ما پناهندگان گرده افشانی هستیم.
We are pollen refugees
Vi är pollenflyktingar
Sammanfattning
Texten är ett utdrag från radioprogrammet “Kropp och själ” på Sveriges Radio, med fokus på pollenallergi. Programmet börjar med programledaren Ulrika Hjalmarsson Neideman som ursäktar sin försening på grund av ett inställt tåg och introducerar temat “Vi är pollenflyktingar”. Pollenallergi beskrivs som en folksjukdom som drabbar omkring tre miljoner svenskar, med symtom som snuva, svullna ögon och trötthet. Flera exempel ges på hur folk använder pollen som ursäkt för att slippa ansvar, men också hur svårt det är för de som verkligen lider. Rickard från Kopparberg och Amanda delar sina personliga erfarenheter av att leva med svåra allergier, där Rickard isolerar sig inomhus och Amanda till slut flyttade till Kiruna för att undvika pollen. Experter som Åslög Dahl, Erik Melén och Krister Kristiansson diskuterar orsaker, behandlingar som immunterapi och biologiska läkemedel, samt pollenallergins ökning kopplat till klimatförändringar. Programmet tar också upp pollenets oväntade roll i att lösa brott genom forensisk palynologi, med exemplet Lynn från Australien. Avslutningsvis diskuteras framtiden för allergier och möjligheten att nå en platå i antalet drabbade.
خلاصه
این متن بخشی از برنامه رادیویی “بدن و روح” از رادیو سوئد است که روی آلرژی گرده تمرکز داره. برنامه با مجری، اولریکا هیالمارشون نیدمن، شروع می‌شه که به خاطر تأخیرش به دلیل لغو قطار عذرخواهی می‌کنه و موضوع “ما پناهندگان گرده هستیم” رو معرفی می‌کنه. آلرژی گرده به عنوان یه بیماری شایع توصیف می‌شه که حدود سه میلیون سوئدی رو با علائمی مثل آبریزش بینی، تورم چشم‌ها و خستگی درگیر می‌کنه. مثال‌هایی از استفاده مردم از گرده به عنوان بهانه برای شونه خالی کردن از مسئولیت آورده می‌شه، اما در عین حال سختی‌های کسایی که واقعاً در رنج هستن هم نشون داده می‌شه. ریکارد از کوپاربرگ و آماندا تجربه‌های شخصیشون از زندگی با آلرژی شدید رو به اشتراک می‌ذارن؛ ریکارد خودش رو توی خونه محبوس می‌کنه و آماندا در نهایت به کیرونا نقل مکان می‌کنه تا از گرده‌ها فرار کنه. کارشناسایی مثل آسلُگ دال، اریک ملن و کریستر کریستیانسون درباره علل، درمان‌هایی مثل ایمونوتراپی و داروهای بیولوژیک، و افزایش آلرژی گرده به خاطر تغییرات آب‌وهوایی حرف می‌زنن. برنامه همچنین به نقش غیرمنتظره گرده‌ها توی حل جنایت‌ها از طریق پالینولوژی قانونی اشاره می‌کنه، با مثال لین از استرالیا. در آخر، آینده آلرژی‌ها و احتمال رسیدن به یه سطح ثابت توی تعداد مبتلاها بحث می‌شه.
Summary
This text is an excerpt from the Swedish Radio program “Kropp och själ” (Body and Soul), focusing on pollen allergies. Host Ulrika Hjalmarsson Neideman apologizes for being late due to a canceled train and introduces the theme “We are pollen refugees.” Pollen allergy is portrayed as a widespread condition affecting about three million Swedes, causing symptoms like runny noses, swollen eyes, and fatigue. Examples are given of people using pollen as an excuse to avoid responsibilities, but the real struggles of severe sufferers are highlighted. Rickard from Kopparberg and Amanda share their stories—Rickard isolates indoors, while Amanda eventually moved to Kiruna to escape pollen. Experts Åslög Dahl, Erik Melén, and Krister Kristiansson discuss causes, treatments like immunotherapy and biologics, and the rise of pollen allergies linked to climate change. The program also explores pollen’s surprising role in solving crimes through forensic palynology, featuring Lynn from Australia. It concludes with a discussion on the future of allergies, suggesting a possible plateau in the number of affected individuals.
Vi är pollenflyktingar
Förlåt, jag är sen. Jag uppehölls av att tåget inte kom. Jag tänkte på ställbart – du måste ha hållit på med det. Jag kan inte göra uppgiften, för jag ser ingenting. Jag har pollenallergi. Ja, det är ett tacksamt ämne i skojiga videor på sociala medier – folk som drar “pollenkortet” för att komma undan med grejer. Men det händer faktiskt i verkliga livet också.
I Blekinge slapp en artonåring dyka upp på mönstringen hos Försvarsmakten på grund av sin pollenallergi, vilket landade i böter och brott mot totalförsvarsplikten. Det ansågs inte att pollen var ett tillräckligt skäl, enligt Pliktverket. En berusad kvinna som omhändertogs i Dalsland torkade sin snoriga näsa mot polisens uniform och skyllde på pollen. Konstapeln ansåg att det var ilska mot gripandet snarare än allergi som låg bakom beteendet. Domen blev böter. Och en 40-årig bilförare som blev stoppad av polisen i Oskarshamn skyllde sina röda ögon på just pollen, men polisen trodde mer på innehållet i vattenpipan som låg i baksätet.
Frågar man polisen så finns det de som använder pollenallergi som en ursäkt för dåligt beteende. Men för de flesta är det här med pollenallergi bara ett evinnerligt elände, som det är svårt att se några fördelar med. Att tvingas stänga fönster och dörrar och stanna inne så fort vårsolen tittar fram, när det enda man egentligen vill är precis tvärtom. Det är en folksjukdom i allra högsta grad vi talar om här. Ungefär var tredje person i Sverige lider av pollenallergi och nyser och snörvlar med svullna ögon och tryck i huvudet så här års. Då pratar vi alltså kring tre miljoner människor vars kroppar är i krig med de här osynliga små pollenkornen.
Vad har modern medicin att erbjuda dagens allergiker? Vad kan man göra själv för att minska symtomen? Och hur kan pollen hjälpa mordutredare att lösa brott? Det ska vi prata om den närmsta timmen i “Kropp och själ”. Dagens rubrik är “Vi är pollenflyktingar”. Välkommen! Jag heter Ulrika Hjalmarsson Neideman.
Nu är våren här. Det ser ut att bli en snuvig vår. Pollensäsongen är snart här, men symtomen kan börja kännas redan nu. För dem som är allergiska mot pollen kan våren bli extra besvärlig. Är det höga halter av al- och hasselpollen i luften drar pollensäsongen igång ordentligt i landet, nu när såväl hassel, klibbal som gråal blommar. Nobelmiddagen, Bruce Springsteen säljer ut Ullevi, och nu pollensäsongen – här är den igen. Varje år äger vissa händelser rum ungefär vid samma tidpunkt. Snacket om pollen är en av dem.
Jag menar, hur jobbigt kan det egentligen vara? Det rinner lite, man är lite snorig, men hallå där – hur jävligt har de det egentligen, folket som lider av pollen riktigt illa? Tidigare verkade det som att ögonen rinner, att jag har frossa och som svettningar. Det är tätt i huvudet, man får liksom en klump i huvudet, man är snorig. Tack, jag har just tänkt – bara snor som rinner, det rinner från ögonen. Nej, och inte vill man berätta det för så många, för man blir inte trodd.
Jag måste medge att jag aldrig riktigt tagit pollensymtom hos folk på allvar. Jag medger också nu att jag har haft väldigt fel. Jag har pratat med två pollenallergiker. Vi börjar med Rickard från Kopparberg. Han har varit pollenallergiker sedan han var ett år, idag är han 24.
– Man tar medicinerna och sen blir det bra för stunden. Sen kommer man ut och så bara “schwoop”, så kommer en vindpust och man känner att “nej, men nu var det kört”, säger han.
Han äter antihistamintabletter året om. På senaste tiden har han också tagit kortisontabletter och så har han sin astmamedicin för att hålla andningen igång, för den får sig en smäll under vårsäsongen, säger han. Han är allergisk mot björk och gräs, men i år har han även märkt att han har allergi mot al, eftersom det har blommat ut i det området han är nära.
– Jag kan kolla vart det blommar med till stationen, och då är det al som har blommat ut. Jag har börjat reagera redan nu, så jag tror att jag har det också. Oj, hur känns det? Ja, det var väl en liten suck, men jag vet samtidigt vad det är. Man ser det aldrig direkt, men sen var det bra och dåligt. Jag brukar inte reagera så här tidigt. Under normala omständigheter brukar jag reagera mer mot april, men jag har reagerat sen i början av mars, slutet av februari. Så det känns lite trist att vara mer inomhus redan nu, men det är sånt man får ta, säger han.
Att ta sig till jobbet kan vara lite av en kamp. Rickards symtom lindras en aning om dörrar och fönster är stängda på kontoret och ventilationen är reglerad. Sen hjälper det ju inte att de på somrarna klipper gräset utanför hans lägenhet. Ja, du hör – hur man än vrider och vänder på det är det bäst för Rickard att stänga in sig inomhus.
– Ja, det är tråkigt, det är det definitivt. Det är många som njuter av våren, men nu är de första varma dagarna här och man vill ju ta del av gemenskapen, att vara ute i Sveriges otroligt vackra natur. Men det är ju… nej, man får beundra den på håll, så att säga. Det är möjligen runt midsommar jag vet hur det var. Ett sommarlov när jag var mindre, som jag tillbringade nio eller tio veckor inne för att den kritiska gräset var överallt, vilket man måste göra. Men jag tål inte det, så jag kan inte vara ute. Det var en vecka som jag åkte iväg till kusten, och då blev det bättre, för där kunde jag vara ute. Men som sagt, jag var bara inne eller borta vid kusten, då funkade det för mig. Det är trist, säger han.
– Vad är det du beundrar då, när du sitter inomhus och tittar ut? Kan du känna någonting somrigt då?
– Jo, absolut. Vi har ju ljuset ändå, som jag beundrar så enormt mycket. Du har de här otroliga långa dagarna med ljuset. Men som sagt, man hade ju gärna velat vara ute och känna solen på sig och så. Men ja, jag accepterar det, så att säga, säger Rickard.
– Jo, absolut. Vi har ju ljuset ändå, som jag beundrar så enormt mycket. Du har de här otroliga långa dagarna med ljuset. Men som sagt, man hade ju gärna velat vara ute och känna solen på sig och så. Men ja, jag accepterar det, så att säga, säger Rickard.
– Innan jag fick familj sa jag till min mamma att jag aldrig kommer orka ha barn, för så dåligt som jag mådde…
Det här är Amanda. När hon var i tjugoårsåldern tappade hon all ork.
– Man fick huvudvärk, man blev trött och jag kunde alltså vingla ibland när jag gick. Jag gick inte stadigt. Det är inte så många som tror på att det kan vara så jobbigt, säger Amanda.
Läkarna trodde först att hon hade en återkommande influensa, men det visade sig vara pollen.
– En abnorm trötthet, alltså. Och sen är det ju lite… jag hade inte den där riktiga klådan som folk har, jag hörde ju inte på nysningarna där. Jag var lite snorig så där. Men den tröttheten var det värsta. Jag hade frossa och svettningar, jag hade ont i hela kroppen. Det var som att ha influensa, kan jag säga. Jag nös inte så mycket, säger hon.
Al, hassel och björkträd är bovarna för Amanda. När hon fick det svart på vitt att det faktiskt var pollen började medicineringen. Hon vaccinerades till slut, och det var lite av ett tveeggat svärd. Hon blev bättre, men vaccinationen tog också på krafterna.
– När de började spruta in björkallergenet på hösten och vintern var det skitjobbigt. Jag jobbade inte heltid då, och jag visste att efter de här sprutorna kunde jag sova tre timmar. Sen började jag också få kortison, och kortison tar ju bort all inflammation. Då fick jag fram ett nytt liv, säger Amanda.
Amanda träffade Anders, de blev kära och skaffade barn. Men så började Anders känna av något. Varje gång våren kom blev han riktigt seg. Han trodde först att det var depression.
– Nej, men alltså, precis samma symtom som pollenallergi. Så provar han lite tabletter av mig, och så tyckte vi att det blev bättre. Vi gick ju på allt, vi provar allt möjligt mot pollenallergi – såna här barrnålar och allt möjligt. Man provar ju allt man kan komma undan, berättar Amanda.
De har testat både etablerade och alternativa metoder, från magnetterapi till att äta citron. Kortisonet funkar för Amanda, men inte för Anders. Vaccination mot pollen sker i perioder, så när vaccinationen går ut tar man nya sprutor. Men biverkningarna tog alltför hårt på Amanda.
– De ville börja vaccinera om mig, men då kände jag att jag orkar inte göra om den här vaccinationen. Jag blev så trött tre dagar efter, och vissa dagar sov jag i tre dagar. Ingenting funkade, säger hon.
Allergierna förstörde deras liv, men det skulle bli värre. De fick dåliga nyheter av läkarna som kan komma att påverka deras barn i framtiden.
– Det är verifierat att om båda föräldrarna är så allergiska är det risk att barnen också får det. Och sen just att jag kände att jag kan inte vaccinera om mig, och vi fick som ingenting gjort till slut, säger Amanda.
Det fanns bara en grej att göra – en radikal förändring. Men det måste ske. Vi hör om det lite senare i programmet.
Kristiansson, professor och allergi- och astmaexpert vid Akademiska sjukhuset i Uppsala:
– Det här låter ju som riktigt jobbiga symtom så fort vårsolen tittar fram. Hur vanligt är det med så här svåra besvär?
– Som tur är, är det ganska ovanligt. Men vi pratar ju om att det är 2,5 miljoner människor i Sverige som har pollenallergi, och det kanske rör sig om 5 % eller något sånt som har riktigt svåra besvär. Det värsta är ju den här tröttheten. Väldigt många här påverkas i skolverksamheter, på jobbet och socialt. Det är ett jätteproblem, säger han.
– Som tur är, är det ganska ovanligt. Men vi pratar ju om att det är 2,5 miljoner människor i Sverige som har pollenallergi, och det kanske rör sig om 5 % eller något sånt som har riktigt svåra besvär. Det värsta är ju den här tröttheten. Väldigt många här påverkas i skolverksamheter, på jobbet och socialt. Det är ett jätteproblem, säger han.
– Varför är det så många som lider av det här?
– Det har man ju diskuterat. Vi vet att om vi jämför med början av 1900-talet och fram till slutet av 2000-talet, så har vi sett en väldigt konkret ökning av just pollenallergi – en ökning från kanske 25 till 35 % av personer som rapporterar det. Samma sak uppger vi när vi tittar på allergitester. Vi tror att det kan vara kopplat till att det har blivit varmare ute och att vi därmed har fått längre pollensäsonger och totalt sett mer pollen i luften, säger Kristiansson.
– Det har man ju diskuterat. Vi vet att om vi jämför med början av 1900-talet och fram till slutet av 2000-talet, så har vi sett en väldigt konkret ökning av just pollenallergi – en ökning från kanske 25 till 35 % av personer som rapporterar det. Samma sak uppger vi när vi tittar på allergitester. Vi tror att det kan vara kopplat till att det har blivit varmare ute och att vi därmed har fått längre pollensäsonger och totalt sett mer pollen i luften, säger Kristiansson.
– Är pollenallergi en välfärdssjukdom?
– Det kan verkligen diskuteras. Vi vet att det var väldigt ovanligt om vi går långt tillbaka i tiden med pollenallergi. Jag har läst någon gammal historisk betraktelse som sa att på den tiden var det folk som var väldigt rika som hade pollenallergi, och det satt fint att ha det. Men numera tror jag inte att det är kopplat till välfärd och såna saker, säger han.
– Det kan verkligen diskuteras. Vi vet att det var väldigt ovanligt om vi går långt tillbaka i tiden med pollenallergi. Jag har läst någon gammal historisk betraktelse som sa att på den tiden var det folk som var väldigt rika som hade pollenallergi, och det satt fint att ha det. Men numera tror jag inte att det är kopplat till välfärd och såna saker, säger han.
– Hur förklarar man det då? Skulle det ha att göra med att de rika åt mer eller rörde sig mindre?
– Man tänker att det absolut inte var lika mycket… ja, det finns många teorier om varför allergier har blivit vanliga. Den teori som jag tycker är väldigt intressant är att om man utsätts för väldigt mycket allergen väldigt tidigt, när man är jätte liten, kanske man utvecklar en tolerans – den typen av tolerans som vi är ute efter att få när vi gör en allergivaccination. Förr i tiden levde man på landet, man utsattes för jättemycket pollen väldigt tidigt, och det kanske var det som gjorde att man hade mindre benägenhet att utveckla en pollenallergi, säger Kristiansson.
– Man tänker att det absolut inte var lika mycket… ja, det finns många teorier om varför allergier har blivit vanliga. Den teori som jag tycker är väldigt intressant är att om man utsätts för väldigt mycket allergen väldigt tidigt, när man är jätte liten, kanske man utvecklar en tolerans – den typen av tolerans som vi är ute efter att få när vi gör en allergivaccination. Förr i tiden levde man på landet, man utsattes för jättemycket pollen väldigt tidigt, och det kanske var det som gjorde att man hade mindre benägenhet att utveckla en pollenallergi, säger Kristiansson.
Erik Melén, professor och barnallergolog vid Södersjukhuset och Karolinska Institutet, arbetar med barn:
– Hur tidigt i livet börjar allergin mot pollen?
– Att ha en etablerad pollenallergi före skolåldern är ganska ovanligt. Vi ser andra barn i fyra-femårsåldern som har klassiska symtom och också positiva tester. Vi pratade om att han hade det redan som ettåring, och visst är det så – det kan debutera tidigt, i ett-tvåårsåldern. Sen är det lite lurigt, för pollenexponering och höga halter kan också ge lite irriterande symtom från näsa och luftvägar. Det är ofta det man ser hos riktigt små barn, att det kan vara tufft ändå. Men det kanske inte är den pollenallergin som har dragit igång ännu, den kan komma senare. Men någonstans i skolåldern brukar vi se att det blir mer förekommande, säger han.
– Att ha en etablerad pollenallergi före skolåldern är ganska ovanligt. Vi ser andra barn i fyra-femårsåldern som har klassiska symtom och också positiva tester. Vi pratade om att han hade det redan som ettåring, och visst är det så – det kan debutera tidigt, i ett-tvåårsåldern. Sen är det lite lurigt, för pollenexponering och höga halter kan också ge lite irriterande symtom från näsa och luftvägar. Det är ofta det man ser hos riktigt små barn, att det kan vara tufft ändå. Men det kanske inte är den pollenallergin som har dragit igång ännu, den kan komma senare. Men någonstans i skolåldern brukar vi se att det blir mer förekommande, säger han.
– Hur skiljer man då på att barnet är allergiskt och inte bara har en förkylning eller är snorig? Ganska många dagisbarn är mer eller mindre snoriga jämt.
– Visst är det så. Nu är det pollentider, och då kan vi få hjälp av att se om det är höga halter. Klådan och irritationen från näsa och ögon är ju en klassiker som vanligen inte kommer med en infektion som influensa. Men sen är det lurigt, som vi hörde i inslaget här, att de som har väldigt kraftig pollenallergi kan också få feberkänsla och frossa och lite ovanliga symtom. Det kan bli hosta om de nedre luftvägarna är irriterade. Men för den vanliga patienten är det klåda, irritation, rinnande näsa, nysningar och sånt. Då är det mest sannolikt under pollensäsong att det är pollenallergi, så klart, säger Erik.
– Visst är det så. Nu är det pollentider, och då kan vi få hjälp av att se om det är höga halter. Klådan och irritationen från näsa och ögon är ju en klassiker som vanligen inte kommer med en infektion som influensa. Men sen är det lurigt, som vi hörde i inslaget här, att de som har väldigt kraftig pollenallergi kan också få feberkänsla och frossa och lite ovanliga symtom. Det kan bli hosta om de nedre luftvägarna är irriterade. Men för den vanliga patienten är det klåda, irritation, rinnande näsa, nysningar och sånt. Då är det mest sannolikt under pollensäsong att det är pollenallergi, så klart, säger Erik.
– Är barn mer allergiska än vuxna?
– Jättebra fråga. Om man tänker på pollenallergi, som vi pratar om idag, är det inte så vanligt hos små barn. När vi kommer upp i skolåldern börjar det bli mer förekommande, och då är vi ungefär på samma siffror – inte riktigt lika mycket som vuxna. Det vi vet nu från våra studier, till exempel i Bamse-projektet som jag är med i, ett stort projekt där man har följt en stor grupp – vi har en fullt möjlig 4000 deltagare från födseln upp till 25 års ålder ungefär – då ser man att har man pollenallergi i skolåldern, så är det tre av fyra som kommer ha kvar sina symtom och sin allergi även upp i tjugoårsåldern. Så för de flesta växer det faktiskt inte bort om man har en etablerad allergi, säger han.
– Jättebra fråga. Om man tänker på pollenallergi, som vi pratar om idag, är det inte så vanligt hos små barn. När vi kommer upp i skolåldern börjar det bli mer förekommande, och då är vi ungefär på samma siffror – inte riktigt lika mycket som vuxna. Det vi vet nu från våra studier, till exempel i Bamse-projektet som jag är med i, ett stort projekt där man har följt en stor grupp – vi har en fullt möjlig 4000 deltagare från födseln upp till 25 års ålder ungefär – då ser man att har man pollenallergi i skolåldern, så är det tre av fyra som kommer ha kvar sina symtom och sin allergi även upp i tjugoårsåldern. Så för de flesta växer det faktiskt inte bort om man har en etablerad allergi, säger han.
– Vem har störst risk att drabbas då?
– En viktig komponent, och det hörde vi också här, är att om man har två föräldrar som har pollenallergi, så är det faktiskt ganska stor sannolikhet att barnen också får det. Hos barnen ser vi ofta de här multiallergikerna. Det kan börja med eksem, kanske allergi mot mat som ägg, vete eller mjölk under första levnadsåret, och sen kanske kommer lite astmaliknande symtom. Sen som ytterligare ett steg kan det dra iväg med pollenallergi i skolåldern. Det är de som är lite tuffast att behandla också för vår del, för de har ju inte bara pollenallergi utan också eksem, astma och kanske matallergi. Den patientgruppen måste vi verkligen ta hand om på bästa sätt och erbjuda de bästa behandlingarna. Immunterapi har ju nämnts redan, och jag tycker det är en viktig del för den patientgruppen, säger Erik.
– En viktig komponent, och det hörde vi också här, är att om man har två föräldrar som har pollenallergi, så är det faktiskt ganska stor sannolikhet att barnen också får det. Hos barnen ser vi ofta de här multiallergikerna. Det kan börja med eksem, kanske allergi mot mat som ägg, vete eller mjölk under första levnadsåret, och sen kanske kommer lite astmaliknande symtom. Sen som ytterligare ett steg kan det dra iväg med pollenallergi i skolåldern. Det är de som är lite tuffast att behandla också för vår del, för de har ju inte bara pollenallergi utan också eksem, astma och kanske matallergi. Den patientgruppen måste vi verkligen ta hand om på bästa sätt och erbjuda de bästa behandlingarna. Immunterapi har ju nämnts redan, och jag tycker det är en viktig del för den patientgruppen, säger Erik.
– Kan man förebygga eller minska risken för att barnet ska bli allergiskt?
– Det kan man till viss del, men det här är svårt. Vi har försökt forska på det i många år. Verkligheten finns där, men någonting är det som gör att vår moderna livsstil på något sätt drar igång immunförsvaret så att det blir en felprogrammering. Immunförsvaret, som ska bekämpa virus, bakterier och parasiter, reagerar istället på små pollenkorn och andra ämnen som egentligen är ofarliga. Det är den här utvecklingen där programmeringen har gått snett, säger han.
– Det kan man till viss del, men det här är svårt. Vi har försökt forska på det i många år. Verkligheten finns där, men någonting är det som gör att vår moderna livsstil på något sätt drar igång immunförsvaret så att det blir en felprogrammering. Immunförsvaret, som ska bekämpa virus, bakterier och parasiter, reagerar istället på små pollenkorn och andra ämnen som egentligen är ofarliga. Det är den här utvecklingen där programmeringen har gått snett, säger han.
– Vi var inne på det tidigare, att det var höga socialgrupper som drabbades för 100–200 år sedan. Kanske gjorde mjukare liv eller att dåtidens arbetare kom i kontakt med en helt annan mikroflora och bakterier och hade mindre astma och allergi. Det vet vi också från jordbruksstudier. Någonting är det i den tidiga mikrobiella stimuleringen – att komma i kontakt med många ämnen och mikrober på ett hälsosamt sätt – som vi tror är nyckeln. Hur man får till det i en modern livsstil där många är uppväxta i städer är nästa fråga, säger Erik.
– Det är en hjärtskärande bild när man tänker på Rickard som sitter där inomhus som ett litet barn och får titta ut. “Ja, det är ljust ute, men jag får inte gå ut och leka där.” Krister, vad säger du? Är det så att om immunförsvaret börjar reagera på det här sättet och man blir allergisk, är det irreparabelt?
– I viss mån kan vi med immunterapi eller allergivaccination stoppa processen. Det ser ut som att om man bara är allergisk mot ett ämne, så kan vi minska risken att man blir allergisk mot andra allergen med den typen av behandling. Vi kan också i viss mån stoppa att sjukdomen förvärras. Om man bara har besvär från näsan och ögonen minskar risken att man också utvecklar astma. Därför är den typen av behandling väldigt viktig. Samtidigt måste man betona att eftersom vi har så otroligt många personer med allergisk nästäppa, kan vi inte behandla alla på det här sättet. De flesta kan vi ganska framgångsrikt behandla med den vanliga, mer symtomlindrande medicineringen, säger Krister.
– I viss mån kan vi med immunterapi eller allergivaccination stoppa processen. Det ser ut som att om man bara är allergisk mot ett ämne, så kan vi minska risken att man blir allergisk mot andra allergen med den typen av behandling. Vi kan också i viss mån stoppa att sjukdomen förvärras. Om man bara har besvär från näsan och ögonen minskar risken att man också utvecklar astma. Därför är den typen av behandling väldigt viktig. Samtidigt måste man betona att eftersom vi har så otroligt många personer med allergisk nästäppa, kan vi inte behandla alla på det här sättet. De flesta kan vi ganska framgångsrikt behandla med den vanliga, mer symtomlindrande medicineringen, säger Krister.
– Är det skadligt för kroppen på något sätt att ha allergi och hålla på så här?
– Nej, inte vad vi vet. Jag tror inte vi har några bevis för att man dör snabbare eller utvecklar andra sjukdomar av det. Däremot har det ju en väldigt stor påverkan på personens livskvalitet. Så ur den synpunkten kan man säga att det är skadligt, säger han.
– Nej, inte vad vi vet. Jag tror inte vi har några bevis för att man dör snabbare eller utvecklar andra sjukdomar av det. Däremot har det ju en väldigt stor påverkan på personens livskvalitet. Så ur den synpunkten kan man säga att det är skadligt, säger han.
– Astma är väl också en del av allergin? Det kan vara farligt.
– Tyvärr är det fortfarande en del personer som dör på grund av astma, även om det är väldigt ovanligt. Det förekommer nästan inte hos barn och är väldigt ovanligt hos yngre vuxna. Men vi har lärt oss väldigt mycket om hur vi ska behandla astma på ett bra sätt. Det är enormt viktigt att personer som får en pollenallergi och som bara känner av sin astma under våren eller sommaren också behandlar astmakomponenten, för det gör att man blir mycket bättre. Från barnsida är det de patienterna vi kanske varnar extra mycket för. Om det blir en kronisk astma och allergisk astma som går ner i luftvägarna och tenderar att bli kronisk, med inflammation och irritation under stor del av året, kan det bli stora problem. Då kan det bli kroniskt, och man kan få en sänkt lungfunktion som är permanent. Då pratar vi också om andra konsekvenser som vi vill undvika, säger Krister.
– Tyvärr är det fortfarande en del personer som dör på grund av astma, även om det är väldigt ovanligt. Det förekommer nästan inte hos barn och är väldigt ovanligt hos yngre vuxna. Men vi har lärt oss väldigt mycket om hur vi ska behandla astma på ett bra sätt. Det är enormt viktigt att personer som får en pollenallergi och som bara känner av sin astma under våren eller sommaren också behandlar astmakomponenten, för det gör att man blir mycket bättre. Från barnsida är det de patienterna vi kanske varnar extra mycket för. Om det blir en kronisk astma och allergisk astma som går ner i luftvägarna och tenderar att bli kronisk, med inflammation och irritation under stor del av året, kan det bli stora problem. Då kan det bli kroniskt, och man kan få en sänkt lungfunktion som är permanent. Då pratar vi också om andra konsekvenser som vi vill undvika, säger Krister.
– Om immunförsvaret är fullt upptaget med att bekämpa pollen, som egentligen inte är farligt, kan det göra att risken för att drabbas av andra infektioner ökar?
– Jag tror att det är så. Studier visar att många patienter berättar att om man har en pågående pollenallergi, så åker man på infektion efter infektion. Det har också att göra med att barriärerna, alltså luftvägarna, är irriterade, inflammerade och nästan skadade mikroskopiskt. Då kan virus och bakterier lättare komma in. Det finns en jätteintressant studie där man har tittat på infektioner efter immunterapi hos vuxna. De patienterna som har genomgått en sån här immunterapi och fått tabletter eller sprutor under två–tre års tid hade också mindre infektioner, mindre influensa och mindre lunginflammationer. Så det finns stöd för att man faktiskt har mindre risk att få olika infektioner om man har sin pollenallergi behandlad, säger Krister.
– Jag tror att det är så. Studier visar att många patienter berättar att om man har en pågående pollenallergi, så åker man på infektion efter infektion. Det har också att göra med att barriärerna, alltså luftvägarna, är irriterade, inflammerade och nästan skadade mikroskopiskt. Då kan virus och bakterier lättare komma in. Det finns en jätteintressant studie där man har tittat på infektioner efter immunterapi hos vuxna. De patienterna som har genomgått en sån här immunterapi och fått tabletter eller sprutor under två–tre års tid hade också mindre infektioner, mindre influensa och mindre lunginflammationer. Så det finns stöd för att man faktiskt har mindre risk att få olika infektioner om man har sin pollenallergi behandlad, säger Krister.
– Den här immuniseringen som finns nu, som vi pratar om idag – vaccinering och immunisering – är det något man har forskat på ett bra tag?
Nu ska vi höra en av dem som har bidragit till forskningen som försöksperson, nämligen Sven-Sten Sandell. Under sin barndom på sextiotalet fick han allergi redan som fyraåring, var inlagd på sjukhus i perioder och utsattes för pollen och andra allergener.
Nu ska vi höra en av dem som har bidragit till forskningen som försöksperson, nämligen Sven-Sten Sandell. Under sin barndom på sextiotalet fick han allergi redan som fyraåring, var inlagd på sjukhus i perioder och utsattes för pollen och andra allergener.
– Det var en barnavdelning där man gick omkring i kläder som var från sjukhuset. Det var väldigt strikt på det sättet att man bara hade någon timme i veckan då föräldrarna var tillåtna att komma. Resten av tiden var du själv där. Jag var inlagd några omgångar, jag tror det var tre eller fyra gånger, och då var det en månad. De kartlade det med stickprov på ryggen och la ut kartor. Det var väldigt plågsamt faktiskt. Jag minns till och med att våra barn hade någon gång när man gjorde kartläggning på armen, men det här var ju kartläggningen då man visste att man skulle få fruktansvärd klåda och bli sjuk, berättar Sven-Sten.
– Det värsta var faktiskt när de gjorde såna tester. Man satte en sån här liten mask över sig och skulle se hur sjuk jag skulle bli den här gången. De hanterade olika preparat – jag vet inte om de var syntetiska eller riktiga, starka av gräspollen, björkpollen, häst och katt och sånt. Sen blev man ju riktigt dålig av det. Ofta fick man kalktabletter för att man skulle bli bättre, säger han.
– Var du inte rädd?
– Efteråt har jag tänkt mycket på den här tiden. Jag fick reda på att det var en läkare i Linköping, där jag bodde, som forskade på det här och som var väldigt framåt när det gällde att försöka få fram nya preparat för att lindra allergi. Man kände då att man var inblandad i någon typ av forskning som man förhoppningsvis hjälpte till att få fram bättre mediciner. Och det har vi ju nu, vi har bättre mediciner, säger Sven-Sten.
– Efteråt har jag tänkt mycket på den här tiden. Jag fick reda på att det var en läkare i Linköping, där jag bodde, som forskade på det här och som var väldigt framåt när det gällde att försöka få fram nya preparat för att lindra allergi. Man kände då att man var inblandad i någon typ av forskning som man förhoppningsvis hjälpte till att få fram bättre mediciner. Och det har vi ju nu, vi har bättre mediciner, säger Sven-Sten.
– Du har ändå bidragit till det?
– Jag hoppas det. För om jag ska prata rent personligt, så var det knepigt att ligga på sjukhus kanske månadsvis för att ta preparat för att se om man klarar det. Det var en lite märklig situation, så här i efterhand tycker jag. Jag har fortfarande allergi, men det är inte på samma sätt. Vissa vårar är det väl mer, men medicinerna är så pass bra nu att det inte är något jätteproblem i alla fall, säger han.
– Jag hoppas det. För om jag ska prata rent personligt, så var det knepigt att ligga på sjukhus kanske månadsvis för att ta preparat för att se om man klarar det. Det var en lite märklig situation, så här i efterhand tycker jag. Jag har fortfarande allergi, men det är inte på samma sätt. Vissa vårar är det väl mer, men medicinerna är så pass bra nu att det inte är något jätteproblem i alla fall, säger han.
Krister Kristiansson och Erik Melén, båda allergiexperter:
– Är det den här typen av experiment som vi har att tacka för den immuniseringsbehandling vi har idag?
– Jag betonar att det inte är så här vi bedriver forskning nu för tiden. Det var 60 år sedan. Det är produktansvarigt att höra, men jag kan inte svara på om det var det här som gjorde att vi fick fram bättre läkemedel, säger Krister.
– Jag betonar att det inte är så här vi bedriver forskning nu för tiden. Det var 60 år sedan. Det är produktansvarigt att höra, men jag kan inte svara på om det var det här som gjorde att vi fick fram bättre läkemedel, säger Krister.
– Erik, vad säger du?
– Jag kan inte svara i det här fallet, men det är ju ändå så att immunterapi har använts väldigt länge. Nere på kontinenten i Europa gjordes det här tidigt under 1900-talet. Själva idén är att man ska utsättas för pollen, fast i små doser. Tanken är att om man är allergisk mot björkpollen, så för man in små mängder till att börja med av det man inte tål, för att säga till immunförsvaret att det här inte är farligt. Kroppen kan då programmera om immunförsvaret så att istället för att reagera, blir det tolerans. Man målar in det i kroppen och tillåter det här ämnet att komma in. Man ökar dosen och uppnår vad man kallar tolerans – att man får mindre symtom och ibland kan bli botad. Många gånger, som i det här fallet, har man kanske lite besvär, men mycket mindre, säger Erik.
– Jag kan inte svara i det här fallet, men det är ju ändå så att immunterapi har använts väldigt länge. Nere på kontinenten i Europa gjordes det här tidigt under 1900-talet. Själva idén är att man ska utsättas för pollen, fast i små doser. Tanken är att om man är allergisk mot björkpollen, så för man in små mängder till att börja med av det man inte tål, för att säga till immunförsvaret att det här inte är farligt. Kroppen kan då programmera om immunförsvaret så att istället för att reagera, blir det tolerans. Man målar in det i kroppen och tillåter det här ämnet att komma in. Man ökar dosen och uppnår vad man kallar tolerans – att man får mindre symtom och ibland kan bli botad. Många gånger, som i det här fallet, har man kanske lite besvär, men mycket mindre, säger Erik.
– Det är etablerat, och vi har kommit väldigt långt. Vi har revolutionerat vården, som tur är, för både barn och vuxna. Det är inte så här idag – man lägger inte in barn en månad på sjukhus och låter dem träffa sina föräldrar en timme i veckan, säger han.
– Är det här detsamma som en vaccination? Är det inte samma sak?
– Nej, det är inte samma sak, och det är därför det är svårt att använda begreppet “allergivaccination”. Men vi gör det ofta ändå. Vad vi åstadkommer är en typ av omprogrammering, där vi antagligen blockerar de antikroppar som orsakar allergin med andra antikroppar. Det är en väldigt bra behandling. Det som har gjort den lättare att ge nu än tidigare är att man ofta kan ge det som tabletter – en typ av tablett en gång per dag i tre år. Förr var det nästan alltid sprutor. Det finns fortfarande sprutor, och för vissa allergen som bi, geting och katt är det fortfarande sprutor som är alternativet, säger Krister.
– Nej, det är inte samma sak, och det är därför det är svårt att använda begreppet “allergivaccination”. Men vi gör det ofta ändå. Vad vi åstadkommer är en typ av omprogrammering, där vi antagligen blockerar de antikroppar som orsakar allergin med andra antikroppar. Det är en väldigt bra behandling. Det som har gjort den lättare att ge nu än tidigare är att man ofta kan ge det som tabletter – en typ av tablett en gång per dag i tre år. Förr var det nästan alltid sprutor. Det finns fortfarande sprutor, och för vissa allergen som bi, geting och katt är det fortfarande sprutor som är alternativet, säger Krister.
– Men man kan inte bara gå ut och ta den här behandlingen om man har för mycket allergier?
– Nej, det behövs en väldigt kontinuerlig behandling över lång tid för att nå den här typen av toleransutveckling. Tyvärr. Och här skiljer det sig också. För luftburna allergen – ämnen som finns i luften som pollen, björk, gräs och i viss mån kvalster – är det inte så att man får samma effekter. Men om man jämför med matallergi, till exempel mot mjölk eller jordnötter, är vi nu långt framme också med att behandla det med immunterapi. Då äter man det man är allergisk mot, men med samma princip – små mängder först, sen ökar man. Det fungerar också väldigt bra. Där är det lite annorlunda, för man får in behandlingen på samma väg som man kommer i kontakt med det annars, säger Krister.
– Nej, det behövs en väldigt kontinuerlig behandling över lång tid för att nå den här typen av toleransutveckling. Tyvärr. Och här skiljer det sig också. För luftburna allergen – ämnen som finns i luften som pollen, björk, gräs och i viss mån kvalster – är det inte så att man får samma effekter. Men om man jämför med matallergi, till exempel mot mjölk eller jordnötter, är vi nu långt framme också med att behandla det med immunterapi. Då äter man det man är allergisk mot, men med samma princip – små mängder först, sen ökar man. Det fungerar också väldigt bra. Där är det lite annorlunda, för man får in behandlingen på samma väg som man kommer i kontakt med det annars, säger Krister.
– Är det bara provat på barn än så länge, eller gäller det vuxna också?
– Nej, jag tänkte vi skulle stanna kvar vid pollen ett tag. Vad är det med själva pollen som är triggande för kroppen? säger Erik.
– Nej, jag tänkte vi skulle stanna kvar vid pollen ett tag. Vad är det med själva pollen som är triggande för kroppen? säger Erik.
Åslög Dahl, pollenforskare och tidigare chef för pollenlaboratoriet vid Göteborgs universitet:
– Varför är just pollen så lätt att bli allergisk mot?
– Pollen innehåller för det första proteiner som kan binda sådana här antikroppar som vi har i slemhinnorna. Det är inte alla pollen som har det, men till exempel björk har väldigt gott om det. Sen finns det ett antal andra proteiner också som inte bildar antikroppar men som kan påverka immunförsvaret. Och det finns fetter som är väldigt lika de fetter som kroppen producerar vid inflammation – som människan själv producerar. Vi tror att det ligger bakom det här, att även små barn kan reagera med irriterade slemhinnor utan att vara allergiska. Även icke-allergiker kan bli irriterade eller känna att de har en infektion på gång när det är väldigt höga pollenhalter, säger Åslög.
– Pollen innehåller för det första proteiner som kan binda sådana här antikroppar som vi har i slemhinnorna. Det är inte alla pollen som har det, men till exempel björk har väldigt gott om det. Sen finns det ett antal andra proteiner också som inte bildar antikroppar men som kan påverka immunförsvaret. Och det finns fetter som är väldigt lika de fetter som kroppen producerar vid inflammation – som människan själv producerar. Vi tror att det ligger bakom det här, att även små barn kan reagera med irriterade slemhinnor utan att vara allergiska. Även icke-allergiker kan bli irriterade eller känna att de har en infektion på gång när det är väldigt höga pollenhalter, säger Åslög.
– Det finns också enzymer som frisätter fria syreradikaler, som också härmar kroppens eget försvar mot infektioner och inflammationer. Sen finns ju pollen, till exempel björk, i så väldigt stor mängd, och det är svårt att komma undan det. Inte minst de här allergiframkallande proteinerna i pollen läcker ut väldigt snabbt. Det är något som björken innehåller, och det finns ganska mycket av det också, säger hon.
– För att vara lite mer biologisk: Vad är pollen? Varför måste det spridas ut så mycket?
– Pollen är en väldigt central del av växternas fortplantning. Det gäller i princip alla blomväxter och även barrträd, fast barrträdens pollen här i Sverige är inte allergiframkallande. Det står för växternas spridningsfunktion, kan man säga. Det är små partiklar som innehåller spermieceller. De vi framför allt blir allergiska mot kommer från växter som är vindpollinerade. Det betyder att det inte är humlor och bin i första hand som överför pollen från en växt till en annan med dessa spermier, utan det är vinden, säger Åslög.
– Pollen är en väldigt central del av växternas fortplantning. Det gäller i princip alla blomväxter och även barrträd, fast barrträdens pollen här i Sverige är inte allergiframkallande. Det står för växternas spridningsfunktion, kan man säga. Det är små partiklar som innehåller spermieceller. De vi framför allt blir allergiska mot kommer från växter som är vindpollinerade. Det betyder att det inte är humlor och bin i första hand som överför pollen från en växt till en annan med dessa spermier, utan det är vinden, säger Åslög.
– Vilken betydelse har det då? Kan man reagera om man äter pollen också?
– Man kan reagera om man äter pollen också. En arbetskraft gjorde det här – en som satte i sig en massa pollen. Om man är allergisk mot pollen från korgblommiga växter, som malört till exempel, så reagerade hon också med allergi. Men det är alltså det att man har det i inandningsluften, i vindbyar. Pollen sprids i väldigt stor mängd eftersom växterna producerar lite i överskott – en del träffar inte rätt utan hamnar på helt andra ställen, säger hon.
– Man kan reagera om man äter pollen också. En arbetskraft gjorde det här – en som satte i sig en massa pollen. Om man är allergisk mot pollen från korgblommiga växter, som malört till exempel, så reagerade hon också med allergi. Men det är alltså det att man har det i inandningsluften, i vindbyar. Pollen sprids i väldigt stor mängd eftersom växterna producerar lite i överskott – en del träffar inte rätt utan hamnar på helt andra ställen, säger hon.
– Vi pratade tidigare om att det är proteinerna, men ni håller på att forska kring att det också kan finnas i fettet. Vilken skillnad gör det? Vad kan man använda den informationen till?
– Jag forskar inte själv på det nu, men min efterträdare har forskat en del på det tidigare. Eftersom en del av de här fetterna liknar fetter som frisätts vid inflammation i kroppen – som prostaglandiner till exempel och leukotriener – så luras kroppen att tro att det är en inflammation på gång, kan man uttrycka det. Det underlättar också, tror man, för att det ska ske det som man kallar en sensibilisering – att kroppen lär sig att reagera på just de proteinerna. Det är fortfarande ganska tidigt i forskningen, även om man har hållit på med det i 15 år ungefär. Men man ser att det finns fetter som tenderar att vända immunförsvaret mot att reagera med en allergisk inflammation, något som ser ut att vara harmlöst eller borde vara harmlöst, säger Åslög.
– Jag forskar inte själv på det nu, men min efterträdare har forskat en del på det tidigare. Eftersom en del av de här fetterna liknar fetter som frisätts vid inflammation i kroppen – som prostaglandiner till exempel och leukotriener – så luras kroppen att tro att det är en inflammation på gång, kan man uttrycka det. Det underlättar också, tror man, för att det ska ske det som man kallar en sensibilisering – att kroppen lär sig att reagera på just de proteinerna. Det är fortfarande ganska tidigt i forskningen, även om man har hållit på med det i 15 år ungefär. Men man ser att det finns fetter som tenderar att vända immunförsvaret mot att reagera med en allergisk inflammation, något som ser ut att vara harmlöst eller borde vara harmlöst, säger Åslög.
– I det här programmet har vi pratat om pollen som något vi försöker skydda oss ifrån. Men förutom att vi har pollen att tacka för att vi har växter överhuvudtaget, kan pollen också vara till vår hjälp på andra sätt – till exempel för att lösa brott.
“Kropp och själ”-reporter Gustav Asplund har fått tag i en av världens främsta pollendetektiver. Hon finns i Australien.
– Hej, jag heter Gustav Wessberg och kommer från Sverige.
– Hej Gustav!
– Hej Gustav!
Hon heter Lynn och är baserad vid University of Western Australia. I botten är hon geolog, men söker man på henne dyker titeln “Pollen Detective of Australia” upp. Hon är rätt nöjd med den själv och är en av världens mycket få experter inom fältet forensisk palynologi – det vill säga pollenets roll i kriminaltekniska undersökningar. Hennes vittnesmål har avgjort flera kriminalfall.
I sin ägo har Lynn ett bibliotek av pollenkorn – bild efter bild tagna i mikroskop, växtart för växtart. Varje pollenkorn har helt unika, vackra geometriska former. De är så vackra att konstverk och rena skulpturer har skapats utifrån Lynns bilder.
– Det är det unika med dem som gör att pollenkorn också kan hjälpa oss att förstå vår omvärld på ett helt avgörande sätt, säger hon.
En nyckel till berättelser, genom att studera pollen kan man se tillbaka i tiden och förstå hur hela livsmiljöer såg ut för hundratusentals år sedan – som att det växte stora barrskogar på Grönland. Man kan se hur kontinenter bildas, kartlägga klimatförändringar och veta hur människan levt och vad vi ätit genom historien, berättar Lynn.
Pollen kan också studeras på samma sätt som fingeravtryck – spår som avslöjar var någon eller något har varit. Pollen har hjälpt amerikanska tullen att spåra droger och illegala mediciner, museer att avslöja om en tavla är äkta eller inte, och till och med att lösa mordfall.
Det första pollenrelaterade fallet anses vara ett i Österrike 1959. Ett gäng geologer var på exkursion nedför floden Donau och gjorde strandhugg här och där för att kika på stenar och annat. När de kom tillbaka till flodbåten saknades en person. Misstankarna riktades mot en i sällskapet med leriga kängor. I leran upptäcktes 20 miljoner år gammalt pollenkorn från ett träd som inte längre finns i Österrike, men vars pollen finns bevarat i ett begränsat område. Den misstänkte konfronterades, erkände och pekade ut platsen för kroppen – i stort sett exakt där man trodde att den var.
Forensisk palynologi tog inte direkt fart efter det. När Lynn glider in i ämnet på ett bananskal och blir expert på nittiotalet är hon en av fyra i världen – en oväntad karriärväg som hon, ny doktorerad pollenforskare, inte hade kunnat föreställa sig att följa.
Ett av de första fallen Lynn dras in i är en kvinna som hittas mördad, och hennes ex är misstänkt. Exet hävdar sin oskuld och bor i en helt annan stad än där kroppen hittas. Men så hittas pollen på kläderna och på bilen som binder honom till mordplatsen. Fallet följdes i domstol, och Lynns vittnesmål blev avgörande.
Det skulle följas av fler fall, och Lynn har varit bidragande till åtminstone fem fällningar.
– Hur har du gjort?
– OK, så här går det till, berättar hon, som just nu jobbar med ett gammalt fall. Det handlar om att matcha pollen från kläder på de misstänkta med pollen från jorden på brottsplatsen. Det kan handla om pollen från blommor som växer idag, men också om fossilt pollen som ligger i jorden, unikt för brottsplatsen. Men också om sammansättningen av pollen, som kan skilja sig från en meter till nästa. Det blir som ett lokalt fingeravtryck eller en pollenkarta. På så sätt kan man avgöra på metern var en person eller ett föremål har varit, säger Lynn.
– OK, så här går det till, berättar hon, som just nu jobbar med ett gammalt fall. Det handlar om att matcha pollen från kläder på de misstänkta med pollen från jorden på brottsplatsen. Det kan handla om pollen från blommor som växer idag, men också om fossilt pollen som ligger i jorden, unikt för brottsplatsen. Men också om sammansättningen av pollen, som kan skilja sig från en meter till nästa. Det blir som ett lokalt fingeravtryck eller en pollenkarta. På så sätt kan man avgöra på metern var en person eller ett föremål har varit, säger Lynn.
Lynn var inblandad i att utreda en stor stöld av raketbränsle från australiska försvaret. Med hjälp av en sån pollenkarta lyckades hon hitta dem. Men Lynn har inte bara stöttat åklagarsidan utan också försvaret. I ett fall där en kvinna hittades mördad och nergrävd i en park ledde hennes vittnesmål till att hennes man, som var huvudmisstänkt, kunde frias. Åklagarsidan hävdade att mannen hade mördat sin fru hemma, men ett pollenkorn i näsan avslöjade att mordet snarare skedde i parken.
– Det handlar om att vara noggrann. Pyttesmå pollenkorn som kan skilja sig från en plats till nästa, men också om att klara av att vittna i rätten – möjligen en utmaning för folkskygga pollenforskare, säger Lynn.
I sitt allra första fall kallades Lynn att vittna sist av alla. Försvaret rullade in en video med alla växter från brottsplatsen och ville att hon skulle artbestämma dem allihop. Lynn är geolog och pollenexpert, inte botaniker, men hon klarade det.
Lynn har genom åren på nära håll sett hur pollen kan skipa rättvisa och på så sätt påverka människors liv. Inte minst i det här allra första fallet, som hon skrivit en bok om och i och med det blivit vän med den mördade kvinnans barn.
Men det finns mer att göra – brott att utreda och pollen att kartlägga. Med flera hundratusen växtarter i världen, var och en med unika pollenkorn, och eftersom Lynn börjar komma till åren, är hon nu på jakt efter en adept att lära upp och föra det detektiva uppdraget vidare.
Åslög Dahl, pollenforskare:
– Vad säger du om det här? Hur unika är pollen?
– De varierar väldigt mycket mellan olika växtgrupper. Till exempel gräspollen är ganska lika inbördes, de skiljer sig i storlek och lite i ytstruktur. Sen finns det tillfällen då man kan säga precis vad det är för en art, som rödklöver och vitklöver till exempel. Men kan man skilja gräspollen från det som finns i Stockholm och det som finns i Östersund? Nej, det är inte så. Variationerna är inte så stora inom en art, utan det är mellan olika arter, familjer och släkten, säger Åslög.
– De varierar väldigt mycket mellan olika växtgrupper. Till exempel gräspollen är ganska lika inbördes, de skiljer sig i storlek och lite i ytstruktur. Sen finns det tillfällen då man kan säga precis vad det är för en art, som rödklöver och vitklöver till exempel. Men kan man skilja gräspollen från det som finns i Stockholm och det som finns i Östersund? Nej, det är inte så. Variationerna är inte så stora inom en art, utan det är mellan olika arter, familjer och släkten, säger Åslög.
Nu ska vi återvända till Amanda, som vi hörde i början av programmet. Som ni kanske minns funkade ingenting för henne och hennes pollenallergiska familj. Vad gjorde de? Jo, de tog sitt pick och pack och flyttade.
– Vi är pollenflyktingar. Det fanns till slut inget annat sätt för mig, min exman och våra barn än att flytta. Det gick inte att leva med pollen, så vi lämnade Eskilstuna för Kiruna. Det är snö ute nu, alltså jag känner ingen pollen. Men så tittar jag på Facebook, på alla dessa allergisidor – jag är med i en sån grupp – och de skriver inlägg om hur dåligt de mår. “Jag har det så jobbigt, jag orkar inte, det är så jobbigt.” Och ja, säger Amanda.
Kiruna var inte förstahandsvalet. De var på en så kallad turné för att hitta en ny plats att bo på. De tittade på hus i Spanien och på Island.
– Vi började åka dit upp på samma sommarsemester. Vi köpte en husvagn och så åkte vi runt och provade olika ställen, bland annat Gilleleje i Danmark. Där behövde man inte ta kortison, där mådde man så bra. Vi tog två veckor på varje ställe. Det är bara sandstrand hela vägen där man åker med vidder på sandstrand, men det är inga träd, inget gräs, alltså ingenting. Även fast jag tror att sånt här sjögräs eller havsgräs kan ge pollenallergi också, säger Amanda.
– Sen var man ju tvungen att åka hemåt. Vi åkte till syrran i Kristianstad för att hälsa på henne. Efter några timmar var kroppen full med inflammation, och då orkar man inte ens umgås. Man vill bara sova, säger hon.
Hennes exman var på allvar inne på att flytta till Svalbard, men där satte Amanda ner foten. De landskapen de åkte igenom hade ingen gråbo.
– Här i Kiruna finns inte al, hassel eller gråbo. Gråbo börjar man se i Skellefteå, och det gör man, men så blåser det mycket – då kan det blåsa upp hit upp, absolut, säger Amanda.
Amandas liv finns nu i Kiruna, där hon arbetar som sjuksköterska. Hennes exman skaffade jobb på en oljerigg långt bort från pollen. Han klarar att flytta till Svalbard, men Kiruna har längre vintrar och är överlag mildare för en pollenallergiker, säger Amanda.
– Men sen är det vissa somrar då det är mer pollen här också. Uppåt Björkliden, där det är jättemycket björk, och i Abisko – då kan jag bli riktigt dålig. Men jag äter inte alls lika mycket kortison nu. I Eskilstuna tog jag stora doser – 10, 20, 30, till och med 60 mg en gång för att orka jobba. Nu har jag gått ner till 5 mg istället. Det är en stor skillnad på hur mycket mediciner man behövde ta, säger hon.
– Hur går snacket då på stan om pollen där du bor?
– De pratar här om pollen och pollenåtervändare. Det är många som kommer hit på sommaren för att det är lindrigare här på sommaren. Jag vet att jag pratade med dem som jobbar med resor, och de som kommer hit med turisterna – de pratade om många “pollenholländare”, säger de. Jag ångrar inte flytten. Det kan bli lite tufft på vintern, det vet jag, men så fort jag får pollen tänker jag bara: “Gud, vad skönt att jag bor här i Kiruna”, säger Amanda.
– De pratar här om pollen och pollenåtervändare. Det är många som kommer hit på sommaren för att det är lindrigare här på sommaren. Jag vet att jag pratade med dem som jobbar med resor, och de som kommer hit med turisterna – de pratade om många “pollenholländare”, säger de. Jag ångrar inte flytten. Det kan bli lite tufft på vintern, det vet jag, men så fort jag får pollen tänker jag bara: “Gud, vad skönt att jag bor här i Kiruna”, säger Amanda.
Åslög Dahl, pollenforskare:
– Vad tror du, är pollenflyktingar och pollenåtervändare något vi kommer att få se mer av?
– Det är möjligt om det fortsätter att öka mycket. Det är illa nog redan, men det har hänt att folk har vänt sig till mig och frågat för att de ska flytta någonstans. Det känns lite nervöst att ge råd om såna viktiga saker. Men håller man sig nära havet eller stora vattenytor, eller åker till fjällen, så brukar man hantera de värsta perioderna om man har det värre hemma, säger Åslög.
– Det är möjligt om det fortsätter att öka mycket. Det är illa nog redan, men det har hänt att folk har vänt sig till mig och frågat för att de ska flytta någonstans. Det känns lite nervöst att ge råd om såna viktiga saker. Men håller man sig nära havet eller stora vattenytor, eller åker till fjällen, så brukar man hantera de värsta perioderna om man har det värre hemma, säger Åslög.
– Kan man inte tänka sig att när våren kommer, som den ju gör i norra Sverige – i Umeå, “björkarnas stad” – allt på väldigt kort tid, blir man inte ännu sjukare då?
– Jo, naturligtvis är det så. När det kommer som en chock med väldigt höga halter av pollen, och björk i det här fallet kanske, då kan många uppleva att det smäller till och blir den här sjukdomskänslan som också Amanda beskriver i inslaget. Efter några timmar redan, så det var ett jättefint exempel på hur tufft det kan vara. Det blir extrema åtgärder att flytta på grund av sin pollenallergi. Vi hoppas kunna behandla så att man inte behöver det, men det är ett jättefint exempel på hur det faktiskt kan vara, säger Erik Melén.
– Jo, naturligtvis är det så. När det kommer som en chock med väldigt höga halter av pollen, och björk i det här fallet kanske, då kan många uppleva att det smäller till och blir den här sjukdomskänslan som också Amanda beskriver i inslaget. Efter några timmar redan, så det var ett jättefint exempel på hur tufft det kan vara. Det blir extrema åtgärder att flytta på grund av sin pollenallergi. Vi hoppas kunna behandla så att man inte behöver det, men det är ett jättefint exempel på hur det faktiskt kan vara, säger Erik Melén.
Krister Kristiansson:
– Kan man vänja sig vid det pollen som finns just i sitt eget område, som gräset i sin egen trädgård?
– Det tror jag inte att det finns någon sådan mekanism för. Men målet hela tiden med vår behandling är att man ska kunna leva som vanligt trots att man har pollenallergi. Det handlar om att man använder de läkemedel vi har på ett bra sätt. Vissa läkemedel kan man starta en vecka innan den förväntade pollensäsongen kommer igång, medan andra kan man starta just när man börjar känna besvären. Använder man läkemedlen på rätt sätt kan vi ofta göra så att personen känner av sin allergi men ändå kan leva ett drägligt liv trots allergin, säger Krister.
– Det tror jag inte att det finns någon sådan mekanism för. Men målet hela tiden med vår behandling är att man ska kunna leva som vanligt trots att man har pollenallergi. Det handlar om att man använder de läkemedel vi har på ett bra sätt. Vissa läkemedel kan man starta en vecka innan den förväntade pollensäsongen kommer igång, medan andra kan man starta just när man börjar känna besvären. Använder man läkemedlen på rätt sätt kan vi ofta göra så att personen känner av sin allergi men ändå kan leva ett drägligt liv trots allergin, säger Krister.
– Här har vi pratat om immunterapi, men det finns ju också en annan avancerad behandling som kallas biologiska läkemedel – en väldigt riktad behandling mot enskilda inflammatoriska ämnen och cytokiner. För dem som har riktigt svåra besvär kan man diskutera det med sin allergiläkare. Det görs både för barn och vuxna. Men det är klart, då har vi de som har riktigt svåra symtom, säger han.
– Jag har fått en fråga från en lyssnare: Kan alla ta den här immunterapin? Många har gått och frågat: “Kan inte jag få det här?”
– Nej, du passar inte, för du är allergisk mot för många olika ämnen, eller så kan det finnas andra skäl till att man inte passar in. Det största problemet är egentligen att vi har för få ställen där man kan ge den här behandlingen. Vi vill gärna arbeta för att göra den här behandlingen tillgänglig på flera ställen, kanske på vårdcentraler och såna saker, för att fler ska kunna få den. Vi har ungefär tjugotusen som tar behandlingar nu varje år. Jag skulle tro att det skulle behöva femdubblas för att kunna hjälpa så många som möjligt, säger Krister.
– Nej, du passar inte, för du är allergisk mot för många olika ämnen, eller så kan det finnas andra skäl till att man inte passar in. Det största problemet är egentligen att vi har för få ställen där man kan ge den här behandlingen. Vi vill gärna arbeta för att göra den här behandlingen tillgänglig på flera ställen, kanske på vårdcentraler och såna saker, för att fler ska kunna få den. Vi har ungefär tjugotusen som tar behandlingar nu varje år. Jag skulle tro att det skulle behöva femdubblas för att kunna hjälpa så många som möjligt, säger Krister.
– Det är inte så att det är något speciellt med de här patienternas symtom som gör att de inte får hjälp, utan det är helt enkelt att det inte finns kapacitet. Den vanliga behandlingen räcker för många, den är mycket enklare och billigare. Men för dem där den vanliga behandlingen med antihistaminer, nässpray och sånt inte räcker, då bör man överväga den här typen av behandling. Den botar inte allergin, men gör ändå att de allra flesta mår mycket bättre varje säsong, säger han.
– Vi var inne på att allergierna faktiskt ökar och att det kan ha något med klimatförändringarna att göra. Vad kan vi vänta oss framöver? Kommer vi ha sex miljoner allergiker om några decennier?
– Det är lite hopp och förtvivlan, men Erik, du kan ta det kort, säger Krister.
– Det är lite hopp och förtvivlan, men Erik, du kan ta det kort, säger Krister.
– Man kan säga så här: Vi har sett en dramatisk ökning från 1900-talet och framåt. Nu, som Krister var inne på, kanske från upp till tjugo-trettio procent. Nu ser det kanske ut som att vi har nått en platå, möjligen, för antalet insjuknande. Alla kommer inte bli allergiska. Kanske har vi nått en platå där väldigt många ändå har det. För astma har vi till och med sett att det minskar lite grann de sista åren. I bästa fall är det så, det är min spaning från barnsida, säger Erik.
– Krister, vad säger du?
– Jag håller med, och det är intressant. Vi pratar om Kiruna, och just i Norrbotten ser vi lite hoppfulla signaler. De har tittat på åttaåringar och sett hur många som är allergiska mot olika saker. Jämför man 1990-talet med 2006 är det en jättekraftig ökning av pollenallergi. Men jämför man 2016–2017 så har det faktiskt stannat av. Det kanske har nått en platå, precis som Erik säger. Men vi har ett annat problem: Vi kommer antagligen att exponeras för andra pollen som vi inte gör nu. Malörtspollen är ett sådant som kan bli ett jätteproblem framöver om det blir varmare ute. Så både ljust och lite mörkt i framtiden, säger Krister.
– Jag håller med, och det är intressant. Vi pratar om Kiruna, och just i Norrbotten ser vi lite hoppfulla signaler. De har tittat på åttaåringar och sett hur många som är allergiska mot olika saker. Jämför man 1990-talet med 2006 är det en jättekraftig ökning av pollenallergi. Men jämför man 2016–2017 så har det faktiskt stannat av. Det kanske har nått en platå, precis som Erik säger. Men vi har ett annat problem: Vi kommer antagligen att exponeras för andra pollen som vi inte gör nu. Malörtspollen är ett sådant som kan bli ett jätteproblem framöver om det blir varmare ute. Så både ljust och lite mörkt i framtiden, säger Krister.
Det får bli avslutet för idag. I studion idag: Erik Melén, professor och barnallergolog vid Södersjukhuset och Karolinska Institutet, Krister Kristiansson, professor och vuxenallergolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och Åslög Dahl, pollenforskare från pollenlaboratoriet i Göteborg. Reportrar idag var Dina Sore och Gustav Asplund.
Nästa veckas “Kropp och själ” handlar om vanliga förlossningsskador som ofta missas och inte tas hand om på rätt sätt, med onödigt lidande som följd. Så missa inte det! Producent var Stina Näslund, tekniker Astrid Ankarcrona, och jag heter Ulrika Hjalmarsson Neideman. Vi hörs igen om en vecka. Hej då!
“Kropp och själ” görs av produktionsbolaget Filt för Sveriges Radio. Det här var en podd från Sveriges Radio. P.S. Poddar finns när du vill i vår app Sveriges Radio Play.
ما پناهندگان گرده افشانی هستیم
ببخشید، دیر کردم. قطار نیامد و معطل شدم. به “قابل تنظیم” فکر می‌کردم – تو باید درگیر آن بوده باشی. من نمی‌توانم این تکلیف را انجام دهم، چون چیزی نمی‌بینم. من آلرژی به گرده گل دارم. بله، این موضوعی است که در ویدیوهای طنز شبکه‌های اجتماعی به خوبی جا می‌افتد – افرادی که “کارت گرده” را می‌کشند تا از انجام کارها شانه خالی کنند. اما این اتفاق واقعاً در دنیای واقعی هم رخ می‌دهد.
در بله‌کینگه، یک جوان ۱۸ ساله به دلیل آلرژی به گرده، از حضور در معاینه نظامی معاف شد، اما این موضوع به جریمه و نقض وظیفه دفاع کلی منجر شد. اداره نظام‌وظیفه گرده را دلیل کافی ندانست. در دالسلاند، زنی مست که بازداشت شده بود، بینی آبریزش‌یافته‌اش را به لباس پلیس مالید و گرده را مقصر دانست. اما مأمور پلیس اعتقاد داشت که این رفتار بیشتر ناشی از خشم نسبت به بازداشت است تا آلرژی. حکم او جریمه شد. همچنین، یک راننده ۴۰ ساله که در اسکارشهمن توسط پلیس متوقف شد، چشمان قرمزش را به گرده نسبت داد، اما پلیس بیشتر به محتوای قلیانی که در صندلی عقب ماشین بود، مشکوک شد.
اگر از پلیس بپرسید، برخی افراد از آلرژی به گرده به‌عنوان بهانه‌ای برای رفتار نامناسب استفاده می‌کنند. اما برای بیشتر افراد، این آلرژی فقط یک مصیبت همیشگی است که سخت می‌توان مزیتی در آن یافت. مجبور شدن به بستن پنجره‌ها و درها و ماندن در خانه به‌محض آمدن آفتاب بهاری، در حالی که تنها چیزی که می‌خواهید دقیقاً برعکس آن است. ما در مورد یک بیماری رایج صحبت می‌کنیم. حدود یک‌سوم مردم سوئد از آلرژی به گرده رنج می‌برند و در این فصل از سال با عطسه، آبریزش بینی، چشمان متورم و احساس فشار در سر دست‌وپنجه نرم می‌کنند. یعنی حدود سه میلیون نفر که بدنشان در حال جنگ با این دانه‌های ریز و نامرئی گرده است.
علم پزشکی مدرن چه راه‌حلی برای آلرژیک‌ها ارائه می‌دهد؟ افراد چگونه می‌توانند علائم خود را کاهش دهند؟ و چگونه گرده می‌تواند به کارآگاهان در حل پرونده‌های جنایی کمک کند؟ این‌ها موضوعاتی هستند که در یک ساعت آینده در برنامه “بدن و جان” بررسی خواهیم کرد. عنوان امروز: “ما پناهندگان گرده‌ای هستیم”. خوش آمدید! من اولریکا یالمارسون نایدمن هستم.
اکنون بهار اینجاست. به نظر می‌رسد که بهاری پر از آبریزش بینی باشد. فصل گرده‌ها به‌زودی شروع می‌شود، اما علائم ممکن است از همین حالا احساس شوند. برای کسانی که به گرده حساسیت دارند، بهار می‌تواند به‌ویژه سخت باشد. با غلظت بالای گرده درختان توسکا و فندق در هوا، فصل گرده در کشور به‌طور جدی آغاز شده است، چرا که این درختان اکنون در حال شکوفه دادن هستند. ضیافت نوبل، کنسرت بروس اسپرینگستین در استادیوم اولوی، و حالا فصل گرده – دوباره بازگشته است. هر سال، برخی رویدادها تقریباً در همان زمان اتفاق می‌افتند. بحث درباره گرده هم یکی از آن‌هاست.
منظورم این است که چقدر می‌تواند بد باشد؟ کمی آبریزش بینی، کمی گرفتگی، اما واقعاً چقدر سخت است برای کسانی که واقعاً از گرده به شدت رنج می‌برند؟ قبلاً فکر می‌کردم که فقط چشم‌ها آب می‌افتد و کمی لرز و تعریق ایجاد می‌شود. اما نه، سر سنگین می‌شود، انگار یک توده در سر دارید، بینی گرفته می‌شود. قبلاً فکر می‌کردم فقط یک آبریزش ساده است، اما نه، از چشم‌ها هم آب می‌ریزد. و آدم دوست ندارد به دیگران بگوید، چون کسی باور نمی‌کند.
باید اعتراف کنم که هرگز علائم آلرژی دیگران را جدی نگرفته بودم. و اکنون باید اعتراف کنم که کاملاً در اشتباه بوده‌ام. با دو فرد مبتلا به آلرژی صحبت کرده‌ام. اول با ریکارد از کوپاربری. او از یک‌سالگی آلرژی داشته و اکنون ۲۴ ساله است.
-
داروها را مصرف می‌کنی و لحظه‌ای احساس بهتری داری. اما به محض اینکه بیرون می‌روی، یک نسیم می‌وزد و ناگهان حس می‌کنی که نه، دیگر تمام شد، می‌گوید او.
او در تمام طول سال آنتی‌هیستامین مصرف می‌کند. اخیراً قرص‌های کورتیزون نیز استفاده کرده و داروی آسم هم دارد تا راه تنفسش را باز نگه دارد، زیرا در فصل بهار تنفسش سخت‌تر می‌شود. او به گرده درخت توس و چمن حساسیت دارد، اما امسال متوجه شده که به گرده درخت توسکا نیز حساسیت دارد، زیرا در منطقه‌ای که او زندگی می‌کند این درخت در حال شکوفه دادن است.
-
می‌توانم به سمت ایستگاه نگاه کنم و ببینم که کجا شکوفه داده است، و متوجه شدم که توسکا شکوفه داده. من از همین حالا شروع به واکنش نشان داده‌ام، پس فکر می‌کنم که به آن هم حساسیت دارم.
او آهی می‌کشد و می‌گوید:
-
خب، چه می‌توان گفت، می‌دانم که چه چیزی در انتظارم است. نمی‌توان آن را مستقیماً دید، اما بعداً متوجه می‌شوی که خوب نیست. معمولا علائمم از آوریل شروع می‌شد، اما امسال از اواخر فوریه، اوایل مارس احساسش کردم. پس متأسفانه مجبورم زودتر در خانه بمانم، اما این چیزی است که باید پذیرفت.
رفتن به محل کار برای او یک چالش است. علائم ریکارد زمانی کمی کاهش می‌یابد که در و پنجره‌های اداره بسته باشند و تهویه تنظیم شود. اما مشکل اینجاست که در تابستان، چمن بیرون از آپارتمانش را کوتاه می‌کنند. به‌عبارت‌دیگر، بهترین کار برای او ماندن در خانه است.
-
بله، خیلی ناراحت‌کننده است. وقتی روزهای گرم اول بهار از راه می‌رسند، همه می‌خواهند از طبیعت زیبای سوئد لذت ببرند. اما برای من نه، فقط باید از دور تماشا کنم. تنها در حوالی اواسط تابستان می‌توانم بیرون بروم. یک‌بار در کودکی تمام تعطیلات تابستانی را در خانه ماندم، چون چمن همه‌جا بود و نمی‌توانستم بیرون بروم. تنها یک هفته به ساحل رفتم، آنجا بهتر بود، چون می‌توانستم بیرون باشم. اما بقیه تابستان فقط در خانه ماندم یا به ساحل رفتم، این تنها راه ممکن بود. خیلی ناراحت‌کننده است.
-
چه چیزی را تحسین می‌کنی وقتی که داخل خانه نشسته‌ای و به بیرون نگاه می‌کنی؟ آیا می‌توانی چیزی از تابستان را حس کنی؟
-
بله، مطمئناً. ما هنوز هم نور را داریم، که واقعاً آن را بسیار تحسین می‌کنم. روزهای طولانی با نور فوق‌العاده. اما همان‌طور که گفتم، خیلی دوست داشتم بیرون باشم و خورشید را روی پوستم حس کنم. اما خب، من این را می‌پذیرم، می‌توان گفت،” ریکارد می‌گوید.
-
قبل از اینکه خانواده داشته باشم، به مادرم گفتم که هرگز قادر نخواهم بود بچه‌دار شوم، چون خیلی بد حال بودم…
-
-
این آماندا است. زمانی که در دهه بیست زندگی‌اش بود، تمام انرژی‌اش را از دست داد.
-
“سردرد داشتم، خسته می‌شدم، و گاهی اوقات هنگام راه رفتن تلوتلو می‌خوردم. نمی‌توانستم تعادلم را حفظ کنم. خیلی‌ها باور ندارند که این مسئله می‌تواند تا این حد سخت باشد،” آماندا می‌گوید.
پزشکان ابتدا فکر می‌کردند که او یک آنفولانزای مکرر دارد، اما بعداً مشخص شد که مشکل از گرده‌هاست.
-
“یک خستگی شدید غیرعادی بود. و بعد… خب، من آن خارش شدیدی را که بعضی‌ها دارند نداشتم، عطسه‌های مکرر هم نداشتم. فقط کمی آبریزش بینی داشتم. اما این خستگی واقعاً بدترین بخش ماجرا بود. لرز داشتم، عرق می‌کردم، تمام بدنم درد می‌کرد. انگار که آنفولانزا داشتم. خیلی عطسه نمی‌کردم،” او توضیح می‌دهد.
درختان توسکا، فندق و غان مقصر بودند. وقتی آماندا فهمید که مشکلش گرده است، درمان دارویی را شروع کرد. در نهایت واکسن دریافت کرد، اما این کار هم آسان نبود. واکسیناسیون به او کمک کرد، اما به شدت انرژی‌اش را کاهش داد.
-
“وقتی در پاییز و زمستان تزریق آلرژن توس را شروع کردند، اوضاع وحشتناک شد. در آن زمان، من تمام وقت کار نمی‌کردم و می‌دانستم که بعد از این تزریق‌ها، ممکن است سه ساعت بخوابم. بعداً شروع به دریافت کورتیزون کردم، و کورتیزون همه التهاب‌ها را از بین می‌برد. بعد از آن، یک زندگی جدید را تجربه کردم،” آماندا می‌گوید.
آماندا با آندرس آشنا شد، عاشق هم شدند و بچه‌دار شدند. اما وقتی بهار می‌رسید، آندرس احساس ضعف شدیدی می‌کرد. ابتدا فکر می‌کرد که افسرده شده است.
-
“علائمی دقیقاً مشابه آلرژی به گرده. بعد، کمی از قرص‌های من را امتحان کرد، و احساس بهتری پیدا کرد. ما هر چیزی که می‌توانستیم برای مقابله با آلرژی امتحان کردیم – از درمان‌های مغناطیسی گرفته تا خوردن لیمو. هر روشی که وجود داشت را امتحان کردیم،” آماندا می‌گوید.
آن‌ها هم درمان‌های پزشکی متداول و هم روش‌های جایگزین را امتحان کردند، از جمله سوزن‌های کاج و هر چیزی که به دستشان رسید. کورتیزون برای آماندا مؤثر بود، اما برای آندرس جواب نداد. واکسیناسیون برای گرده در دوره‌های زمانی مشخصی انجام می‌شود، و پس از پایان یک دوره، باید دوباره واکسن زده شود. اما عوارض جانبی برای آماندا بیش از حد شدید بود.
-
“آن‌ها می‌خواستند که دوباره واکسیناسیون را شروع کنند، اما من احساس کردم که دیگر توانایی تکرار این فرایند را ندارم. بعد از تزریق‌ها، به مدت سه روز خیلی خسته بودم و گاهی اوقات سه روز کامل را در خواب می‌گذراندم. هیچ چیزی کمک نمی‌کرد،” او می‌گوید.
آلرژی‌ها زندگی‌شان را ویران کرده بودند، اما شرایط حتی بدتر هم شد. پزشکان خبری دادند که ممکن است آینده فرزندانشان را تحت تأثیر قرار دهد.
-
“تأیید شده است که اگر هر دو والدین آلرژی شدید داشته باشند، احتمال زیادی وجود دارد که فرزندانشان نیز دچار این مشکل شوند. و وقتی متوجه شدم که نمی‌توانم دوباره واکسینه شوم، دیگر هیچ کاری نمی‌توانستیم انجام دهیم،” آماندا می‌گوید.
تنها یک راه باقی مانده بود – یک تغییر اساسی. اما این تغییر باید حتماً انجام می‌شد. در ادامه برنامه، درباره آن خواهیم شنید.
کریستیانسون، استاد و متخصص آلرژی و آسم در بیمارستان آکادمیک اوپسالا:
-
“این علائم به نظر می‌رسد که بسیار شدید باشند. چقدر رایج است که افراد دچار چنین مشکلات شدیدی شوند؟”
-
“خوشبختانه، این موارد خیلی شایع نیستند. اما ما درباره حدود ۲.۵ میلیون نفر در سوئد صحبت می‌کنیم که به گرده حساسیت دارند، و شاید حدود ۵ درصد از آن‌ها علائم بسیار شدیدی داشته باشند. بدترین بخش این بیماری، خستگی شدید آن است. افراد بسیاری تحت تأثیر آن قرار می‌گیرند، چه در مدرسه، چه در محیط کار، و چه در زندگی اجتماعی. این یک مشکل بزرگ است،” او می‌گوید.
-
چرا این‌همه افراد از این مشکل رنج می‌برند؟
-
این موضوع مورد بحث بوده است. ما می‌دانیم که اگر از اوایل قرن بیستم تا اواخر قرن بیست و یکم مقایسه کنیم، شاهد افزایش بسیار مشخصی در آلرژی به گرده بوده‌ایم – افزایشی از حدود ۲۵٪ به ۳۵٪ از افرادی که آن را گزارش می‌کنند. همین روند را در آزمایش‌های آلرژی هم مشاهده کرده‌ایم. ما فکر می‌کنیم که این موضوع ممکن است به گرم‌تر شدن هوا و افزایش طول فصل گرده‌افشانی مرتبط باشد، که در مجموع منجر به افزایش میزان گرده در هوا شده است،” کریستیانسون می‌گوید.
-
آیا آلرژی به گرده یک بیماری مربوط به رفاه و زندگی مدرن است؟
-
این موضوع قابل بحث است. ما می‌دانیم که در گذشته‌های دور، آلرژی به گرده بسیار نادر بود. من مقاله‌ای تاریخی خوانده‌ام که می‌گفت در آن زمان، افراد ثروتمند دچار آلرژی به گرده می‌شدند و داشتن آن نوعی تجمل محسوب می‌شد. اما امروزه فکر نمی‌کنم که این موضوع ارتباطی با رفاه و زندگی مرفه داشته باشد،” او توضیح می‌دهد.
-
پس چگونه می‌توان آن را توضیح داد؟ آیا ممکن است مربوط به تغذیه بیشتر یا فعالیت بدنی کمتر در میان افراد ثروتمند بوده باشد؟
-
نظریه‌های زیادی در مورد علت افزایش آلرژی‌ها وجود دارد. یکی از نظریه‌هایی که من آن را جالب می‌دانم این است که اگر در دوران کودکی به مقدار زیادی در معرض آلرژن قرار بگیرید، ممکن است نوعی تحمل در برابر آن ایجاد کنید – همان نوع تحملی که هدف ما در واکسیناسیون آلرژی است. در گذشته، مردم در مناطق روستایی زندگی می‌کردند و از همان سنین پایین در معرض مقادیر زیادی گرده قرار می‌گرفتند. شاید همین امر باعث می‌شد که کمتر مستعد ابتلا به آلرژی به گرده باشند،” کریستیانسون می‌گوید.
اریک ملن، استاد و متخصص آلرژی کودکان در بیمارستان سودرشوکهوس و مؤسسه کارولینسکا، با کودکان کار می‌کند:
-
آلرژی به گرده از چه سنی شروع می‌شود؟
-
داشتن آلرژی تثبیت‌شده به گرده قبل از سن مدرسه نسبتاً نادر است. ما کودکانی را می‌بینیم که در چهار یا پنج سالگی علائم کلاسیک و همچنین تست‌های مثبت دارند. برخی از آن‌ها ممکن است علائم آلرژی را از یک‌سالگی داشته باشند. اما موضوع کمی پیچیده است، زیرا قرار گرفتن در معرض گرده و مقادیر بالای آن می‌تواند علائمی تحریک‌کننده در بینی و دستگاه تنفسی ایجاد کند. این علائم در کودکان خیلی کوچک هم مشاهده می‌شود و ممکن است باعث مشکلاتی شود. اما احتمالاً هنوز آلرژی واقعی به گرده شکل نگرفته است و ممکن است بعداً ظاهر شود. در سن مدرسه، این مشکل معمول‌تر می‌شود،” او توضیح می‌دهد.
-
چگونه می‌توان تشخیص داد که کودک واقعاً به گرده آلرژی دارد و فقط سرماخورده یا دچار آبریزش بینی نشده است؟ بسیاری از کودکان در مهدکودک دائماً آبریزش بینی دارند.
-
درست است. در فصل گرده، ما می‌توانیم با بررسی میزان گرده در هوا کمک بگیریم. خارش و تحریک بینی و چشم‌ها از علائم کلاسیک آلرژی است که معمولاً همراه با عفونت‌هایی مانند آنفولانزا دیده نمی‌شود. اما همان‌طور که در گزارش هم شنیدیم، افرادی که آلرژی شدیدی به گرده دارند، می‌توانند علائم غیرمعمولی مانند احساس تب، لرز و حتی سرفه (در صورت تحریک مجاری تنفسی) را تجربه کنند. اما در اغلب بیماران، علائم اصلی شامل خارش، تحریک، آبریزش بینی، عطسه و موارد مشابه است. اگر این علائم در طول فصل گرده‌افشانی ظاهر شوند، احتمال زیادی دارد که علت آن آلرژی باشد،” اریک توضیح می‌دهد.
-
آیا کودکان بیشتر از بزرگسالان به آلرژی مبتلا می‌شوند؟
-
سوال خوبی است. وقتی صحبت از آلرژی به گرده می‌شود، این مشکل در کودکان کوچک خیلی رایج نیست. اما در سن مدرسه بیشتر دیده می‌شود و به میزان آلرژی در بزرگسالان نزدیک می‌شود، البته هنوز کمتر است. مطالعات ما، به‌ویژه پروژه “بامسه” که من در آن مشارکت دارم – که در آن حدود ۴۰۰۰ نفر از بدو تولد تا حدود ۲۵ سالگی تحت نظر قرار گرفته‌اند – نشان می‌دهند که اگر کودکی در سن مدرسه دچار آلرژی به گرده باشد، سه نفر از هر چهار نفر همچنان علائم و آلرژی خود را در سنین بیست‌سالگی خواهند داشت. بنابراین، در اکثر موارد، آلرژی از بین نمی‌رود اگر که از قبل تثبیت شده باشد،” او توضیح می‌دهد.
-
چه کسانی بیشتر در معرض خطر ابتلا به آلرژی هستند؟
-
یکی از عوامل مهم، که در گزارش هم شنیدیم، این است که اگر هر دو والدین آلرژی به گرده داشته باشند، احتمال زیادی وجود دارد که فرزندانشان نیز به آن مبتلا شوند. در کودکان، ما اغلب با آلرژی‌های متعدد مواجه می‌شویم. این ممکن است با اگزما شروع شود، سپس آلرژی غذایی نسبت به موادی مانند تخم‌مرغ، گندم یا شیر در سال اول زندگی ظاهر شود، و بعد علائمی شبیه به آسم بروز کند. در نهایت، ممکن است آلرژی به گرده هم در سنین مدرسه به آن اضافه شود. این بیماران چالش‌برانگیزترین موارد برای درمان هستند، زیرا نه تنها آلرژی به گرده دارند، بلکه از اگزما، آسم و آلرژی غذایی هم رنج می‌برند. برای این گروه از بیماران، ما باید بهترین مراقبت‌ها و درمان‌ها را ارائه دهیم. ایمونوتراپی (درمان با واکسن آلرژی) قبلاً هم ذکر شد، و من معتقدم که این یک راه‌حل مهم برای این بیماران است،” اریک نتیجه‌گیری می‌کند.
-
آیا می‌توان از بروز آلرژی در کودکان پیشگیری کرد یا خطر آن را کاهش داد؟
-
تا حدی می‌توان این کار را انجام داد، اما این مسئله دشوار است. ما سال‌ها روی این موضوع تحقیق کرده‌ایم. واقعیت این است که چیزی در سبک زندگی مدرن ما وجود دارد که سیستم ایمنی را تحریک می‌کند تا به اشتباه واکنش نشان دهد. در حالی که سیستم ایمنی باید با ویروس‌ها، باکتری‌ها و انگل‌ها مقابله کند، به‌جای آن به ذرات ریز گرده و سایر مواد بی‌ضرر واکنش نشان می‌دهد. این همان فرآیندی است که در آن برنامه‌ریزی سیستم ایمنی دچار خطا شده است،” او توضیح می‌دهد.
-
قبلاً گفتیم که ۱۰۰ تا ۲۰۰ سال پیش، افراد متعلق به طبقات اجتماعی بالاتر بیشتر به آلرژی دچار می‌شدند. شاید سبک زندگی راحت‌تر یا تماس بیشتر کارگران آن دوران با میکروب‌ها و باکتری‌های مختلف باعث کاهش موارد آسم و آلرژی در آن‌ها شده بود.
-
ما این را از مطالعات کشاورزی نیز می‌دانیم. چیزی در مورد تحریک میکروبی اولیه وجود دارد – اینکه فرد از همان اوایل زندگی با مواد و میکروب‌های گوناگون به شیوه‌ای سالم تماس پیدا کند – که به نظر می‌رسد کلید ماجرا باشد. حالا چطور می‌توان این شرایط را در سبک زندگی مدرن ایجاد کرد، جایی که بسیاری از افراد در شهرها بزرگ می‌شوند، پرسشی است که باید به آن پاسخ داد،” اریک توضیح می‌دهد.
-
خیلی ناراحت‌کننده است که کودکی مانند ریکارد مجبور باشد داخل خانه بماند و فقط از پنجره بیرون را تماشا کند. “بله، بیرون هوا روشن است، اما من اجازه ندارم بیرون بروم و بازی کنم.” کریستر، به نظر شما، آیا اگر سیستم ایمنی بدن به این روش شروع به واکنش کند و فرد دچار آلرژی شود، دیگر قابل جبران نیست؟
-
تا حدی، ما می‌توانیم با ایمونوتراپی یا واکسیناسیون آلرژی این فرآیند را متوقف کنیم. به نظر می‌رسد که اگر فرد تنها به یک ماده حساسیت داشته باشد، با این روش درمانی می‌توان خطر ابتلا به سایر آلرژی‌ها را کاهش داد. همچنین تا حدی می‌توان از بدتر شدن بیماری جلوگیری کرد. اگر فرد فقط از مشکلات بینی و چشم رنج می‌برد، احتمال کمتری دارد که بعداً به آسم مبتلا شود. به همین دلیل، این روش درمانی بسیار مهم است. اما باید در نظر داشت که به دلیل تعداد بسیار زیاد افرادی که از احتقان بینی آلرژیک رنج می‌برند، نمی‌توان همه را با این روش درمان کرد. خوشبختانه، اکثریت افراد را می‌توان به‌طور مؤثر با داروهای معمولی که علائم را تسکین می‌دهند، درمان کرد،” کریستر می‌گوید.
-
آیا داشتن آلرژی به‌نوعی برای بدن مضر است؟
-
نه، تا جایی که ما می‌دانیم، هیچ مدرکی وجود ندارد که نشان دهد آلرژی باعث کوتاه شدن عمر یا ابتلا به بیماری‌های دیگر می‌شود. با این حال، آلرژی تأثیر زیادی بر کیفیت زندگی افراد دارد. از این نظر، می‌توان گفت که به‌نوعی مضر است،” او توضیح می‌دهد.
-
آسم هم نوعی از آلرژی است، درست است؟ این بیماری می‌تواند خطرناک باشد.
-
متأسفانه، هنوز هم برخی افراد به دلیل آسم جان خود را از دست می‌دهند، هرچند این اتفاق بسیار نادر است. این مورد تقریباً در کودکان اتفاق نمی‌افتد و در بزرگسالان جوان نیز بسیار نادر است. اما ما در سال‌های اخیر چیزهای زیادی درباره نحوه درمان صحیح آسم آموخته‌ایم. بسیار مهم است که افرادی که به آلرژی فصلی مبتلا هستند و فقط در بهار یا تابستان علائم آسم را تجربه می‌کنند، درمان مناسب برای بخش آسم خود را نیز دریافت کنند. این درمان باعث می‌شود حال آن‌ها خیلی بهتر شود.
-
برای کودکان، این مسئله اهمیت ویژه‌ای دارد، چرا که اگر آسم آلرژیک به دستگاه تنفسی نفوذ کند و حالت مزمن پیدا کند، می‌تواند مشکلات جدی ایجاد کند.
-
در این صورت، بیماری می‌تواند مزمن شود و باعث التهاب و تحریک در بیشتر طول سال گردد. این امر می‌تواند منجر به کاهش دائمی عملکرد ریه شود. در چنین مواردی، ما با پیامدهایی روبرو می‌شویم که می‌خواهیم از آن‌ها جلوگیری کنیم،” کریستر نتیجه‌گیری می‌کند.
-
اگر سیستم ایمنی بدن مشغول مقابله با گرده‌هایی باشد که در واقع خطرناک نیستند، آیا این باعث می‌شود که خطر ابتلا به سایر عفونت‌ها افزایش یابد؟
-
فکر می‌کنم همین‌طور است. مطالعات نشان می‌دهند که بسیاری از بیماران می‌گویند وقتی آلرژی فصلی دارند، یکی پس از دیگری دچار عفونت می‌شوند. این مسئله به این دلیل است که سدهای محافظتی بدن، یعنی مجاری تنفسی، تحریک‌شده، ملتهب و از نظر میکروسکوپی تقریباً آسیب‌دیده‌اند. در نتیجه، ویروس‌ها و باکتری‌ها راحت‌تر می‌توانند وارد بدن شوند.
یک مطالعه بسیار جالب وجود دارد که به بررسی میزان عفونت پس از ایمونوتراپی در بزرگسالان پرداخته است. بیمارانی که تحت این نوع درمان قرار گرفته و به مدت دو تا سه سال قرص یا تزریق دریافت کرده‌اند، میزان کمتری از عفونت، آنفلوآنزا و ذات‌الریه را تجربه کرده‌اند. بنابراین، شواهدی وجود دارد که نشان می‌دهد اگر آلرژی فصلی درمان شود، خطر ابتلا به عفونت‌های مختلف کاهش می‌یابد،” کریستر توضیح می‌دهد.
-
این نوع ایمن‌سازی که امروزه در مورد آن صحبت می‌کنیم – واکسیناسیون و ایمن‌سازی – آیا تحقیقات درباره آن مدت زیادی ادامه داشته است؟
حالا می‌خواهیم صدای یکی از افرادی را بشنویم که به عنوان داوطلب در این تحقیقات شرکت کرده است: “سون-استن ساندل”. او در دهه ۱۹۶۰، زمانی که تنها چهار سال داشت، به آلرژی مبتلا شد و دوره‌هایی را در بیمارستان بستری بود. در آن دوران، او به گرده و سایر آلرژن‌ها در محیط آزمایشگاهی مواجه می‌شد. -
“این یک بخش بیمارستانی مخصوص کودکان بود، جایی که لباس‌های بیمارستانی می‌پوشیدیم. قوانین سختگیرانه‌ای وجود داشت؛ فقط یک ساعت در هفته والدین اجازه ملاقات داشتند و بقیه زمان را باید به تنهایی سپری می‌کردی. من چندین بار بستری شدم، فکر می‌کنم سه یا چهار بار، و هر بار حدود یک ماه در بیمارستان بودم. پزشکان با آزمایش‌های پوستی روی پشتم، واکنش‌های آلرژیک را بررسی می‌کردند و نقشه‌ای از آن تهیه می‌کردند. این کار بسیار دردناک بود.
من حتی به یاد دارم که بعدها فرزندانم نیز آزمایش آلرژی روی بازویشان انجام دادند، اما این آزمایش‌هایی که من تجربه کردم بسیار سخت‌تر بودند. ما می‌دانستیم که به محض انجام آزمایش، دچار خارش وحشتناک و بیماری خواهیم شد،” سون-استن توضیح می‌دهد.
-
“سخت‌ترین بخش، انجام همین آزمایش‌ها بود. یک ماسک روی صورتمان قرار می‌دادند و بررسی می‌کردند که چقدر بیمار خواهیم شد. آن‌ها از مواد مختلف استفاده می‌کردند – نمی‌دانم که این مواد مصنوعی بودند یا طبیعی، اما شامل گرده علف، گرده توس، اسب، گربه و موارد دیگر بودند. بعد از آن حالمان خیلی بد می‌شد. اغلب به ما قرص‌های کلسیم می‌دادند تا بهتر شویم،” او ادامه می‌دهد.
-
نترسیده بودی؟
-
“بعدها زیاد به این دوره فکر کردم. متوجه شدم که یک پزشک در لینشوپینگ، شهری که در آن زندگی می‌کردم، روی این موضوع تحقیق می‌کرد و در تلاش بود تا داروهای جدیدی برای کاهش علائم آلرژی پیدا کند. آن زمان احساس می‌کردیم که در بخشی از یک پروژه تحقیقاتی مشارکت داریم که ممکن است به کشف داروهای بهتر کمک کند. و حالا، ما داروهای بهتری داریم،” سون-استن می‌گوید.
-
پس در واقع تو به این تحقیقات کمک کردی؟
-
“امیدوارم این‌طور باشد. اگر بخواهم از دید شخصی صحبت کنم، سخت بود که برای ماه‌ها در بیمارستان بستری باشی و داروهایی دریافت کنی که مشخص نبود چه تأثیری خواهند داشت. از دید امروزی، تجربه‌ای عجیب بود. من هنوز هم آلرژی دارم، اما شدت آن کمتر شده است. بعضی از بهارها آلرژی شدیدتر است، اما داروها اکنون به قدری مؤثرند که دیگر مشکل بزرگی محسوب نمی‌شود،” او توضیح می‌دهد.
کریستر کریستیانسون و اریک ملن، دو متخصص آلرژی:
-
آیا این نوع آزمایش‌ها همان چیزی است که ما باید برای درمان‌های ایمن‌سازی امروزی از آن‌ها تشکر کنیم؟
-
“باید تأکید کنم که امروزه تحقیقات پزشکی به این شکل انجام نمی‌شود. این اتفاقات ۶۰ سال پیش رخ داده است. از نظر مسئولیت پزشکی، شنیدن این موارد مهم است، اما نمی‌توانم تأیید کنم که این دقیقاً همان چیزی بود که به تولید داروهای بهتر منجر شد،” کریستر می‌گوید.
-
اریک، نظر تو چیست؟
-
“نمی‌توانم در مورد این مورد خاص اظهارنظر کنم، اما می‌دانیم که ایمونوتراپی از مدت‌ها پیش مورد استفاده قرار گرفته است. در اروپای قاره‌ای، این روش اوایل قرن بیستم مورد آزمایش قرار گرفت.
ایده اصلی این است که بیمار را در معرض مقدار کمی از آلرژن قرار دهند، به این امید که سیستم ایمنی بدن یاد بگیرد که این ماده خطرناک نیست. برای مثال، اگر فردی به گرده توس حساس باشد، مقدار کمی از این ماده در ابتدا وارد بدن می‌شود تا به سیستم ایمنی نشان داده شود که این یک تهدید نیست.
بدن به این ترتیب سیستم ایمنی را دوباره برنامه‌ریزی می‌کند، به جای واکنش نشان دادن، تحمل ایجاد می‌کند. کم‌کم دوز افزایش می‌یابد تا زمانی که بدن به این ماده عادت کند. در نتیجه، علائم آلرژی کاهش می‌یابد و در برخی موارد، فرد به‌طور کامل درمان می‌شود.
بسیاری از افراد، مانند همین موردی که مطرح شد، ممکن است همچنان کمی علائم داشته باشند، اما شدت آن بسیار کمتر از قبل خواهد بود،” اریک توضیح می‌دهد.
آسلُگ دال، پژوهشگر گرده‌ها:
– نظرت درباره این چیست؟ گرده‌ها چقدر منحصر به فرد هستند؟
– گرده‌ها بین گروه‌های مختلف گیاهی خیلی متفاوت هستند. مثلاً گرده‌های علف‌ها در بین خودشان خیلی شبیه‌اند، فقط در اندازه و کمی در ساختار سطحی تفاوت دارند. اما گاهی می‌شود دقیقاً گفت که از چه گونه‌ای هستند، مثل شبدر قرمز و شبدر سفید. ولی آیا می‌توان گرده علف در استکهلم را از گرده علف در اوسترشوند تشخیص داد؟ نه، این‌طور نیست. تفاوت‌ها در یک گونه خیلی زیاد نیست، بلکه بین گونه‌ها، خانواده‌ها و جنس‌های مختلف است، می‌گوید آسلُگ.حالا می‌خواهیم به آماندا برگردیم، کسی که در ابتدای برنامه درباره‌اش شنیدیم. شاید یادتان باشد که هیچ‌چیز برای او و خانواده‌اش که به آلرژی گرده مبتلا بودند، جواب نداد. چه کردند؟ خب، وسایلشان را جمع کردند و نقل مکان کردند.– ما پناهندگان گرده هستیم. در نهایت هیچ راه دیگری برای من، شوهر سابقم و بچه‌هایمان جز نقل مکان نداشتیم. زندگی با گرده‌ها ممکن نبود، برای همین از اسکیلستونا به کیرونا رفتیم. الان برف بیرون است، یعنی هیچ گرده‌ای حس نمی‌کنم. اما وقتی توی فیسبوک نگاه می‌کنم، توی این صفحه‌های آلرژی – من توی یکی از این گروه‌ها هستم – می‌بینم که مردم پست می‌گذارند و می‌گویند چقدر حالشان بد است. “خیلی اذیتم، دیگه نمی‌تونم تحمل کنم، خیلی سخته.” و خب، می‌گوید آماندا.کیرونا انتخاب اولشان نبود. آن‌ها به اصطلاح یک تور راه انداخته بودند تا جای جدیدی برای زندگی پیدا کنند. به خانه‌هایی در اسپانیا و ایسلند نگاه کردند.– توی همون تعطیلات تابستونی شروع کردیم به سفر. یه کاروان خریدیم و رفتیم دور زدیم و جاهای مختلف رو امتحان کردیم، از جمله گیله‌لِیه در دانمارک. اونجا نیازی به کورتیزون نبود، حالمون خیلی خوب بود. توی هر جا دو هفته می‌موندیم. اونجا فقط ساحل شنی بود، تا چشم کار می‌کرد ساحل شنی، بدون درخت، بدون علف، هیچی. هرچند فکر کنم این جلبک دریایی یا علف دریایی هم بتونه آلرژی گرده بده، می‌گوید آماندا.– بعدش مجبور شدیم برگردیم خونه. رفتیم به کریستیانستاد پیش خواهرم که بهش سر بزنیم. بعد از چند ساعت بدنم پر از التهاب شد و دیگه حتی نمی‌تونستم معاشرت کنم. فقط می‌خواستم بخوابم، می‌گوید او.شوهر سابقش جدی جدی می‌خواست به سوالبارد بره، ولی آماندا مخالفت کرد. توی مناطقی که ازشون رد شدند، هیچ علف هرز گرابویی نبود.– اینجا توی کیرونا نه توس، نه فندق و نه گرابو هست. گرابو از اسکله‌فتئو شروع می‌شه، و هست، ولی وقتی باد زیاد می‌وزه، ممکنه تا اینجا هم بیاد، قطعاً، می‌گوید آماندا.حالا زندگی آماندا توی کیروناست، جایی که به عنوان پرستار کار می‌کنه. شوهر سابقش یه کار توی یه سکو نفتی دور از گرده‌ها پیدا کرد. اون می‌تونه به سوالبارد بره، ولی کیرونا زمستونای طولانی‌تری داره و کلاً برای یه آدم آلرژیک به گرده ملایم‌تره، می‌گه آماندا.– ولی بعضی تابستونا اینجا هم گرده بیشتر می‌شه. توی بِیورک‌لیدن که پر از درخت توسه، و توی آبيسکو – اون موقع‌ها ممکنه حالم خیلی بد بشه. ولی دیگه مثل قبل کورتیزون زیاد نمی‌خورم. توی اسکیلستونا دوزهای بالا می‌گرفتم – 10، 20، 30، حتی یه بار 60 میلی‌گرم که بتونم کار کنم. حالا به 5 میلی‌گرم کاهشش دادم. تفاوت بزرگی توی مقدار دارویی که باید می‌خوردم هست، می‌گه او.– حرف و حدیث‌ها توی شهر درباره گرده چطوره؟
– اینجا درباره گرده و کسایی که به خاطر گرده برمی‌گردن حرف می‌زنن. خیلی‌ها تابستونا میان اینجا چون اینجا توی تابستون ملایم‌تره. می‌دونم با کسایی که توی صنعت سفر کار می‌کنن حرف زدم، و اونا که با توریستا میان اینجا – می‌گفتن خیلی “هلندی‌های گرده‌ای” هستن. من از
نقل مکان پشیمون نیستم. زمستونا ممکنه یه کم سخت بشه، اینو می‌دونم، ولی هر وقت گرده میاد فقط فکر می‌کنم: “خدایا، چقدر خوبه که توی کیرونا زندگی می‌کنم”، می‌گه آماندا.آسلُگ دال، پژوهشگر گرده‌ها:
– به نظرت، آیا پناهندگان گرده و کسانی که به خاطر گرده برمی‌گردند چیزی هست که در آینده بیشتر ببینیم؟
– اگه مقدارش خیلی زیاد بشه، ممکنه. همین الان هم به اندازه کافی بد هست، ولی پیش اومده که مردم از من بپرسن چون می‌خوان یه جایی نقل مکان کنن. دادن مشاوره درباره این جور چیزهای مهم یه کم استرس‌زاست. ولی اگه نزدیک دریا یا آب‌های بزرگ بمونی، یا بری به کوه‌ها، معمولاً می‌تونی بدترین دوره‌ها رو تحمل کنی، اگه خونه‌ات وضعیت بدتری داشته باشه، می‌گه آسلُگ.– نمی‌شه فکر کرد که وقتی بهار میاد، مثل چیزی که توی شمال سوئد اتفاق می‌افته – مثلاً توی اومئو، “شهر توس‌ها” – که همه‌چیز توی یه زمان کوتاه رخ می‌ده، آیا اون موقع حال آدم بدتر نمی‌شه؟
– آره، طبیعتاً همین‌طوره. وقتی یه دفعه مثل یه شوک با مقدار زیادی گرده روبه‌رو می‌شی، مثلاً توس توی این مورد، خیلی‌ها حس می‌کنن که یهو حالشون بد می‌شه و اون حس بیماری که آماندا هم توی گزارش گفت رو تجربه می‌کنن. فقط بعد از چند ساعت، این یه مثال خیلی خوب بود از اینکه چقدر می‌تونه سخت باشه. نقل مکان کردن به خاطر آلرژی گرده یه اقدام خیلی افراطی می‌شه. ما امیدواریم بتونیم درمان کنیم که کسی مجبور به این کار نشه، ولی این یه مثال عالیه از اینکه واقعاً چطور می‌تونه باشه، می‌گه اریک ملن.کریستر کریستیانسون:
– آیا می‌شه به گرده‌ای که توی منطقه خودت هست، مثلاً علف توی باغ خودت، عادت کنی؟
– فکر نمی‌کنم همچین مکانیزمی وجود داشته باشه. ولی هدف همیشگی ما توی درمان اینه که آدم بتونه با وجود آلرژی گرده زندگی عادی داشته باشه. مسئله اینه که باید از داروهایی که داریم درست استفاده کنی. بعضی داروها رو می‌تونی یه هفته قبل از شروع فصل گرده‌ها که انتظارش رو داری شروع کنی، در حالی که بقیه رو درست وقتی علائم رو حس کردی می‌تونی مصرف کنی. اگه داروها رو درست استفاده کنی، معمولاً می‌تونیم کاری کنیم که فرد آلرژیش رو حس کنه ولی بازم بتونه یه زندگی قابل تحمل داشته باشه، می‌گه کریستر.– اینجا درباره ایمونوتراپی حرف زدیم، ولی یه درمان پیشرفته دیگه هم هست که بهش می‌گن داروهای بیولوژیک – یه درمان خیلی هدفمند برای مواد التهابی خاص و سیتوکین‌ها. برای کسایی که مشکلات خیلی شدیدی دارن، می‌شه با متخصص آلرژیشون صحبت کرد. این برای بچه‌ها و بزرگسال‌ها انجام می‌شه. ولی خب، این برای کساییه که علائم واقعاً شدیدی دارن، می‌گه او.– یه سؤالم از یه شنونده دارم: آیا همه می‌تونن این ایمونوتراپی رو بگیرن؟ خیلی‌ها رفتن و پرسیدن: “نمی‌تونم این رو داشته باشم؟”
– نه، تو مناسب نیستی، چون به چیزهای مختلفی آلرژی داری، یا ممکنه دلایل دیگه‌ای باشه که مناسب نباشی. مشکل اصلی اینه که ما جای کافی برای ارائه این درمان نداریم. دوست داریم تلاش کنیم این درمان رو توی جاهای بیشتری در دسترس بذاریم، شاید توی مراکز درمانی یا جاهایی مثل این، که آدمای بیشتری بتونن ازش استفاده کنن. الان حدود بیست هزار نفر هر سال این درمان رو می‌گیرن. فکر می‌کنم باید پنج برابر بشه تا بتونیم به بیشترین تعداد ممکن کمک کنیم، می‌گه کریستر.– این‌طور نیست که علائم خاص این بیمارها باعث بشه کمک نگیرن، بلکه فقط ظرفیتش نیست. درمان معمولی برای خیلی‌ها کافیه، ساده‌تر و ارزون‌تره. ولی برای کسایی که درمان معمولی با آنتی‌هیستامین‌ها، اسپری بینی و این جور چیزا براشون کافی نیست، اون موقع باید این نوع درمان رو در نظر گرفت. این آلرژی رو درمان نمی‌کنه، ولی باعث می‌شه بیشتر آدما هر فصل خیلی بهتر باشن، می‌گه او.– گفتیم که آلرژی‌ها دارن زیاد می‌شن و ممکنه یه ربطی به تغییرات آب‌وهوایی داشته باشه. توی آینده باید منتظر چی باشیم؟ آیا چند دهه دیگه شش میلیون نفر آلرژیک داریم؟
– یه کم امید و ناامیدیه، ولی اریک، تو می‌تونی کوتاه بگی، می‌گه کریستر.– می‌شه این‌طور گفت: از قرن بیستم به بعد یه افزایش شدید دیدیم. حالا، همون‌طور که کریستر گفت، شاید از بیست تا سی درصد. الان انگار یه جورایی به یه سطح ثابت رسیدیم، شاید، برای تعداد کسایی که تازه مریض می‌شن. همه آلرژیک نمی‌شن. شاید به یه نقطه ثابت رسیدیم که خیلی‌ها این رو دارن. برای آسم حتی دیدیم که توی چند سال آخر یه کم کم شده. توی بهترین حالت این‌طوره، این پیش‌بینیم از طرف بچه‌هاست، می‌گه اریک.
– کریستر، تو چی می‌گی؟
– موافقم، و جالبه. ما داریم درباره کیرونا حرف می‌زنیم، و دقیقاً توی نوربوتن یه سری نشانه‌های امیدوارکننده می‌بینیم. اونا به بچه‌های هشت‌ساله نگاه کردن و دیدن چند نفر به چیزهای مختلف آلرژی دارن. اگه دهه ۱۹۹۰ رو با سال ۲۰۰۶ مقایسه کنی، یه افزایش خیلی بزرگ توی آلرژی گرده می‌بینی. ولی اگه ۲۰۱۶ و ۲۰۱۷ رو مقایسه کنی، انگار دیگه متوقف شده. شاید به یه سطح ثابت رسیده، همون‌طور که اریک می‌گه. ولی یه مشکل دیگه داریم: احتمالاً توی آینده با گرده‌های دیگه‌ای روبه‌رو می‌شیم که الان باهاشون مواجه نیستیم. گرده مالورت یه نمونه‌ست که اگه هوا گرم‌تر بشه، می‌تونه توی آینده یه مشکل بزرگ بشه. پس هم یه کم روشنایی هست و هم یه کم تاریکی توی آینده، می‌گه کریستر.اینجا برای امروز تموم می‌شه. توی استودیو امروز: اریک ملن، استاد و متخصص آلرژی کودکان توی بیمارستان سودر و مؤسسه کارولینسکا، کریستر کریستیانسون، استاد و متخصص آلرژی بزرگسالان توی بیمارستان آکادمیک اوپسالا، و آسلُگ دال، پژوهشگر گرده‌ها از آزمایشگاه گرده توی گوتنبرگ. گزارشگرای امروز دینا سوره و گوستاو آسپلوند بودن.برنامه هفته بعد “بدن و روح” درباره آسیب‌های زایمانی شایعه که اغلب نادیده گرفته می‌شن و درست درمان نمی‌شن، و باعث رنج غیرضروری می‌شن. پس اون رو از دست ندین! تهیه‌کننده استینا نسلوند بود، تکنسین آسترید آنکارکرونا، و من اولریکا هیالمارشون نیدمن هستم. یه هفته دیگه دوباره می‌شنویم. خداحافظ!“بدن و روح” توسط شرکت تولیدی فیلت برای رادیو سوئد ساخته می‌شه. این یه پادکست از رادیو سوئد بود. پ.ن: پادکست‌ها هر وقت بخواین توی اپلیکیشن ما، Sveriges Radio Play، در دسترسه. -
-
-
-
We are pollen refugees
Sorry, I’m late. I was held up because the train didn’t come. I was thinking about adjustable – you must have been working on it. I can’t do the task because I can’t see anything. I have a pollen allergy. Yes, it’s a handy topic in funny videos on social media – people pulling the “pollen card” to get away with stuff. But it happens in real life too.
In Blekinge, an eighteen-year-old got out of showing up for military conscription with the Swedish Armed Forces due to his pollen allergy, which resulted in fines and a breach of the total defense obligation. It wasn’t considered a sufficient reason, according to the National Service Administration. A drunk woman who was taken into custody in Dalsland wiped her runny nose on a police officer’s uniform and blamed it on pollen. The constable thought it was more about anger over the arrest than an allergy. The verdict was a fine. And a 40-year-old driver stopped by police in Oskarshamn blamed his red eyes on pollen, but the police were more convinced by the contents of the water pipe in the back seat.
If you ask the police, there are those who use pollen allergies as an excuse for bad behavior. But for most people, this pollen allergy thing is just an endless misery, with few advantages to be seen. Being forced to close windows and doors and stay indoors as soon as the spring sun peeks out, when all you really want is the exact opposite. We’re talking about a public health issue in the highest degree here. About one in three people in Sweden suffers from pollen allergies, sneezing and sniffling with swollen eyes and pressure in their heads this time of year. That’s around three million people whose bodies are at war with these invisible little pollen grains.
What does modern medicine have to offer today’s allergy sufferers? What can you do yourself to reduce the symptoms? And how can pollen help murder investigators solve crimes? That’s what we’ll talk about in the next hour on “Body and Soul.” Today’s headline is “We are pollen refugees.” Welcome! My name is Ulrika Hjalmarsson Neideman.
Spring is here now. It looks like it’s going to be a snotty spring. Pollen season is almost upon us, but the symptoms can start being felt already. For those allergic to pollen, spring can get extra tough. When there are high levels of alder and hazel pollen in the air, the pollen season kicks off in earnest across the country, now that hazel, sticky alder, and gray alder are blooming. The Nobel Dinner, Bruce Springsteen selling out Ullevi, and now pollen season – here it is again. Every year, certain events happen around the same time. Talk about pollen is one of them.
I mean, how bad can it really be? It runs a little, you’re a bit snotty, but come on – how awful is it really for the people who suffer from pollen badly? Earlier, it felt like my eyes were watering, like I had chills and sweats. It’s stuffy in my head, like there’s a lump in there, and I’m snotty. Thanks, I just thought – just snot running, it’s running from my eyes. No, and you don’t want to tell too many people about it because they don’t believe you.
I have to admit that I’ve never really taken people’s pollen symptoms seriously. I also admit now that I was very wrong. I’ve spoken to two pollen allergy sufferers. We’ll start with Rickard from Kopparberg. He’s had pollen allergies since he was one year old; today, he’s 24.
– You take the meds, and then it’s fine for a while. Then you go outside, and “whoosh,” a gust of wind comes, and you feel like, “Nope, that’s it, I’m done,” he says.
He takes antihistamine tablets year-round. Lately, he’s also been taking cortisone tablets, and he has his asthma medication to keep his breathing going because it takes a hit during the spring season, he says. He’s allergic to birch and grass, but this year he’s also noticed he’s allergic to alder since it’s been blooming in the area near him.
– I can check where it’s blooming at the station, and it’s alder that’s bloomed. I’ve started reacting already, so I think I have that too. Oh, how does that feel? Well, it was a little sigh, but I know what it is at the same time. You never see it right away, but then it was good and bad. I don’t usually react this early. Normally, I react more around April, but I’ve been reacting since early March, late February. So it feels a bit sad to be indoors more already, but it’s something you have to deal with, he says.
Getting to work can be a bit of a struggle. Rickard’s symptoms ease slightly if the doors and windows are closed at the office and the ventilation is regulated. But it doesn’t help that they mow the grass outside his apartment in the summer. Yeah, you hear it – no matter how you twist and turn it, it’s best for Rickard to shut himself indoors.
– Yeah, it’s boring, it definitely is. Lots of people enjoy spring, but now the first warm days are here, and you want to join in, be out in Sweden’s incredibly beautiful nature. But it’s just… no, you have to admire it from a distance, so to speak. It’s maybe around midsummer that I know how it was. One summer vacation when I was younger, I spent nine or ten weeks inside because the critical grass was everywhere, which you have to do. But I can’t handle it, so I can’t be outside. There was one week when I went to the coast, and it got better because I could be outside there. But as I said, I was either indoors or at the coast – that worked for me. It’s sad, he says.
– So what do you admire when you’re sitting indoors looking out? Can you feel anything summery then?
– Oh, absolutely. We still have the light, which I admire so much. You get these incredibly long days with light. But as I said, you’d love to be out there feeling the sun on you and all that. But yeah, I accept it, so to speak, says Rickard.
– Oh, absolutely. We still have the light, which I admire so much. You get these incredibly long days with light. But as I said, you’d love to be out there feeling the sun on you and all that. But yeah, I accept it, so to speak, says Rickard.
– Before I had a family, I told my mom I’d never have the energy to have kids because I felt so awful…
This is Amanda. In her twenties, she lost all her energy.
– You got headaches, you got tired, and I could actually wobble sometimes when I walked. I didn’t walk steadily. Not many people believe it can be that tough, says Amanda.
The doctors first thought she had recurring flu, but it turned out to be pollen.
– An abnormal tiredness, I mean. And then it’s like… I didn’t have that real itching that people get, I didn’t hear myself sneezing there. I was a bit snotty, sure. But the tiredness was the worst. I had chills and sweats, I had pain all over my body. It was like having the flu, I’d say. I didn’t sneeze much, she says.
Alder, hazel, and birch trees are the culprits for Amanda. When she got it in black and white that it was actually pollen, the medication started. She eventually got vaccinated, and it was a bit of a double-edged sword. She got better, but the vaccination also drained her.
– When they started injecting the birch allergen in the fall and winter, it was awful. I wasn’t working full-time then, and I knew that after those shots, I could sleep for three hours. Then I started getting cortisone too, and cortisone takes away all the inflammation. That’s when I got a new lease on life, says Amanda.
Amanda met Anders, they fell in love, and had kids. But then Anders started feeling something. Every spring, he got really sluggish. He thought it was depression at first.
– No, but I mean, exactly the same symptoms as a pollen allergy. So he tries some of my tablets, and we thought it got better. We went all in, trying everything possible against pollen allergies – pine needles and all sorts of things. You try anything you can to get by, Amanda says.
They’ve tried both established and alternative methods, from magnetic therapy to eating lemons. Cortisone works for Amanda but not for Anders. Pollen vaccination happens in cycles, so when it wears off, you get new shots. But the side effects hit Amanda too hard.
– They wanted to vaccinate me again, but I felt like I couldn’t go through that vaccination again. I got so tired three days after, and some days I slept for three days. Nothing worked, she says.
The allergies ruined their lives, but it would get worse. They got bad news from the doctors that could affect their kids in the future.
– It’s verified that if both parents are this allergic, there’s a risk the kids will get it too. And then, just the fact that I felt I couldn’t vaccinate again, and we ended up getting nothing done, says Amanda.
There was only one thing to do – a radical change. But it had to happen. We’ll hear about that later in the program.
Kristiansson, professor and allergy and asthma expert at Uppsala University Hospital:
– This sounds like really tough symptoms as soon as the spring sun comes out. How common is it to have such severe issues?
– Luckily, it’s pretty rare. But we’re talking about 2.5 million people in Sweden who have pollen allergies, and maybe about 5% or so have really severe problems. The worst part is this tiredness. A lot of people here are affected at school, at work, and socially. It’s a huge problem, he says.
– This sounds like really tough symptoms as soon as the spring sun comes out. How common is it to have such severe issues?
– Luckily, it’s pretty rare. But we’re talking about 2.5 million people in Sweden who have pollen allergies, and maybe about 5% or so have really severe problems. The worst part is this tiredness. A lot of people here are affected at school, at work, and socially. It’s a huge problem, he says.
– Why are so many people suffering from this?
– That’s been debated. We know that if we compare the early 1900s to the late 2000s, we’ve seen a very clear increase in pollen allergies – a rise from maybe 25 to 35% of people reporting it. We see the same in allergy tests. We think it might be linked to it getting warmer outside, which means longer pollen seasons and more pollen in the air overall, says Kristiansson.
– That’s been debated. We know that if we compare the early 1900s to the late 2000s, we’ve seen a very clear increase in pollen allergies – a rise from maybe 25 to 35% of people reporting it. We see the same in allergy tests. We think it might be linked to it getting warmer outside, which means longer pollen seasons and more pollen in the air overall, says Kristiansson.
– Is pollen allergy a welfare disease?
– That’s definitely up for discussion. We know it was very rare if you go way back in time with pollen allergies. I’ve read some old historical account that said back then, it was the really rich people who had pollen allergies, and it was considered fancy to have it. But nowadays, I don’t think it’s tied to welfare or things like that, he says.
– That’s definitely up for discussion. We know it was very rare if you go way back in time with pollen allergies. I’ve read some old historical account that said back then, it was the really rich people who had pollen allergies, and it was considered fancy to have it. But nowadays, I don’t think it’s tied to welfare or things like that, he says.
– How do you explain it then? Could it be that the rich ate more or moved less?
– You’d think it definitely wasn’t as much… well, there are lots of theories about why allergies have become common. The theory I find really interesting is that if you’re exposed to a lot of allergens really early, when you’re tiny, you might develop a tolerance – the kind of tolerance we’re aiming for with allergy vaccinations. Back in the day, people lived in the countryside, they were exposed to tons of pollen early on, and maybe that’s why they were less likely to develop a pollen allergy, says Kristiansson.
– You’d think it definitely wasn’t as much… well, there are lots of theories about why allergies have become common. The theory I find really interesting is that if you’re exposed to a lot of allergens really early, when you’re tiny, you might develop a tolerance – the kind of tolerance we’re aiming for with allergy vaccinations. Back in the day, people lived in the countryside, they were exposed to tons of pollen early on, and maybe that’s why they were less likely to develop a pollen allergy, says Kristiansson.
Erik Melén, professor and pediatric allergist at Södersjukhuset and Karolinska Institutet, works with children:
– How early in life does pollen allergy start?
– Having an established pollen allergy before school age is pretty rare. We see other kids around four or five with classic symptoms and positive tests too. We talked about him having it as a one-year-old, and sure, it can start early, at one or two years old. But it’s tricky because pollen exposure and high levels can also cause some irritating symptoms in the nose and airways. That’s often what you see in really young kids, that it can still be tough. But it might not be the pollen allergy kicking in yet; it can come later. Somewhere around school age, we usually see it becoming more common, he says.
– How early in life does pollen allergy start?
– Having an established pollen allergy before school age is pretty rare. We see other kids around four or five with classic symptoms and positive tests too. We talked about him having it as a one-year-old, and sure, it can start early, at one or two years old. But it’s tricky because pollen exposure and high levels can also cause some irritating symptoms in the nose and airways. That’s often what you see in really young kids, that it can still be tough. But it might not be the pollen allergy kicking in yet; it can come later. Somewhere around school age, we usually see it becoming more common, he says.
– How do you tell if a child is allergic and not just has a cold or is snotty? Quite a few preschool kids are more or less snotty all the time.
– That’s true. It’s pollen season now, and that can help us see if there are high levels. The itching and irritation in the nose and eyes are classics that usually don’t come with an infection like the flu. But it’s tricky, as we heard in the segment, that those with really strong pollen allergies can also get a feverish feeling, chills, and some unusual symptoms. It can turn into a cough if the lower airways are irritated. But for the average patient, it’s itching, irritation, runny nose, sneezing, and stuff like that. Then it’s most likely pollen allergy during pollen season, of course, says Erik.
– That’s true. It’s pollen season now, and that can help us see if there are high levels. The itching and irritation in the nose and eyes are classics that usually don’t come with an infection like the flu. But it’s tricky, as we heard in the segment, that those with really strong pollen allergies can also get a feverish feeling, chills, and some unusual symptoms. It can turn into a cough if the lower airways are irritated. But for the average patient, it’s itching, irritation, runny nose, sneezing, and stuff like that. Then it’s most likely pollen allergy during pollen season, of course, says Erik.
– Are kids more allergic than adults?
– Great question. When it comes to pollen allergies, which we’re talking about today, it’s not that common in small kids. When we get to school age, it starts becoming more common, and then we’re at about the same numbers – not quite as much as adults. What we know now from our studies, like the Bamse project I’m part of, a big project where we’ve followed a large group – we have a full 4,000 participants from birth to about 25 years old – is that if you have a pollen allergy in school age, three out of four will still have their symptoms and allergy into their twenties. So for most, it doesn’t actually go away if you have an established allergy, he says.
– Great question. When it comes to pollen allergies, which we’re talking about today, it’s not that common in small kids. When we get to school age, it starts becoming more common, and then we’re at about the same numbers – not quite as much as adults. What we know now from our studies, like the Bamse project I’m part of, a big project where we’ve followed a large group – we have a full 4,000 participants from birth to about 25 years old – is that if you have a pollen allergy in school age, three out of four will still have their symptoms and allergy into their twenties. So for most, it doesn’t actually go away if you have an established allergy, he says.
– Who’s at the greatest risk of being affected then?
– An important factor, and we heard it here too, is that if both parents have pollen allergies, there’s actually a pretty high chance the kids will get it too. In kids, we often see these multi-allergy cases. It can start with eczema, maybe food allergies like eggs, wheat, or milk in the first year of life, and then maybe some asthma-like symptoms come up. Then, as another step, it can take off with pollen allergies in school age. Those are the ones that are trickier to treat for us too because they don’t just have pollen allergies but also eczema, asthma, and maybe food allergies. That patient group is one we really have to take care of in the best way and offer the best treatments. Immunotherapy has already been mentioned, and I think it’s an important part for that group, says Erik.
– An important factor, and we heard it here too, is that if both parents have pollen allergies, there’s actually a pretty high chance the kids will get it too. In kids, we often see these multi-allergy cases. It can start with eczema, maybe food allergies like eggs, wheat, or milk in the first year of life, and then maybe some asthma-like symptoms come up. Then, as another step, it can take off with pollen allergies in school age. Those are the ones that are trickier to treat for us too because they don’t just have pollen allergies but also eczema, asthma, and maybe food allergies. That patient group is one we really have to take care of in the best way and offer the best treatments. Immunotherapy has already been mentioned, and I think it’s an important part for that group, says Erik.
– Can you prevent or reduce the risk of a child becoming allergic?
– To some extent, you can, but this is hard. We’ve been trying to research it for years. The reality is there, but something about our modern lifestyle somehow triggers the immune system into a misprogramming. The immune system, which is supposed to fight viruses, bacteria, and parasites, reacts instead to tiny pollen grains and other things that are actually harmless. It’s this development where the programming has gone wrong, he says.
– To some extent, you can, but this is hard. We’ve been trying to research it for years. The reality is there, but something about our modern lifestyle somehow triggers the immune system into a misprogramming. The immune system, which is supposed to fight viruses, bacteria, and parasites, reacts instead to tiny pollen grains and other things that are actually harmless. It’s this development where the programming has gone wrong, he says.
– We touched on it earlier, that it was higher social groups affected 100–200 years ago. Maybe a softer life or the workers back then being exposed to a completely different microflora and bacteria had less asthma and allergies. We know that from farming studies too. There’s something in that early microbial stimulation – being exposed to lots of substances and microbes in a healthy way – that we think is the key. How you make that work in a modern lifestyle where many grow up in cities is the next question, says Erik.
– It’s a heartbreaking image when you think of Rickard sitting indoors like a little kid, looking out. “Yeah, it’s bright outside, but I can’t go play there.” Krister, what do you say? Is it that once the immune system starts reacting this way and you become allergic, it’s irreversible?
– To some extent, we can stop the process with immunotherapy or allergy vaccination. It seems that if you’re only allergic to one thing, we can reduce the risk of becoming allergic to other allergens with that kind of treatment. We can also somewhat stop the disease from getting worse. If you only have issues with your nose and eyes, it reduces the risk of developing asthma too. That’s why that kind of treatment is really important. At the same time, we have to stress that since we have so many people with allergic nasal congestion, we can’t treat everyone this way. Most we can treat pretty successfully with the usual symptom-relieving medication, says Krister.
– To some extent, we can stop the process with immunotherapy or allergy vaccination. It seems that if you’re only allergic to one thing, we can reduce the risk of becoming allergic to other allergens with that kind of treatment. We can also somewhat stop the disease from getting worse. If you only have issues with your nose and eyes, it reduces the risk of developing asthma too. That’s why that kind of treatment is really important. At the same time, we have to stress that since we have so many people with allergic nasal congestion, we can’t treat everyone this way. Most we can treat pretty successfully with the usual symptom-relieving medication, says Krister.
– Is it harmful to the body in any way to have an allergy and keep going like this?
– No, not as far as we know. I don’t think we have any evidence that you die faster or develop other diseases from it. But it does have a huge impact on a person’s quality of life. So in that sense, you could say it’s harmful, he says.
– No, not as far as we know. I don’t think we have any evidence that you die faster or develop other diseases from it. But it does have a huge impact on a person’s quality of life. So in that sense, you could say it’s harmful, he says.
– Asthma is part of allergies too, right? That can be dangerous.
– Unfortunately, there are still some people who die from asthma, though it’s very rare. It almost never happens in kids and is very uncommon in younger adults. But we’ve learned a lot about how to treat asthma well. It’s incredibly important that people who get a pollen allergy and only feel their asthma in spring or summer treat the asthma part too, because it makes them much better. From the kids’ side, those are the patients we maybe warn extra about. If it turns into chronic asthma and allergic asthma that goes down into the airways and tends to become chronic, with inflammation and irritation for much of the year, it can become a big problem. Then it can become chronic, and you can get permanently reduced lung function. That’s when we’re talking about other consequences we want to avoid, says Krister.
– Unfortunately, there are still some people who die from asthma, though it’s very rare. It almost never happens in kids and is very uncommon in younger adults. But we’ve learned a lot about how to treat asthma well. It’s incredibly important that people who get a pollen allergy and only feel their asthma in spring or summer treat the asthma part too, because it makes them much better. From the kids’ side, those are the patients we maybe warn extra about. If it turns into chronic asthma and allergic asthma that goes down into the airways and tends to become chronic, with inflammation and irritation for much of the year, it can become a big problem. Then it can become chronic, and you can get permanently reduced lung function. That’s when we’re talking about other consequences we want to avoid, says Krister.
– If the immune system is busy fighting pollen, which isn’t actually dangerous, could that increase the risk of getting other infections?
– I think so. Studies show that many patients say if they have an ongoing pollen allergy, they catch infection after infection. It’s also because the barriers, the airways, are irritated, inflamed, and almost microscopically damaged. Then viruses and bacteria can get in more easily. There’s a really interesting study where they looked at infections after immunotherapy in adults. The patients who went through that kind of immunotherapy with tablets or shots for two to three years also had fewer infections, less flu, and fewer pneumonias. So there’s evidence that you actually have less risk of various infections if your pollen allergy is treated, says Krister.
– I think so. Studies show that many patients say if they have an ongoing pollen allergy, they catch infection after infection. It’s also because the barriers, the airways, are irritated, inflamed, and almost microscopically damaged. Then viruses and bacteria can get in more easily. There’s a really interesting study where they looked at infections after immunotherapy in adults. The patients who went through that kind of immunotherapy with tablets or shots for two to three years also had fewer infections, less flu, and fewer pneumonias. So there’s evidence that you actually have less risk of various infections if your pollen allergy is treated, says Krister.
– This immunization we have now, that we’re talking about today – vaccination and immunization – is that something they’ve been researching for a while?
Now we’ll hear from one of those who contributed to the research as a test subject, Sven-Sten Sandell. During his childhood in the sixties, he got allergies at four years old, was hospitalized periodically, and was exposed to pollen and other allergens.
– It was a children’s ward where you walked around in clothes from the hospital. It was very strict in that you only had an hour a week when parents were allowed to visit. The rest of the time, you were there alone. I was admitted a few times, I think three or four, and it was for a month each time. They mapped it with skin prick tests on my back and laid out charts. It was really painful, actually. I even remember our kids having it once when they did mapping on their arms, but this was the kind where you knew you’d get terrible itching and get sick, says Sven-Sten.
– The worst was actually when they did those tests. They put this little mask over you and wanted to see how sick I’d get this time. They handled different preparations – I don’t know if they were synthetic or real, strong ones of grass pollen, birch pollen, horse, cat, and stuff like that. Then you’d get really bad from it. Often, they gave you calcium tablets to feel better, he says.
– Weren’t you scared?
– Afterwards, I’ve thought a lot about that time. I found out there was a doctor in Linköping, where I lived, who was researching this and was really forward-thinking about trying to develop new treatments to relieve allergies. You felt then that you were part of some kind of research that hopefully helped bring about better medicines. And we have that now, we have better medicines, says Sven-Sten.
– Afterwards, I’ve thought a lot about that time. I found out there was a doctor in Linköping, where I lived, who was researching this and was really forward-thinking about trying to develop new treatments to relieve allergies. You felt then that you were part of some kind of research that hopefully helped bring about better medicines. And we have that now, we have better medicines, says Sven-Sten.
– So you contributed to it anyway?
– I hope so. Because if I’m speaking personally, it was tough to be in the hospital for maybe months at a time to take preparations to see if you could handle it. It was a bit of a strange situation, I think in hindsight. I still have allergies, but it’s not the same. Some springs it’s worse, but the medicines are good enough now that it’s not a huge problem at least, he says.
– I hope so. Because if I’m speaking personally, it was tough to be in the hospital for maybe months at a time to take preparations to see if you could handle it. It was a bit of a strange situation, I think in hindsight. I still have allergies, but it’s not the same. Some springs it’s worse, but the medicines are good enough now that it’s not a huge problem at least, he says.
Krister Kristiansson and Erik Melén, both allergy experts:
– Is this the kind of experiment we have to thank for the immunization treatment we have today?
– I emphasize that this isn’t how we do research these days. That was 60 years ago. It’s moving to hear, but I can’t say if that’s what led to better medicines, says Krister.
– Is this the kind of experiment we have to thank for the immunization treatment we have today?
– I emphasize that this isn’t how we do research these days. That was 60 years ago. It’s moving to hear, but I can’t say if that’s what led to better medicines, says Krister.
– Erik, what do you say?
– I can’t answer in this case, but it’s true that immunotherapy has been used for a long time. Down on the continent in Europe, they did this early in the 1900s. The idea is that you’re exposed to pollen, but in small doses. The thought is that if you’re allergic to birch pollen, you introduce small amounts of what you can’t handle at first, to tell the immune system it’s not dangerous. Then the body can reprogram the immune system so instead of reacting, it builds tolerance. You work it into the body and allow this substance to come in. You increase the dose and achieve what’s called tolerance – you get fewer symptoms and sometimes can be cured. Often, like in this case, you might have some issues, but much less, says Erik.
– I can’t answer in this case, but it’s true that immunotherapy has been used for a long time. Down on the continent in Europe, they did this early in the 1900s. The idea is that you’re exposed to pollen, but in small doses. The thought is that if you’re allergic to birch pollen, you introduce small amounts of what you can’t handle at first, to tell the immune system it’s not dangerous. Then the body can reprogram the immune system so instead of reacting, it builds tolerance. You work it into the body and allow this substance to come in. You increase the dose and achieve what’s called tolerance – you get fewer symptoms and sometimes can be cured. Often, like in this case, you might have some issues, but much less, says Erik.
– It’s established, and we’ve come a long way. We’ve revolutionized care, thankfully, for both kids and adults. It’s not like this today – we don’t admit kids to the hospital for a month and let them see their parents for an hour a week, he says.
– Is this the same as a vaccination? Isn’t it the same thing?
– No, it’s not the same, and that’s why it’s hard to use the term “allergy vaccination.” But we often do anyway. What we achieve is a kind of reprogramming, where we probably block the antibodies causing the allergy with other antibodies. It’s a really good treatment. What’s made it easier to give now than before is that you can often give it as tablets – one type of tablet once a day for three years. Before, it was almost always shots. There are still shots, and for some allergens like bees, wasps, and cats, shots are still the option, says Krister.
– No, it’s not the same, and that’s why it’s hard to use the term “allergy vaccination.” But we often do anyway. What we achieve is a kind of reprogramming, where we probably block the antibodies causing the allergy with other antibodies. It’s a really good treatment. What’s made it easier to give now than before is that you can often give it as tablets – one type of tablet once a day for three years. Before, it was almost always shots. There are still shots, and for some allergens like bees, wasps, and cats, shots are still the option, says Krister.
– But you can’t just go out and get this treatment if you have too many allergies?
– No, it takes a very consistent treatment over a long time to reach this kind of tolerance development. Unfortunately. And it differs here too. For airborne allergens – stuff in the air like pollen, birch, grass, and to some extent mites – it’s not like you get the same effects. But if you compare it to food allergies, like milk or peanuts, we’re now far along in treating that with immunotherapy too. Then you eat what you’re allergic to, but with the same principle – small amounts first, then you increase. That works really well too. It’s a bit different there because you get the treatment the same way you’d otherwise come into contact with it, says Krister.
– No, it takes a very consistent treatment over a long time to reach this kind of tolerance development. Unfortunately. And it differs here too. For airborne allergens – stuff in the air like pollen, birch, grass, and to some extent mites – it’s not like you get the same effects. But if you compare it to food allergies, like milk or peanuts, we’re now far along in treating that with immunotherapy too. Then you eat what you’re allergic to, but with the same principle – small amounts first, then you increase. That works really well too. It’s a bit different there because you get the treatment the same way you’d otherwise come into contact with it, says Krister.
– Has it only been tested on kids so far, or does it apply to adults too?
– No, I thought we’d stick with pollen for a bit. What is it about pollen itself that triggers the body? says Erik.
– No, I thought we’d stick with pollen for a bit. What is it about pollen itself that triggers the body? says Erik.
Åslög Dahl, pollen researcher and former head of the pollen laboratory at the University of Gothenburg:
– Why is pollen so easy to become allergic to?
– First of all, pollen contains proteins that can bind to these antibodies we have in our mucous membranes. Not all pollen has it, but birch, for example, has plenty of it. Then there are a bunch of other proteins too that don’t form antibodies but can affect the immune system. And there are fats that are very similar to the fats the body produces during inflammation – the ones humans produce themselves. We think that’s behind this, that even small kids can react with irritated mucous membranes without being allergic. Even non-allergic people can get irritated or feel like they’re coming down with an infection when pollen levels are really high, says Åslög.
– Why is pollen so easy to become allergic to?
– First of all, pollen contains proteins that can bind to these antibodies we have in our mucous membranes. Not all pollen has it, but birch, for example, has plenty of it. Then there are a bunch of other proteins too that don’t form antibodies but can affect the immune system. And there are fats that are very similar to the fats the body produces during inflammation – the ones humans produce themselves. We think that’s behind this, that even small kids can react with irritated mucous membranes without being allergic. Even non-allergic people can get irritated or feel like they’re coming down with an infection when pollen levels are really high, says Åslög.
– There are also enzymes that release free oxygen radicals, which mimic the body’s own defense against infections and inflammation. Then there’s pollen, like birch, in such huge amounts, and it’s hard to avoid it. Not least, these allergy-causing proteins in pollen leak out really fast. It’s something birch contains, and there’s quite a lot of it too, she says.
– To get a bit more biological: What is pollen? Why does it have to spread so much?
– Pollen is a really central part of plant reproduction. It applies to pretty much all flowering plants and even conifers, though conifer pollen here in Sweden isn’t allergenic. It’s the plants’ spreading function, you could say. They’re tiny particles that contain sperm cells. The ones we’re mostly allergic to come from wind-pollinated plants. That means it’s not primarily bumblebees and bees transferring pollen from one plant to another with these sperm cells, but the wind, says Åslög.
– Pollen is a really central part of plant reproduction. It applies to pretty much all flowering plants and even conifers, though conifer pollen here in Sweden isn’t allergenic. It’s the plants’ spreading function, you could say. They’re tiny particles that contain sperm cells. The ones we’re mostly allergic to come from wind-pollinated plants. That means it’s not primarily bumblebees and bees transferring pollen from one plant to another with these sperm cells, but the wind, says Åslög.
– What does that mean then? Can you react if you eat pollen too?
– You can react if you eat pollen too. A worker did this – someone who ate a bunch of pollen. If you’re allergic to pollen from basket-flowered plants, like wormwood for example, she reacted with an allergy too. But it’s really about having it in the air you breathe, in gusts of wind. Pollen spreads in huge amounts because plants produce a bit extra – some of it doesn’t hit the target and ends up somewhere else entirely, she says.
– You can react if you eat pollen too. A worker did this – someone who ate a bunch of pollen. If you’re allergic to pollen from basket-flowered plants, like wormwood for example, she reacted with an allergy too. But it’s really about having it in the air you breathe, in gusts of wind. Pollen spreads in huge amounts because plants produce a bit extra – some of it doesn’t hit the target and ends up somewhere else entirely, she says.
– We talked earlier about it being the proteins, but you’re researching that it could be in the fats too. What difference does that make? What can you use that information for?
– I’m not researching it myself now, but my successor has done some research on it before. Since some of these fats are similar to fats released during inflammation in the body – like prostaglandins and leukotrienes, for example – the body gets tricked into thinking there’s an inflammation happening, you could say. It also helps, they think, with what’s called sensitization – the body learning to react to those specific proteins. It’s still pretty early in the research, even though they’ve been at it for about 15 years. But they see that there are fats that tend to turn the immune system toward reacting with an allergic inflammation, something that seems harmless or should be harmless, says Åslög.
– I’m not researching it myself now, but my successor has done some research on it before. Since some of these fats are similar to fats released during inflammation in the body – like prostaglandins and leukotrienes, for example – the body gets tricked into thinking there’s an inflammation happening, you could say. It also helps, they think, with what’s called sensitization – the body learning to react to those specific proteins. It’s still pretty early in the research, even though they’ve been at it for about 15 years. But they see that there are fats that tend to turn the immune system toward reacting with an allergic inflammation, something that seems harmless or should be harmless, says Åslög.
– In this program, we’ve talked about pollen as something we try to protect ourselves from. But aside from having pollen to thank for plants existing at all, pollen can also help us in other ways – like solving crimes, for example.
“Body and Soul” reporter Gustav Asplund has tracked down one of the world’s top pollen detectives. She’s in Australia.
– Hi, I’m Gustav Wessberg, and I’m from Sweden.
– Hi Gustav!
– Hi Gustav!
Her name is Lynn, and she’s based at the University of Western Australia. She’s a geologist at heart, but if you look her up, the title “Pollen Detective of Australia” pops up. She’s pretty pleased with it herself and is one of the world’s very few experts in forensic palynology – that is, pollen’s role in criminal investigations. Her testimony has decided several criminal cases.
In her possession, Lynn has a library of pollen grains – picture after picture taken under a microscope, plant species by plant species. Each pollen grain has completely unique, beautiful geometric shapes. They’re so beautiful that artworks and pure sculptures have been created from Lynn’s images.
– It’s their uniqueness that makes pollen grains also help us understand our world in a totally crucial way, she says.
A key to stories, by studying pollen, you can look back in time and understand what entire habitats looked like hundreds of thousands of years ago – like how there were big coniferous forests on Greenland. You can see how continents formed, map climate changes, and know how humans lived and what we ate throughout history, Lynn explains.
Pollen can also be studied like fingerprints – traces that reveal where someone or something has been. Pollen has helped U.S. customs track drugs and illegal medicines, museums figure out if a painting is real or not, and even solve murder cases.
The first pollen-related case is considered to be one in Austria in 1959. A group of geologists was on an excursion down the Danube River, stopping here and there to check out rocks and stuff. When they got back to the riverboat, one person was missing. Suspicions turned to someone in the group with muddy boots. In the mud, they found 20-million-year-old pollen grains from a tree that no longer exists in Austria but whose pollen is preserved in a specific area. The suspect was confronted, confessed, and pointed out the body’s location – pretty much exactly where they thought it was.
Forensic palynology didn’t exactly take off after that. When Lynn stumbles into the field by chance and becomes an expert in the nineties, she’s one of four in the world – an unexpected career path that she, a newly minted PhD pollen researcher, couldn’t have imagined following.
One of the first cases Lynn gets pulled into is a woman found murdered, with her ex as the suspect. The ex claims innocence and lives in a completely different city from where the body was found. But then pollen is found on his clothes and car that ties him to the crime scene. The case went to court, and Lynn’s testimony was decisive.
It would be followed by more cases, and Lynn has contributed to at least five convictions.
– How did you do it?
– OK, here’s how it works, she says, currently working on an old case. It’s about matching pollen from the suspects’ clothes with pollen from the soil at the crime scene. It could be pollen from flowers growing today, but also fossil pollen in the ground, unique to the crime scene. And also the composition of pollen, which can differ from one meter to the next. It becomes like a local fingerprint or a pollen map. That way, you can pinpoint within a meter where a person or object has been, says Lynn.
– OK, here’s how it works, she says, currently working on an old case. It’s about matching pollen from the suspects’ clothes with pollen from the soil at the crime scene. It could be pollen from flowers growing today, but also fossil pollen in the ground, unique to the crime scene. And also the composition of pollen, which can differ from one meter to the next. It becomes like a local fingerprint or a pollen map. That way, you can pinpoint within a meter where a person or object has been, says Lynn.
Lynn was involved in investigating a major theft of rocket fuel from the Australian military. With the help of one of those pollen maps, she tracked them down. But Lynn hasn’t just supported the prosecution; she’s helped the defense too. In a case where a woman was found murdered and buried in a park, her testimony led to the husband, the main suspect, being cleared. The prosecution claimed the man killed his wife at home, but a pollen grain in her nose revealed the murder likely happened in the park.
– It’s about being thorough. Tiny pollen grains that can differ from one spot to the next, but also about being able to testify in court – maybe a challenge for shy pollen researchers, says Lynn.
In her very first case, Lynn was called to testify last of all. The defense rolled in a video of all the plants from the crime scene and wanted her to identify every single one. Lynn is a geologist and pollen expert, not a botanist, but she managed it.
Over the years, Lynn has seen up close how pollen can deliver justice and affect people’s lives. Especially in that very first case, which she wrote a book about and became friends with the murdered woman’s children through it.
But there’s more to do – crimes to investigate and pollen to map. With hundreds of thousands of plant species in the world, each with unique pollen grains, and since Lynn is getting on in years, she’s now looking for an apprentice to train and carry on the detective mission.
Åslög Dahl, pollen researcher:
– What do you say about this? How unique are pollen grains?
– They vary a lot between different plant groups. Grass pollen, for example, is pretty similar to each other; they differ in size and a bit in surface texture. Then there are times when you can say exactly what species it is, like red clover and white clover, for example. But can you tell grass pollen from Stockholm apart from grass pollen in Östersund? No, it’s not like that. The variations aren’t that big within a species; it’s between different species, families, and genera, says Åslög.
– What do you say about this? How unique are pollen grains?
– They vary a lot between different plant groups. Grass pollen, for example, is pretty similar to each other; they differ in size and a bit in surface texture. Then there are times when you can say exactly what species it is, like red clover and white clover, for example. But can you tell grass pollen from Stockholm apart from grass pollen in Östersund? No, it’s not like that. The variations aren’t that big within a species; it’s between different species, families, and genera, says Åslög.
Now we’ll return to Amanda, whom we heard about at the start of the program. As you might recall, nothing worked for her and her pollen-allergic family. What did they do? Well, they packed up their things and moved.
– We’re pollen refugees. In the end, there was no other way for me, my ex-husband, and our kids than to move. We couldn’t live with pollen, so we left Eskilstuna for Kiruna. It’s snowy outside now, so I don’t feel any pollen. But then I look at Facebook, at all these allergy pages – I’m in one of those groups – and they post about how bad they feel. “I’m struggling so much, I can’t take it, it’s so tough.” And yeah, says Amanda.
Kiruna wasn’t their first choice. They went on what you could call a tour to find a new place to live. They looked at houses in Spain and Iceland.
– We started going up there during that same summer vacation. We bought a caravan and drove around, trying out different places, including Gilleleje in Denmark. You didn’t need cortisone there; you felt so good. We spent two weeks in each place. It’s just sandy beaches all the way where you drive, wide open sandy beaches, but no trees, no grass, nothing. Though I think stuff like seaweed or sea grass might cause pollen allergies too, says Amanda.
– Then you had to head home. We went to my sister’s in Kristianstad to visit her. After a few hours, my body was full of inflammation, and then you don’t even have the energy to hang out. You just want to sleep, she says.
Her ex-husband was seriously considering moving to Svalbard, but Amanda put her foot down there. The landscapes they drove through had no wormwood.
– Here in Kiruna, there’s no alder, hazel, or wormwood. You start seeing wormwood in Skellefteå, and it’s there, but when it’s windy – it can definitely blow up here, says Amanda.
Amanda’s life is now in Kiruna, where she works as a nurse. Her ex-husband got a job on an oil rig far from pollen. He could handle moving to Svalbard, but Kiruna has longer winters and is generally milder for a pollen allergy sufferer, says Amanda.
– But then there are some summers when there’s more pollen here too. Up toward Björkliden, where there’s tons of birch, and in Abisko – then I can get really bad. But I don’t take nearly as much cortisone now. In Eskilstuna, I took big doses – 10, 20, 30, even 60 mg once to manage work. Now I’ve gone down to 5 mg instead. It’s a big difference in how much medicine you had to take, she says.
– So what’s the talk around town about pollen where you live?
– They talk here about pollen and pollen returnees. Lots of people come here in the summer because it’s milder here in the summer. I know I talked to people who work in travel, and those who come here with the tourists – they talked about lots of “pollen Dutch,” they say. I don’t regret the move. It can get a bit tough in the winter, I know that, but as soon as I get pollen, I just think: “God, how nice it is to live here in Kiruna,” says Amanda.
– They talk here about pollen and pollen returnees. Lots of people come here in the summer because it’s milder here in the summer. I know I talked to people who work in travel, and those who come here with the tourists – they talked about lots of “pollen Dutch,” they say. I don’t regret the move. It can get a bit tough in the winter, I know that, but as soon as I get pollen, I just think: “God, how nice it is to live here in Kiruna,” says Amanda.
Åslög Dahl, pollen researcher:
– What do you think, are pollen refugees and pollen returnees something we’ll see more of?
– It’s possible if it keeps increasing a lot. It’s bad enough already, but it’s happened that people have turned to me asking because they’re going to move somewhere. It feels a bit nerve-wracking to give advice on such important things. But if you stay near the sea or big bodies of water, or go to the mountains, you can usually handle the worst periods if it’s worse at home, says Åslög.
– What do you think, are pollen refugees and pollen returnees something we’ll see more of?
– It’s possible if it keeps increasing a lot. It’s bad enough already, but it’s happened that people have turned to me asking because they’re going to move somewhere. It feels a bit nerve-wracking to give advice on such important things. But if you stay near the sea or big bodies of water, or go to the mountains, you can usually handle the worst periods if it’s worse at home, says Åslög.
– Couldn’t you think that when spring comes, like it does in northern Sweden – in Umeå, “the city of birches” – everything in a very short time, don’t you get even sicker then?
– Yes, of course that’s how it is. When it hits like a shock with really high pollen levels, maybe birch in this case, a lot of people can feel it slam into them and get that sick feeling that Amanda described in the segment too. After just a few hours already, so it was a great example of how tough it can be. It becomes an extreme measure to move because of your pollen allergy. We hope we can treat it so you don’t have to, but it’s a great example of how it really can be, says Erik Melén.
– Yes, of course that’s how it is. When it hits like a shock with really high pollen levels, maybe birch in this case, a lot of people can feel it slam into them and get that sick feeling that Amanda described in the segment too. After just a few hours already, so it was a great example of how tough it can be. It becomes an extreme measure to move because of your pollen allergy. We hope we can treat it so you don’t have to, but it’s a great example of how it really can be, says Erik Melén.
Krister Kristiansson:
– Can you get used to the pollen that’s specifically in your own area, like the grass in your own yard?
– I don’t think there’s any mechanism for that. But the goal with our treatment all along is that you should be able to live normally despite having a pollen allergy. It’s about using the medicines we have in a good way. Some medicines you can start a week before the expected pollen season kicks in, while others you can start right when you begin feeling the symptoms. If you use the medicines right, we can often make it so the person feels their allergy but can still live a bearable life despite it, says Krister.
– Can you get used to the pollen that’s specifically in your own area, like the grass in your own yard?
– I don’t think there’s any mechanism for that. But the goal with our treatment all along is that you should be able to live normally despite having a pollen allergy. It’s about using the medicines we have in a good way. Some medicines you can start a week before the expected pollen season kicks in, while others you can start right when you begin feeling the symptoms. If you use the medicines right, we can often make it so the person feels their allergy but can still live a bearable life despite it, says Krister.
– We’ve talked about immunotherapy here, but there’s also another advanced treatment called biologics – a very targeted treatment for specific inflammatory substances and cytokines. For those with really severe issues, you can discuss it with your allergy doctor. It’s done for both kids and adults. But of course, then we’re talking about those with really severe symptoms, he says.
– I got a question from a listener: Can everyone get this immunotherapy? Lots of people have gone and asked: “Can’t I get this?”
– No, you’re not a fit because you’re allergic to too many different things, or there could be other reasons you don’t fit. The biggest problem is really that we don’t have enough places where we can offer this treatment. We’d love to work on making this treatment available in more places, maybe at health centers and such, so more people can get it. We have about twenty thousand people getting treatments now each year. I’d guess it’d need to increase fivefold to help as many as possible, says Krister.
– No, you’re not a fit because you’re allergic to too many different things, or there could be other reasons you don’t fit. The biggest problem is really that we don’t have enough places where we can offer this treatment. We’d love to work on making this treatment available in more places, maybe at health centers and such, so more people can get it. We have about twenty thousand people getting treatments now each year. I’d guess it’d need to increase fivefold to help as many as possible, says Krister.
– It’s not that there’s something special about these patients’ symptoms that keeps them from getting help; it’s simply that there’s not enough capacity. The regular treatment is enough for many; it’s much simpler and cheaper. But for those where the usual treatment with antihistamines, nasal spray, and such isn’t enough, then you should consider this type of treatment. It doesn’t cure the allergy, but it still makes most people feel much better each season, he says.
– We touched on how allergies are actually increasing and that it might have something to do with climate change. What can we expect going forward? Will we have six million allergy sufferers in a few decades?
– It’s a bit of hope and despair, but Erik, you can take it short, says Krister.
– It’s a bit of hope and despair, but Erik, you can take it short, says Krister.
– You could say this: We’ve seen a dramatic increase from the 1900s onward. Now, as Krister mentioned, maybe up to twenty-thirty percent. Now it might look like we’ve hit a plateau, possibly, for the number of new cases. Not everyone will become allergic. Maybe we’ve reached a plateau where a lot of people have it anyway. For asthma, we’ve even seen it decrease a bit in recent years. In the best case, that’s how it is; that’s my take from the kids’ side, says Erik.
– Krister, what do you say?
– I agree, and it’s interesting. We’re talking about Kiruna, and specifically in Norrbotten, we see some hopeful signs. They’ve looked at eight-year-olds and seen how many are allergic to different things. If you compare the 1990s to 2006, there’s a huge increase in pollen allergies. But if you compare 2016–2017, it’s actually leveled off. Maybe it’s hit a plateau, just like Erik says. But we have another problem: We’ll probably be exposed to other pollens we aren’t now. Wormwood pollen is one that could become a huge problem going forward if it gets warmer out. So both light and a bit of darkness in the future, says Krister.
– I agree, and it’s interesting. We’re talking about Kiruna, and specifically in Norrbotten, we see some hopeful signs. They’ve looked at eight-year-olds and seen how many are allergic to different things. If you compare the 1990s to 2006, there’s a huge increase in pollen allergies. But if you compare 2016–2017, it’s actually leveled off. Maybe it’s hit a plateau, just like Erik says. But we have another problem: We’ll probably be exposed to other pollens we aren’t now. Wormwood pollen is one that could become a huge problem going forward if it gets warmer out. So both light and a bit of darkness in the future, says Krister.
That’ll be the end for today. In the studio today: Erik Melén, professor and pediatric allergist at Södersjukhuset and Karolinska Institutet, Krister Kristiansson, professor and adult allergist at Uppsala University Hospital, and Åslög Dahl, pollen researcher from the pollen laboratory in Gothenburg. Today’s reporters were Dina Sore and Gustav Asplund.
Next week’s “Body and Soul” is about common childbirth injuries that often go unnoticed and aren’t properly cared for, leading to unnecessary suffering. So don’t miss it! The producer was Stina Näslund, technician Astrid Ankarcrona, and I’m Ulrika Hjalmarsson Neideman. We’ll hear each other again in a week. Bye!
“Body and Soul” is made by the production company Filt for Swedish Radio. This was a podcast from Swedish Radio. P.S. Podcasts are available whenever you want in our app, Sveriges Radio Play.
