مخالفت با حکومت ایران سابقهای طولانی دارد و دلایل آن متعدد است.
او میگوید:
«آنچه در بنیاد این نارضایتی قرار دارد، ترکیبی از شکستهایی است که ایران در دو سال گذشته تجربه کرده، بهویژه جنگ با اسرائیل که ویرانگر بود.»
جنگ چه چیزی را نشان داد
اریکا هولمکویست از مؤسسهٔ FOI نیز جنگ تابستان گذشته را نقطهٔ عطفی میداند.
او میگوید:
«شاید این آخرین چیزی بود که مردم هنوز فکر میکردند دارند: ما دموکراسی نداریم، اقتصاد کارآمدی نداریم، اما دستکم امنیت داریم.
اما جنگ نشان داد که شاید اصلاً آن امنیتی که فکر میکردند وجود ندارد.»
الکساندر آتارودی اضافه میکند که این مسئله هم در داخل ایران و هم در خارج از آن صدق میکند:
«وقتی توان بازدارندگی از بین میرود، همانطور که در جنگ ماه ژوئن اتفاق افتاد، رژیم مشروعیت خود را از دست میدهد؛ نه فقط در برابر مردم داخل کشور، بلکه در برابر بازیگران منطقهای هم.
اینکه بگویند: “کمی صبر کن، ما فکر میکردیم ایران اینقدر قوی است، اما حالا میبینیم چنین نیست.” این در اصل یک بحران مشروعیت است.»
«تقریباً غیرممکن»
گمانهزنیها دربارهٔ آیتالله علی خامنهای نیز افزایش یافته است – آیا او و دیگر اعضای رهبری ایران ممکن است به سرنوشتی مشابه مادورو یا دیکتاتور پیشین سوریه، بشار اسد، که به روسیه گریخت، دچار شوند؟
با این حال، نه آتارودی و نه هولمکویست باور ندارند که آمریکا یا اسرائیل عملیاتی در تهران مشابه یورش به کاراکاس انجام دهند.
آتارودی میگوید:
«اسرائیل هنوز توانایی حمله از راه دور را دارد، اما انجام عملیاتهایی از این نوع – مثلاً ربودن افراد مهم از تهران – را تقریباً غیرممکن میدانم.»
در موقعیتی محافظتشده
این موضوع تا حدی به جغرافیا هم مربوط است. پایتخت ایران بسیار محافظتشدهتر از کاراکاس است.
و حکومت ایران نیز ساختاری ریشهدار دارد.
هولمکویست توضیح میدهد:
«نارضایتی از رژیم در جامعه گسترده است، اما در عین حال کنترل حکومت هم بسیار وسیع است.
بخش قابلتوجهی از نخبگان از وضعیت موجود سودهای کلانی میبرند و بعید است بدون مقاومت قدرت را واگذار کنند.»
اما از آنجا که خامنهای ۸۶ ساله است، مدتهاست این پرسش مطرح است که وقتی – به هر دلیلی – او از صحنه کنار برود، چه اتفاقی خواهد افتاد.
هولمکویست میگوید:
«اگر این اتفاق درست در چنین شرایطی رخ دهد، واقعاً بسیار دشوار است که بگوییم کل این دستگاه قدرت چگونه واکنش نشان خواهد داد.»
How firmly seated is Iran’s supreme leader Ali Khamenei?
Iran’s long-standing popular discontent. But if the clerical regime in Tehran were to collapse, experts believe it would happen for other reasons.
“If someone were to carry out a similar maneuver in Iran, it’s not a house of cards that would fall just because you go in and remove one leader,” says Erika Holmquist, analyst at the Swedish Defence Research Agency (FOI).
The U.S. arrest of Venezuela’s leader Nicolás Maduro has triggered condemnations in Iran’s pro-regime media. At the same time, the raid has raised hopes among the demonstrators who for several weeks have launched a new wave of protests against Iran’s Islamist rule.
But Alexander Atarodi, an independent Middle East analyst, notes that opposition in Iran has been going on for a long time and has many causes.
“What lies at the core is a combination of the failures Iran has gone through over the past two years — not least the war with Israel, which was devastating.”
What the war revealed
Erika Holmquist at FOI also points to last summer’s war as a turning point.
“It was perhaps the last thing the population still thought they had — we don’t have democracy, we don’t have a functioning economy, but at least we have security.
But the war showed that maybe that security does not exist at all.”
Alexander Atarodi adds that this applies both inside and outside Iran:
“When deterrence disappears, as it did during the June war, the regime loses legitimacy — not only toward its own population but also toward regional actors.
People say, ‘Wait a minute, we thought Iran was this strong, and now it turns out it’s actually this.’ That is fundamentally a legitimacy crisis.”
“Almost impossible”
Speculation is also growing around Ayatollah Ali Khamenei — could he and others in Iran’s leadership meet the same fate as Maduro, or Syria’s former dictator Bashar al-Assad, who fled to Russia?
However, neither Atarodi nor Holmquist believes that the U.S. or Israel would do anything in Tehran similar to the raid in Caracas.
“Israel still has the capacity to strike from a distance. But operations of this kind — kidnapping key figures from Tehran — I think are almost impossible,” says Atarodi.
Heavily protected
This is also due to geography. Iran’s capital is far more protected than Caracas.
And the Iranian system of rule is deeply entrenched.
“Discontent with the regime is widespread in society, but at the same time the regime’s control is extensive,” Holmquist explains.
“A significant number within the elite make large amounts of money from the current order, and they are unlikely to give up power without a fight.”
But since Khamenei is 86 years old, there has long been discussion about what will happen when he — for whatever reason — disappears from the scene.
“If it were to happen now, in the middle of all this, it would be very difficult to say how the entire apparatus would react,” Holmquist says.
إلى أي مدى يقف المرشد الأعلى لإيران، علي خامنئي، على أرضٍ ثابتة؟
الهجوم الأميركي على فنزويلا أعطى دفعة جديدة لحالة السخط الشعبي المزمنة في إيران. لكن إذا كان نظام الملالي في طهران سيسقط، فإن الخبراء يعتقدون أن ذلك سيحدث لأسباب أخرى.
تقول إريكا هولمكويست، المحللة في معهد أبحاث الدفاع السويدي (FOI):
«إذا جرى تنفيذ مناورة مماثلة في إيران، فلن يكون الأمر كبيت من ورق ينهار لمجرد الدخول وإزالة قائد واحد».
إن اعتقال الولايات المتحدة لزعيم فنزويلا نيكولاس مادورو أثار موجة إدانات في وسائل الإعلام الموالية للنظام في إيران، وفي المقابل بعث هذا الهجوم الأمل في نفوس المتظاهرين الذين أطلقوا منذ أسابيع موجة جديدة من الاحتجاجات ضد الحكم الإسلامي في إيران.
لكن المحلل المستقل لشؤون الشرق الأوسط ألكسندر أتارودي يشير إلى أن المعارضة في إيران مستمرة منذ زمن طويل ولها أسباب متعددة.
ويقول:
«ما يكمن في جوهر هذا السخط هو مزيج من الإخفاقات التي مرّت بها إيران خلال العامين الماضيين، وعلى رأسها الحرب مع إسرائيل التي كانت مدمّرة».
ما الذي كشفته الحرب
تؤكد إريكا هولمكويست من معهد FOI أيضًا أن حرب الصيف الماضي كانت نقطة تحوّل.
وتقول:
«ربما كانت تلك آخر شيء كان الناس يعتقدون أنهم يملكونه — ليست لدينا ديمقراطية، ولا اقتصاد يعمل بشكل جيد، لكن لدينا على الأقل أمن.
لكن الحرب أظهرت أن هذا الأمن قد لا يكون موجودًا أصلًا».
ويضيف ألكسندر أتارودي أن هذا ينطبق داخل إيران وخارجها:
«عندما تزول القدرة على الردع، كما حدث في حرب يونيو، يفقد النظام شرعيته — ليس فقط أمام شعبه، بل أيضًا أمام الأطراف الإقليمية.
فيقولون: “انتظروا قليلًا، كنا نظن أن إيران قوية إلى هذا الحد، والآن يتبيّن أنها ليست كذلك”. هذه في جوهرها أزمة شرعية».
«شبه مستحيل»
كما تتزايد التكهنات حول آية الله علي خامنئي — هل يمكن أن يلقى هو وغيره من قادة إيران المصير نفسه الذي لقيه مادورو، أو الديكتاتور السوري السابق بشار الأسد الذي فرّ إلى روسيا؟
لكن لا أتارودي ولا هولمكويست يعتقدان أن الولايات المتحدة أو إسرائيل ستنفذ عملية في طهران شبيهة بالمداهمة التي جرت في كراكاس.
ويقول أتارودي:
«إسرائيل ما زالت تملك القدرة على توجيه ضربات من بُعد، لكن تنفيذ عمليات من هذا النوع — كاختطاف شخصيات مهمة من طهران — أراه شبه مستحيل».
موقع محميّ بشدة
ويرجع ذلك جزئيًا إلى الجغرافيا. فالعاصمة الإيرانية محمية أكثر بكثير من كراكاس.
كما أن نظام الحكم الإيراني راسخ ومتجذّر.
توضح هولمكويست:
«السخط على النظام واسع الانتشار في المجتمع، لكن في الوقت نفسه سيطرة النظام شاملة.
عدد كبير من النخب يجنون أموالًا طائلة من الوضع القائم، ومن غير المرجح أن يتخلوا عن السلطة دون صراع».
وبما أن خامنئي يبلغ من العمر 86 عامًا، فقد طُرحت منذ زمن مسألة ما الذي سيحدث عندما يختفي — لأي سبب كان — من المشهد.
وتقول هولمكويست:
«إذا حدث ذلك الآن، وسط كل هذه الظروف، فمن الصعب جدًا التنبؤ بكيفية تفاعل جهاز الحكم بأكمله».