Sluta med antidepressiva?قطع کردن داروهای ضد افسردگی
The Sveriges Radio program “Body and Soul” explores the use of SSRI antidepressants, their challenges, and varied perspectives. Stories from Kila, Filippa, and Johanna highlight diverse experiences with the drugs’ effects and withdrawal difficulties. Experts criticize the ease of prescribing, limited access to psychotherapy, and insufficient support during discontinuation. Statistics show a 25% increase in SSRI use over the past decade. Solutions include better patient education, gradual tapering, increased psychotherapy access, and more accurate diagnoses.
برنامه رادیویی «جسم و روح» از رادیو سوئد به بررسی استفاده از داروهای ضدافسردگی SSRI، چالشهای مرتبط با آنها و دیدگاههای مختلف میپردازد. داستانهای کیلا، فیلیپا و یوهانا تجربههای متفاوتی از اثرات دارو و مشکلات توقف آن را نشان میدهد. متخصصان از تجویز آسان داروها، کمبود دسترسی به رواندرمانی و عدم حمایت کافی هنگام قطع دارو انتقاد میکنند. آمار نشاندهنده افزایش 25٪ در مصرف SSRI در دهه گذشته است. راهکارها شامل اطلاعرسانی بهتر، کاهش تدریجی دوز، دسترسی بیشتر به رواندرمانی و تشخیص دقیقتر است.
Radioprogrammet ”Kropp och själ” från Sveriges Radio undersöker användningen av SSRI-antidepressiva, dess utmaningar och olika perspektiv. Berättelser från Kila, Filippa och Johanna belyser varierade erfarenheter av läkemedlens effekter och utsättningsproblem. Experter kritiserar den enkla förskrivningen, begränsad tillgång till psykoterapi och otillräckligt stöd vid utsättning. Statistik visar en 25-procentig ökning av SSRI-användning det senaste decenniet. Lösningar inkluderar bättre patientinformation, gradvis nedtrappning, ökad tillgång till psykoterapi och noggrannare diagnoser.
يتناول برنامج “الجسد والروح” من إذاعة السويد استخدام مضادات الاكتئاب SSRI، والتحديات ووجهات النظر المختلفة حولها. قصص كيلا، فيليبا ويوهانا تبرز تجارب متنوعة مع تأثيرات الدواء وصعوبات التوقف عنه. ينتقد الخبراء سهولة الوصفات، ومحدودية الوصول إل
Radioprogrammet ”Kropp och själ” från Sveriges Radio undersöker användningen av SSRI-antidepressiva, dess utmaningar och olika perspektiv. Berättelser från Kila, Filippa och Johanna belyser varierade erfarenheter av läkemedlens effekter och utsättningsproblem. Experter kritiserar den enkla förskrivningen, begränsad tillgång till psykoterapi och otillräckligt stöd vid utsättning. Statistik visar en 25-procentig ökning av SSRI-användning det senaste decenniet. Lösningar inkluderar bättre patientinformation, gradvis nedtrappning, ökad tillgång till psykoterapi och noggrannare diagnoser.
يتناول برنامج “الجسد والروح” من إذاعة السويد استخدام مضادات الاكتئاب SSRI، والتحديات ووجهات النظر المختلفة حولها. قصص كيلا، فيليبا ويوهانا تبرز تجارب متنوعة مع تأثيرات الدواء وصعوبات التوقف عنه. ينتقد الخبراء سهولة الوصفات، ومحدودية الوصول إل
Exploring Antidepressant Use in the Radio Program “Body and Soul” from Sveriges RadioThis article is based on the output of the radio program “Body and Soul” (Kropp och själ) broadcast by Sveriges Radio P1, which delves into the topic of antidepressant use, particularly SSRI medications, their challenges, and various perspectives on their application. Through interviews with patients, doctors, psychiatrists, and healthcare experts, the program provides a comprehensive look at personal experiences, medical issues, and scientific critiques surrounding these medications.Introduction: Context and Theme of the ProgramThe “Body and Soul” program, aired on Sveriges Radio, tackles a sensitive and significant issue in mental health: the widespread use of antidepressants and the challenges associated with starting and discontinuing them. By weaving together real-life stories from individuals who have used these medications and insights from professionals, the program aims to present a nuanced view of the topic. The central focus is on personal experiences, the effects of SSRI drugs, withdrawal difficulties, and critiques of how these medications are prescribed.Section One: Personal Experiences of PatientsThe program begins with the story of Kila, a 21-year-old from Uppsala who has been on antidepressants since she was 16. Her depression was triggered by a breakup, leading her to withdraw from school and spend most of her time in bed. On her doctor’s advice, she started taking SSRI medication. Describing herself as an emotional person with “high highs and low lows,” Kila noticed a difference in her well-being after a few weeks of medication, but this came with a cost. She explains, “The drugs dulled my emotions in both directions; I’m neither very sad nor very happy.” While the medication provided calm during a crisis, it also meant losing the intensity of positive emotions. Kila dreams of living without medication but is hesitant after a previous failed attempt to taper off, which resulted in severe physical symptoms like “electric shocks” and nausea.Next, Filippa, a woman from Malmö, shares a more positive experience. After her father’s sudden death and a tumultuous period living in Barcelona, she crashed mentally upon returning to Sweden. For her, SSRIs were a significant help in managing persistent negative thoughts. Filippa is now in the process of tapering her dose and is optimistic, though open to resuming medication if needed. She says, “Life isn’t linear; I might need them again.”Johanna, a 25-year-old from Stockholm, offers a different perspective. Despite her skepticism about antidepressants, she began taking them due to worsening eating disorder symptoms. She remains unsure whether the medication has helped, believing that cognitive behavioral therapy (CBT) has provided more effective tools for managing her anxiety. Johanna hopes to discontinue the medication after six months but was advised by her doctor to continue for another six months before tapering.Section Two: Challenges of Discontinuing MedicationA key focus of the program is the difficulties associated with stopping SSRI medications. Kila describes a painful withdrawal experience, including “electric shock” sensations and nausea. These withdrawal symptoms, often referred to as “discontinuation symptoms,” are a hot topic in medical discussions. Psychiatrist Göran Högberg references a recent study in The Lancet indicating that over half of patients experience issues when discontinuing SSRIs, with about 25% facing severe symptoms, including anxiety, depression, suicidal thoughts, insomnia, and physical symptoms like “brain zaps.”Högberg criticizes the lack of patient education about the risk of physical dependency. He argues that doctors often prescribe these medications too readily without adequately informing patients about withdrawal challenges. He advocates for gradual tapering with psychotherapeutic support and suggests that medications should be available in liquid form for precise dose reductions.Section Three: Perspectives from General PractitionersThe program also explores the role of general practitioners (GPs) in prescribing SSRIs. Elinor Lindeborg and Pontus Järlund, both GPs, explain that prescribing SSRIs is a routine task in primary care. Järlund notes that many patients seek help when stress, depression, or anxiety prevents them from working. He emphasizes the importance of planning for discontinuation from the start, recommending that patients take medication for 6 to 12 months to stabilize their condition. However, he acknowledges that some patients stop medication on their own, which can be risky.Per Granström, a GP and head of a health center in Harmånger, identifies three main groups of patients receiving SSRIs: young people (especially women aged 18–25), middle-aged men with severe depression, and older adults often referred by family members. He advises patients to consult their doctor before discontinuing and to have regular follow-ups after stopping to monitor their condition.Section Four: Scientific and Policy CritiquesLiselott Risö Bergelind, a psychiatrist and member of the group developing Sweden’s national health guidelines, stresses the importance of accurate diagnosis. She argues that many patients need psychological support or lifestyle changes rather than medication. She criticizes the limited access to psychotherapy, noting that medication is often the only readily available option due to long waiting times for therapy.Kersti Ejeby, head of Gustavsberg Health Center, cites research showing that 60% of patients seeking help for mental health issues in primary care do not have depression or anxiety but rather stress-related issues or life crises. She believes these patients do not need SSRIs and could benefit from simpler interventions, such as counseling with trained nurses. Gustavsberg’s model, with a higher number of psychologists, has reduced reliance on SSRIs.Mats Adler, a psychiatrist, emphasizes the need for precise diagnosis. He notes that many patients are misdiagnosed with depression or anxiety when their issues stem from stress or crisis reactions. He supports models like Västra Götaland’s care coordinators, which ensure better follow-up and patient support.Section Five: Statistics and TrendsAccording to Sweden’s National Board of Health and Welfare, the number of patients using SSRIs has increased by 25% over the past decade, with 639,910 individuals prescribed these medications last year. A significant concern is that many patients continue using SSRIs for years, sometimes due to difficulties in discontinuation. Högberg notes that 50% of those who started SSRIs in 2007 or 2008 were still using them a decade later.Section Six: Recommendations and SolutionsThe program’s experts propose several solutions to improve the situation:
- Better Patient Education: Doctors should inform patients about the risk of dependency and withdrawal issues from the outset.
- Gradual Tapering: Discontinuation should be slow and medically supervised.
- Increased Access to Psychotherapy: More psychological support, especially for young people and those with stress-related issues.
- Accurate Diagnosis: Differentiating between depression, anxiety, and stress-related conditions to avoid unnecessary prescriptions.
- Multidisciplinary Teams: Utilizing teams of doctors, psychologists, nurses, and care coordinators for comprehensive care.
بررسی موضوع داروهای ضدافسردگی در برنامه رادیویی «جسم و روح» از رادیو سوئداین مقاله بر اساس خروجی برنامه رادیویی «جسم و روح» (Kropp och själ) از رادیو سوئد (Sveriges Radio P1) تهیه شده است که به موضوع استفاده از داروهای ضدافسردگی، بهویژه داروهای SSRI، چالشهای مرتبط با آنها و دیدگاههای مختلف در این زمینه پرداخته است. این برنامه با مصاحبههایی با بیماران، پزشکان، روانپزشکان و متخصصان مراقبتهای بهداشتی، به بررسی تجربههای شخصی، مسائل پزشکی و انتقادات علمی در مورد مصرف این داروها میپردازد.مقدمه: زمینه و موضوع برنامهبرنامه «جسم و روح» که توسط رادیو سوئد پخش شده، به موضوعی حساس و مهم در حوزه سلامت روان پرداخته است: استفاده گسترده از داروهای ضدافسردگی و چالشهای مرتبط با شروع و قطع مصرف آنها. این برنامه با روایت داستانهای واقعی از افرادی که تجربه مصرف این داروها را داشتهاند، به همراه نظرات متخصصان، سعی در ارائه تصویری جامع از این موضوع دارد. محور اصلی برنامه بر تجربههای شخصی، اثرات داروهای SSRI، مشکلات قطع مصرف و نقدهایی بر نحوه تجویز این داروها متمرکز است.بخش اول: تجربههای شخصی بیمارانبرنامه با داستان کیلا، دختری 21 ساله از اوپسالا، آغاز میشود که از 16 سالگی داروهای ضدافسردگی مصرف میکند. او پس از جدایی از دوستپسرش دچار افسردگی شد و به توصیه پزشک، مصرف داروهای SSRI را آغاز کرد. کیلا که به گفته خودش فردی بسیار احساسی با «نوسانات عاطفی شدید» است، پس از چند هفته مصرف دارو، احساس آرامش بیشتری کرد اما این آرامش با کاهش شدت احساسات مثبت و منفی همراه بود. او میگوید: «داروها احساساتم را در هر دو جهت کمرنگ کردند؛ نه خیلی غمگین میشوم و نه خیلی خوشحال.» این تجربه برای او هم جنبه مثبت داشت (آرامش در زمان بحران) و هم منفی (از دست دادن شادیهای عمیق). کیلا آرزو دارد روزی بدون دارو زندگی کند اما تجربه ناموفق قبلی در قطع دارو، که با علائم جسمی شدید مانند «احساس شوک الکتریکی» و حالت تهوع همراه بود، او را مردد کرده است.در ادامه، فیلیپا، دختری از مالمو، تجربه متفاوتی را به اشتراک میگذارد. او پس از فوت ناگهانی پدرش و مشکلات زندگی در بارسلونا دچار افسردگی شد و داروهای SSRI برای او بسیار کمککننده بودند. این داروها به او کمک کردند تا افکار منفی مداوم را کنترل کند. فیلیپا اکنون در حال کاهش دوز داروست و با خوشبینی به این فرآیند نگاه میکند، اما معتقد است که در صورت نیاز دوباره از این داروها استفاده خواهد کرد. او میگوید: «زندگی خطی نیست، ممکن است دوباره به دارو نیاز پیدا کنم.»جوهانا، 25 ساله از استکهلم، دیدگاه متفاوتی دارد. او با وجود تردید نسبت به داروهای ضدافسردگی، به دلیل تشدید اختلال خوردن، مصرف آنها را آغاز کرد. او هنوز مطمئن نیست که این داروها به او کمک کردهاند یا خیر، و معتقد است که درمان شناختیرفتاری (CBT) ابزارهای بهتری برای مدیریت اضطرابش به او داده است. جوهانا امیدوار است پس از شش ماه مصرف دارو، بتواند آن را قطع کند، اما پزشک او توصیه کرده که برای شش ماه دیگر ادامه دهد.بخش دوم: چالشهای قطع دارویکی از موضوعات کلیدی برنامه، مشکلات مرتبط با قطع داروهای SSRI است. کیلا تجربهای دردناک از علائم ترک مانند «شوکهای الکتریکی در بدن» و تهوع را توصیف میکند. این علائم، که به عنوان «علائم ترک» یا «عوارض قطع» شناخته میشوند، موضوع بحث داغی در جامعه پزشکی است. گوران هوگبرگ، روانپزشک، به مقالهای در مجله لنست اشاره میکند که نشان میدهد بیش از نیمی از بیماران هنگام قطع دارو با مشکلاتی مواجه میشوند و حدود 25٪ از آنها علائم شدیدی را تجربه میکنند. این علائم شامل اضطراب، افسردگی، افکار خودکشی، بیخوابی و علائم جسمی مانند «شوک مغزی» است.هوگبرگ انتقاد میکند که پزشکان اغلب بیماران را از خطر وابستگی فیزیکی به این داروها آگاه نمیکنند. او معتقد است که این داروها بهراحتی تجویز میشوند و بیماران بهطور کامل در مورد چالشهای قطع دارو مطلع نمیشوند. او پیشنهاد میدهد که کاهش دوز باید بهصورت تدریجی و با حمایت رواندرمانی انجام شود و در برخی موارد، داروها باید در قالب مایع و با دوزهای بسیار کم در دسترس باشند تا کاهش دوز دقیقتر انجام شود.بخش سوم: دیدگاه پزشکان عمومیبرنامه همچنین به نقش پزشکان عمومی در تجویز داروهای SSRI میپردازد. الینور لیندبورگ و پونتوس یارلوند، پزشکان عمومی، توضیح میدهند که تجویز SSRI یکی از شایعترین اقدامات در مراکز بهداشتی است. یارلوند میگوید که بسیاری از بیماران زمانی به پزشک مراجعه میکنند که به دلیل استرس، افسردگی یا اضطراب قادر به ادامه کار نیستند. او تأکید میکند که برنامهریزی برای قطع دارو باید از ابتدا انجام شود و بیماران باید برای حداقل 6 تا 12 ماه دارو مصرف کنند تا وضعیتشان پایدار شود. با این حال، او اذعان میکند که برخی بیماران بهطور خودسرانه دارو را قطع میکنند، که میتواند خطرناک باشد.پر گرانستروم، پزشک عمومی و مدیر یک مرکز بهداشتی در هارمونگر، سه گروه اصلی بیماران دریافتکننده SSRI را معرفی میکند: جوانان (بهویژه زنان 18 تا 25 ساله)، مردان میانسال با افسردگی شدید و افراد مسنتر که اغلب توسط نزدیکانشان به پزشک ارجاع داده میشوند. او توصیه میکند که بیماران قبل از قطع دارو با پزشک مشورت کنند و پس از قطع دارو، وضعیتشان بهطور منظم بررسی شود.بخش چهارم: نقدهای علمی و سیاستیلیزلوته ریسو بریلیند، روانپزشک و عضو گروه تدوین دستورالعملهای سازمان بهداشت سوئد، بر اهمیت تشخیص دقیق تأکید میکند. او معتقد است که در بسیاری از موارد، بیماران به جای دارو به حمایت روانشناختی یا تغییر سبک زندگی نیاز دارند. او از کمبود دسترسی به رواندرمانی در مراکز بهداشتی انتقاد میکند و میگوید که اغلب دارو تنها گزینه در دسترس است، زیرا بیماران باید مدت طولانی برای رواندرمانی منتظر بمانند.کرستی اِیِبی، مدیر مرکز بهداشتی گوستاوسبرگ، به تحقیقاتی اشاره میکند که نشان میدهد 60٪ از افرادی که به دلیل مشکلات روانی به مراکز بهداشتی مراجعه میکنند، دچار افسردگی یا اضطراب نیستند، بلکه مشکلاتشان ناشی از استرس یا بحرانهای زندگی است. او معتقد است که این گروه نیازی به SSRI ندارند و میتوانند با حمایتهای سادهتر مانند مشاوره با پرستاران آموزشدیده بهبود یابند. مرکز گوستاوسبرگ با داشتن تعداد بیشتری روانشناس نسبت به سایر مراکز، توانسته است وابستگی به داروهای SSRI را کاهش دهد.ماتس آدلر، روانپزشک، نیز بر اهمیت تشخیص دقیق تأکید میکند. او میگوید که بسیاری از بیماران به اشتباه با تشخیص افسردگی یا اضطراب درمان میشوند، در حالی که مشکلاتشان ناشی از استرس یا واکنشهای بحرانی است. او از مدلهایی مانند استفاده از هماهنگکنندههای مراقبت (vårdsamordnare) در وسترا یوتالاند حمایت میکند که به پیگیری بهتر بیماران کمک میکنند.بخش پنجم: آمار و روندهابر اساس آمار سازمان بهداشت سوئد، تعداد بیماران مصرفکننده SSRI در ده سال گذشته 25٪ افزایش یافته و در سال گذشته، 639,910 نفر در سوئد این داروها را دریافت کردهاند. یکی از نگرانیهای مطرحشده این است که بسیاری از بیماران سالها به مصرف این داروها ادامه میدهند، گاهی به دلیل دشواری در قطع آنها. هوگبرگ اشاره میکند که 50٪ از افرادی که در سالهای 2007 یا 2008 شروع به مصرف SSRI کردند، ده سال بعد همچنان آن را مصرف میکنند.بخش ششم: پیشنهادات و راهکارهامتخصصان برنامه چندین راهکار برای بهبود وضعیت پیشنهاد میدهند:
- اطلاعرسانی بهتر به بیماران: پزشکان باید از ابتدا بیماران را از خطر وابستگی و مشکلات قطع دارو آگاه کنند.
- کاهش تدریجی دوز: قطع دارو باید بهصورت تدریجی و با نظارت پزشکی انجام شود.
- دسترسی به رواندرمانی: افزایش دسترسی به رواندرمانی و حمایتهای روانشناختی بهویژه برای جوانان و افرادی با مشکلات استرسی.
- تشخیص دقیقتر: تمایز بین افسردگی، اضطراب و مشکلات استرسی برای جلوگیری از تجویز غیرضروری SSRI.
- تیمهای چندرشتهای: استفاده از تیمهای متشکل از پزشکان، روانشناسان، پرستاران و هماهنگکنندههای مراقبت برای ارائه مراقبت جامع.
Utforskning av antidepressiva läkemedel i radioprogrammet “Kropp och själ” från Sveriges RadioDenna artikel är baserad på utskriften från radioprogrammet “Kropp och själ” som sändes på Sveriges Radio P1 och behandlar ämnet användning av antidepressiva läkemedel, särskilt SSRI-preparat, deras utmaningar och olika perspektiv på deras tillämpning. Genom intervjuer med patienter, läkare, psykiatriker och vårdexperter ger programmet en omfattande bild av personliga erfarenheter, medicinska frågor och vetenskapliga kritiker kring dessa läkemedel.Inledning: Kontext och programmets temaProgrammet “Kropp och själ”, som sänds av Sveriges Radio, tar upp en känslig och viktig fråga inom psykisk hälsa: den utbredda användningen av antidepressiva läkemedel och de utmaningar som är förknippade med att börja och sluta med dem. Genom att väva samman verkliga berättelser från individer som använt dessa läkemedel och insikter från professionella strävar programmet efter att ge en nyanserad bild av ämnet. Huvudfokus ligger på personliga erfarenheter, effekterna av SSRI-läkemedel, utsättningsproblem och kritik mot hur dessa läkemedel förskrivs.Avsnitt ett: Patienters personliga erfarenheterProgrammet börjar med berättelsen om Kila, en 21-årig kvinna från Uppsala som har tagit antidepressiva läkemedel sedan hon var 16. Hennes depression utlöstes av ett uppbrott med pojkvännen, vilket ledde till att hon slutade gå till skolan och mest låg i sängen. På läkarens råd började hon med SSRI-medicin. Kila beskriver sig själv som en känslomänniska med “höga toppar och djupa dalar” och märkte en skillnad i sitt välbefinnande efter några veckors medicinering, men detta kom med en kostnad. Hon säger: “Medicinen dämpade mina känslor i båda riktningarna; jag blir varken väldigt ledsen eller väldigt glad.” Även om medicinen gav lugn under en kris innebar det också att hon förlorade intensiteten i positiva känslor. Kila drömmer om att leva utan medicin men är tveksam efter ett tidigare misslyckat försök att trappa ner, vilket resulterade i svåra fysiska symtom som “elstötar” och illamående.Därefter delar Filippa, en kvinna från Malmö, med sig av en mer positiv erfarenhet. Efter sin fars plötsliga död och en turbulent tid i Barcelona kraschade hon mentalt när hon återvände till Sverige. För henne var SSRI-läkemedel en stor hjälp för att hantera ihållande negativa tankar. Filippa håller nu på att trappa ner sin dos och är optimistisk, men öppen för att återuppta medicineringen om det behövs. Hon säger: “Livet är inte linjärt; jag kanske behöver dem igen.”Johanna, en 25-åring från Stockholm, erbjuder ett annat perspektiv. Trots sin skepsis mot antidepressiva läkemedel började hon ta dem på grund av förvärrade symtom av ätstörningar. Hon är fortfarande osäker på om medicinen har hjälpt och anser att kognitiv beteendeterapi (KBT) har gett henne bättre verktyg för att hantera sin ångest. Johanna hoppas kunna sluta med medicinen efter sex månader men fick råd från sin läkare att fortsätta i ytterligare sex månader innan hon trappar ner.Avsnitt två: Utmaningar med att sluta med medicinEn central del av programmet är svårigheterna med att sluta med SSRI-läkemedel. Kila beskriver en smärtsam utsättningsupplevelse, inklusive “elstötar” och illamående. Dessa utsättningssymtom, ofta kallade “discontinuation symptoms,” är ett hett ämne i medicinska diskussioner. Psykiatern Göran Högberg hänvisar till en studie i The Lancet som visar att över hälften av patienterna upplever problem vid utsättning, och cirka 25 % drabbas av svåra symtom, inklusive ångest, depression, självmordstankar, sömnsvårigheter och fysiska symtom som “brain zaps.”Högberg kritiserar bristen på patientinformation om risken för fysiskt beroende. Han menar att läkare ofta förskriver dessa läkemedel för lättvindigt utan att tillräckligt informera patienterna om utsättningsproblemen. Han förespråkar gradvis nedtrappning med psykoterapeutiskt stöd och föreslår att läkemedel bör finnas i flytande form för exaktare dosjusteringar.Avsnitt tre: Allmänläkares perspektivProgrammet utforskar också allmänläkarnas roll vid förskrivning av SSRI. Elinor Lindeborg och Pontus Järlund, båda allmänläkare, förklarar att förskrivning av SSRI är en rutinuppgift inom primärvården. Järlund noterar att många patienter söker hjälp när stress, depression eller ångest hindrar dem från att arbeta. Han betonar vikten av att planera för utsättning från början och rekommenderar att patienter tar medicin i 6 till 12 månader för att stabilisera sitt tillstånd. Han medger dock att vissa patienter slutar med medicinen på egen hand, vilket kan vara riskabelt.Per Granström, allmänläkare och chef för en vårdcentral i Harmånger, identifierar tre huvudsakliga patientgrupper som får SSRI: unga (särskilt kvinnor i åldern 18–25), medelålders män med svår depression och äldre vuxna som ofta hänvisas av anhöriga. Han råder patienter att konsultera sin läkare innan de slutar och att få regelbunden uppföljning efter utsättning för att övervaka deras tillstånd.Avsnitt fyra: Vetenskaplig och policypolitisk kritikLiselott Risö Bergelind, psykiater och medlem i gruppen som utarbetar Socialstyrelsens riktlinjer, betonar vikten av korrekt diagnos. Hon menar att många patienter behöver psykologiskt stöd eller livsstilsförändringar snarare än medicin. Hon kritiserar den begränsade tillgången till psykoterapi och noterar att medicin ofta är det enda lättillgängliga alternativet på grund av långa väntetider för terapi.Kersti Ejeby, chef för Gustavsbergs vårdcentral, hänvisar till forskning som visar att 60 % av patienterna som söker vård för psykiska problem i primärvården inte har depression eller ångest utan snarare stressrelaterade problem eller livskriser. Hon anser att dessa patienter inte behöver SSRI och kan dra nytta av enklare insatser, som samtal med utbildade sjuksköterskor. Gustavsbergs modell, med fler psykologer än genomsnittet, har minskat beroendet av SSRI.Mats Adler, psykiater, betonar behovet av exakt diagnos. Han påpekar att många patienter feldiagnostiseras med depression eller ångest när deras problem härrör från stress eller krisreaktioner. Han stöder modeller som Västra Götalands vårdsamordnare, som säkerställer bättre uppföljning och patientstöd.Avsnitt fem: Statistik och trenderEnligt Socialstyrelsens statistik har antalet patienter som använder SSRI ökat med 25 % under det senaste decenniet, och förra året fick 639 910 personer i Sverige dessa läkemedel. En stor oro är att många patienter fortsätter att använda SSRI i åratal, ibland på grund av svårigheter att sluta. Högberg noterar att 50 % av dem som började med SSRI 2007 eller 2008 fortfarande använde dem ett decennium senare.Avsnitt sex: Rekommendationer och lösningarProgrammets experter föreslår flera lösningar för att förbättra situationen:
- Bättre patientinformation: Läkare bör informera patienterna om risken för beroende och utsättningsproblem från början.
- Gradvis nedtrappning: Utsättning bör ske långsamt och under medicinsk övervakning.
- Ökad tillgång till psykoterapi: Mer psykologiskt stöd, särskilt för unga och de med stressrelaterade problem.
- Noggrannare diagnos: Skilja mellan depression, ångest och stressrelaterade tillstånd för att undvika onödig förskrivning.
- Multidisciplinära team: Användning av team bestående av läkare, psykologer, sjuksköterskor och vårdsamordnare för omfattande vård.
استكشاف استخدام مضادات الاكتئاب في برنامج إذاعي “الجسد والروح” من راديو السويدهذا المقال مبني على نص برنامج إذاعي بعنوان “الجسد والروح” (Kropp och själ) الذي بثته إذاعة السويد (Sveriges Radio P1)، والذي يتناول موضوع استخدام مضادات الاكتئاب، خاصة أدوية مثبطات استرداد السيروتونين الانتقائية (SSRI)، والتحديات المرتبطة بها ووجهات النظر المختلفة حول تطبيقها. من خلال مقابلات مع المرضى، والأطباء، والأطباء النفسيين، وخبراء الرعاية الصحية، يقدم البرنامج نظرة شاملة على التجارب الشخصية، والقضايا الطبية، والانتقادات العلمية المتعلقة بهذه الأدوية.مقدمة: السياق وموضوع البرنامجيتناول برنامج “الجسد والروح”، الذي تبثه إذاعة السويد، قضية حساسة ومهمة في مجال الصحة النفسية: الاستخدام الواسع لمضادات الاكتئاب والتحديات المرتبطة ببدء وإيقاف استخدامها. من خلال نسج قصص حقيقية من أفراد استخدموا هذه الأدوية مع رؤى من المختصين، يهدف البرنامج إلى تقديم صورة دقيقة ومتوازنة للموضوع. يركز المحور الرئيسي على التجارب الشخصية، وتأثيرات أدوية SSRI، وصعوبات التوقف عن الدواء، وانتقادات كيفية وصف هذه الأدوية.القسم الأول: تجارب المرضى الشخصيةيبدأ البرنامج بقصة كيلا، فتاة تبلغ من العمر 21 عامًا من أوبسالا، والتي تتناول مضادات الاكتئاب منذ أن كانت في السادسة عشرة من عمرها. تسبب انفصالها عن صديقها في إصابتها بالاكتئاب، مما دفعها إلى التوقف عن الذهاب إلى المدرسة وقضاء معظم وقتها في السرير. بناءً على نصيحة طبيبها، بدأت بتناول أدوية SSRI. تصف كيلا نفسها بأنها شخصية عاطفية للغاية مع “تقلبات مزاجية حادة”، ولاحظت تحسنًا في حالتها النفسية بعد بضعة أسابيع من تناول الدواء، لكن ذلك جاء بتكلفة. تقول: “الأدوية خففت من مشاعري في كلا الاتجاهين؛ لا أشعر بحزن شديد ولا بسعادة كبيرة”. بينما قدم الدواء الهدوء خلال الأزمة، إلا أنه تسبب أيضًا في فقدانها لشدة المشاعر الإيجابية. تحلم كيلا بالعيش بدون دواء، لكنها مترددة بعد تجربة فاشلة سابقة في تقليل الجرعة، والتي ترافقت مع أعراض جسدية شديدة مثل “صدمات كهربائية” وغثيان.بعد ذلك، تشارك فيليبا، امرأة من مالمو، تجربة أكثر إيجابية. بعد وفاة والدها المفاجئة وفترة مضطربة في برشلونة، انهارت عقليًا عند عودتها إلى السويد. بالنسبة لها، كانت أدوية SSRI مساعدة كبيرة في التحكم بالأفكار السلبية المستمرة. فيليبا الآن في طور تقليل جرعتها ومتفائلة، لكنها منفتحة على استئناف الدواء إذا لزم الأمر. تقول: “الحياة ليست خطية؛ قد أحتاج إليها مرة أخرى.”تقدم يوهانا، وهي فتاة تبلغ من العمر 25 عامًا من ستوكهولم، منظورًا مختلفًا. على الرغم من شكوكها حول مضادات الاكتئاب، بدأت بتناولها بسبب تفاقم أعراض اضطراب الأكل. لا تزال غير متأكدة مما إذا كان الدواء قد ساعدها، وتعتقد أن العلاج السلوكي المعرفي (CBT) قدم لها أدوات أكثر فعالية لإدارة قلقها. تأمل يوهانا في التوقف عن الدواء بعد ستة أشهر، لكن طبيبها نصحها بمواصلة تناوله لستة أشهر أخرى قبل التقليل.القسم الثاني: تحديات التوقف عن الدواءيعد التركيز على الصعوبات المرتبطة بالتوقف عن أدوية SSRI جزءًا رئيسيًا من البرنامج. تصف كيلا تجربة انسحاب مؤلمة، تشمل “صدمات كهربائية” وغثيان. تُعرف هذه الأعراض، التي تُشار إليها غالبًا باسم “أعراض التوقف”، وهي موضوع نقاش ساخن في الأوساط الطبية. يشير الطبيب النفسي غوران هوغبرغ إلى دراسة حديثة في مجلة The Lancet تُظهر أن أكثر من نصف المرضى يواجهون مشاكل عند التوقف عن SSRI، مع معاناة حوالي 25% من أعراض شديدة، تشمل القلق، الاكتئاب، الأفكار الانتحارية، الأرق، وأعراض جسدية مثل “صدمات الدماغ”.ينتقد هوغبرغ نقص توعية المرضى بمخاطر الاعتماد الجسدي. يرى أن الأطباء غالبًا ما يصفون هذه الأدوية بسهولة دون إبلاغ المرضى بشكل كافٍ عن تحديات التوقف. ويدعو إلى تقليل الجرعة تدريجيًا مع دعم نفسي علاجي، ويقترح أن تكون الأدوية متاحة في صورة سائلة لتعديل الجرعات بدقة أكبر.القسم الثالث: وجهات نظر الأطباء العامينيستكشف البرنامج أيضًا دور الأطباء العامين في وصف أدوية SSRI. يوضح إلينور ليندبورغ وبونتوس يارلوند، وكلاهما طبيبان عاما، أن وصف SSRI هو مهمة روتينية في الرعاية الأولية. يشير يارلوند إلى أن العديد من المرضى يلجأون إلى الطبيب عندما يمنعهم التوتر أو الاكتئاب أو القلق من العمل. يؤكد على أهمية التخطيط للتوقف من البداية، ويوصي بأن يتناول المرضى الدواء لمدة 6 إلى 12 شهرًا لتثبيت حالتهم. ومع ذلك، يعترف بأن بعض المرضى يتوقفون عن الدواء بمفردهم، مما قد يكون خطيرًا.يحدد بير غرانستروم، طبيب عام ومدير مركز صحي في هارمونغر، ثلاث مجموعات رئيسية من المرضى الذين يتلقون SSRI: الشباب (خاصة النساء بين 18-25 عامًا)، والرجال في منتصف العمر المصابين بالاكتئاب الشديد، والبالغين الأكبر سنًا الذين غالبًا ما يتم إحالتهم من قبل الأقارب. ينصح المرضى بالتشاور مع طبيبهم قبل التوقف وإجراء متابعة دورية بعد التوقف لمراقبة حالتهم.القسم الرابع: الانتقادات العلمية والسياسيةتؤكد ليزلوت ريسو بيرغليند، طبيبة نفسية وعضو في مجموعة وضع الإرشادات الصحية الوطنية في السويد، على أهمية التشخيص الدقيق. ترى أن العديد من المرضى يحتاجون إلى دعم نفسي أو تغييرات في نمط الحياة بدلاً من الأدوية. تنتقد محدودية الوصول إلى العلاج النفسي، مشيرة إلى أن الدواء غالبًا هو الخيار الوحيد المتاح بسهولة بسبب أوقات الانتظار الطويلة للعلاج.تشير كيرستي إييبي، مديرة مركز غوستافسبيرغ الصحي، إلى أبحاث تُظهر أن 60% من المرضى الذين يلجأون إلى الرعاية الأولية لمشكلات الصحة النفسية لا يعانون من الاكتئاب أو القلق، بل من مشكلات مرتبطة بالتوتر أو أزمات الحياة. تؤمن أن هؤلاء المرضى لا يحتاجون إلى SSRI ويمكن أن يستفيدوا من تدخلات أبسط، مثل الإرشاد مع ممرضات مدربات. نموذج غوستافسبيرغ، بفضل وجود عدد أكبر من علماء النفس، قلل من الاعتماد على SSRI.يؤكد ماتس أدلر، طبيب نفسي، على الحاجة إلى تشخيص دقيق. يشير إلى أن العديد من المرضى يتم تشخيصهم بشكل خاطئ بالاكتئاب أو القلق بينما مشكلاتهم ناتجة عن التوتر أو ردود فعل الأزمات. يدعم نماذج مثل منسقي الرعاية في فاسترا يوتالاند، التي تضمن متابعة أفضل ودعمًا للمرضى.القسم الخامس: الإحصاءات والاتجاهاتوفقًا لإحصاءات الهيئة الوطنية للصحة والرفاهية في السويد، زاد عدد المرضى الذين يستخدمون SSRI بنسبة 25% خلال العقد الماضي، حيث تلقى 639,910 أفراد هذه الأدوية العام الماضي. هناك قلق كبير من أن العديد من المرضى يستمرون في استخدام SSRI لسنوات، أحيانًا بسبب صعوبات التوقف. يشير هوغبرغ إلى أن 50% من الذين بدأوا بتناول SSRI في عامي 2007 أو 2008 لا يزالون يستخدمونها بعد عقد من الزمن.القسم السادس: التوصيات والحلوليقترح خبراء البرنامج عدة حلول لتحسين الوضع:
- توعية المرضى بشكل أفضل: يجب على الأطباء إبلاغ المرضى بمخاطر الاعتماد ومشكلات التوقف من البداية.
- تقليل الجرعة تدريجيًا: يجب أن يتم التوقف ببطء وتحت إشراف طبي.
- زيادة الوصول إلى العلاج النفسي: توفير دعم نفسي أكثر، خاصة للشباب وذوي المشكلات المرتبطة بالتوتر.
- تشخيص أكثر دقة: التمييز بين الاكتئاب والقلق والحالات المرتبطة بالتوتر لتجنب الوصفات غير الضرورية.
- فرق متعددة التخصصات: استخدام فرق مكونة من أطباء، وعلماء نفس، وممرضات، ومنسقي رعاية لتقديم رعاية شاملة.
